Sängkänsla

* * *

Tidigare i höst köpte jag några dynor för utemöbler på rea.

De blev till sänggavel vid Siris säng. Enkelt fästa med små spikar.

Senaste loppissvängen hittade jag äntligen gamla byxgalgar utan plastdetaljer. Skrev ut en stämningsfull bild som passar intresse just nu och klämde fast.

Så enkelt gick det till när Siris säng blev lite mer mysig och henne.

Göra gott

* * *

En helg som aldrig riktigt blir ljus, på flera sätt.

Grå känsla. Regn och regn.

Min dotter sitter vid köksbordet. Ser pre-teen-serier på surfplattan och broderar korsstygn. Jag tänder rökelse och min man eldar i kaminen. Ungefär så rullar helgen på och det känns precis som det vi behöver.

Som för alla andra går mina tankar till Paris. Läser på nätet, ser på tv. Tänker.

Landar i min egen filosofi som gäller det mesta i tillvaron.

Den fungerar mer direkt på engelska:

"Hear evil, see evil, but still do good".

Det är klart att man ska problematisera, ifrågasätta och reagera på saker och händelser i livet. Men i grunden tror jag på kärlek och förlåtelse. Förståelse.

I min värld blir inte världen en bättre plats av ilska, av hat, av hämnd.

Eller i vardagen av avundsjuka, misstro, missunnsamhet och illvilja i det lilla.

Jag väljer ljuset och kärleken i min syn alla gånger jag klarar av det ~ trots att jag är medveten om allt annat.

Still do good.

Och på samma tema. Martin Luther King, Jr:


”Darkness cannot drive out darkness; only light can do that.
Hate cannot drive out hate; only love can do that.”

Med en låda på magen

* * *

Solen skickar sina höststrålar in genom otvättade rutor. Vi hasar omkring i pyjamaskläder och pysslar på med vårt.

Snart skall vi ta en lunch på restsoppa och sedan åka iväg för lite ärenden och fikasällskap på Gästgivargården.

Men innan dess. Stillsam morgon, med mjukdjuren samlade i en låda på magen.

Upptäcktsresa

* * *

Jag hade sådant flow senast jag tränade. Jag lyfte tyngre vikter än tidigare med mina armar, kände att jag vågade lägga på. Fick inte heller ont i rygg eller nacke sedan. Härlig känsla, och helt oväntad.

Det slog mig, när jag stod där i hemtama gymmet på jobbet: Att träna är att upptäcktsresa sig själv.

Nu ett tag har jag inte haft något särskilt mål med mina rörelser. Funderar över att jag egentligen aldrig tränat målinriktat med fokus på att bli av med min kroniska värk, även om det såklart hela tiden är en del av min fysiska aktivitet. Anledningen till det är att jag i så fall skulle måsta erkänna hur stor plats värken tar i mitt liv, och det har jag ingen lust med.

För mig har träningen bara varit kul på sistone. Kul och lite planlöst. Styrketräning med lättare vikter, lite löpintervaller och kortare yogastunder några kvällar i veckan. Jag hittar vad som triggar ryggen och vad jag klarar av.

Men så sist, när jag stod där i gymmet och lyfte tyngre och kände mig starkare visste jag plötsligt vad jag vill satsa på. Jag såg ett mål, ett sådant som gör mig lite nervös och glad. Nu ska jag läsa på och rådfråga, sedan tar jag sikte.

Uppåt.

På skolan

* * *

I eftermiddag har jag hållit till på universitetsområdet.

Under några timmar pratade jag reportageskrivande ~ eller mitt sätt att nedteckna längre texter. Hur jag tänker kring olika moment. Och så några skrivövningar och diskussioner om texter.

Timmarna flög, och det var en så fin grupp, med intresserade och smarta frågor.

Det gjorde min dag glad. Glad in i hjärtat.

Med blåbär och kokos

* * *

Grått-så-det-aldrig-ljusnar.

Regndroppar längs fönsterrutorna.

Ett stilla hem.

Plättar på ägg, mandelmjöl, pepparkakskrydda och vaniljproteinpulver. Toppade med ljummade blåbär, keso och kesella, rostad nötblandning och kokos.

En mugg kaffe skummad med kokosolja.

Jag sätter så mycket värde i att luncha med mig själv. Göra det jag vill. Läsa i min bok, bläddra i en reklamtidning. Hinna reflektera över orden jag skrev på förmiddagen. Strukturera upp eftermiddagen i huvudet.

Så jag cyklar hem. Slår på instrumental musik och låter mig själv hinna ikapp.

Stillhet.

Himlen i en kaffekosa

* * *

Pappa tog med sina flickor på utflykt igår.

Vi tände eld vid en grillplats. Tjärnen intill. Höljd i dimma.

Så firade vi far och morfar med grillat och choklad och kokkaffe.

Senare lättade dimman och regnet kom.

Och Siri täljde pinnar och eldade. Bästa sysselsättningen.

Jag fångade svaga skuggor av himmel och träd i min kaffekosa.

Koppardjur

* * *

Klassiskt pyssel med återvunna glasburkar och koppartopp.

Det har varit ett långdraget projekt, plastdjuren köpte jag på loppis för länge sedan, tappade bort och fann igen. Nu är de på plats på kokosolja-burkarna.

Siri väckte mig halv nio i morse, jag har sovit en lång natt. Vi har ätit saffransvåfflor med hallon och det är gråväder och tröttkänsla. Men nu är det dags att kicka igång dagen med lite musik.

Här skall bakas kladdkaka med after eight och bakas bröd till en en-dag-för-tidigt-farsdagsmiddag. Det blir mysigt. Och så ska vi åka ut i skogen och koka kaffe över öppen eld och fira en annan pappa.

Så vi fyller denna lördag med farsdagsfirande och det känns helt rätt.

Allt som kan ska firas, ska firas.

Alla dessa ord

* * *

De byggde ett kontor åt mig. En del av sportredaktionen som blev min, med glasväggar och höjbart skrivbord. Och som jag älskat mitt krypin.

Men nu är den tiden över. Inte för att jag vet mer om min tjänst, men det skall renoveras och vi ska bo på annat håll i huset under tiden. Därför är det allmän rensning.

Det tar inte lång tid att gå igenom och slänga. Men det tar hårdare än jag tror att göra mig av med mina kollegieblock med år av anteckningar. Inte för att jag någonsin tittar i dem, men de har funnits bakom min rygg. Som en stomme, som någon slags trygghet.

Så många tankar, idéer och ord. Råmaterial. Nu borta.

Ändå känns det lite befriande också.

Och det är ju skönt.

En annan kollega rensar på sitt håll och lämnar detta gamla rekommendationsbrev till mig. Det är märkligt, när det förflutna hinner ikapp och man blir påmind om något man inte längre minns.

Fint är det i alla fall, och det gör mig glad.

Elden

* * *

Dagarna, veckorna ~ de kuggar i varandra och det är nästan som om jag tror att allt är sig likt på jobbet. Men fortfarande vet jag inget mer, tänker jag, när jag planerar mina sidor in på nya året.

Siri har varit på studiebesök på balettskolan idag och sett på två danspass. Hon har dansat sig genom huset. Inspirerad.

Sedan tog vi klassiskt smörstekt lax med citron. Till det mixade jag ner spetskål i matberedaren, stekte på lite kryddsmör (med brynt vitlök och parmesan), tillsatte lite saffran och så fick "kålriset" gå i med ett uns grönsaksbuljong och vatten. Till åt vi färdigköpt skagenröra och romansallad.

Å, vad det var gott i magen.

Sedan ordnade jag en liten överraskning. Tände upp en brasa, bäddade mysigt i saccosäcken där framför kaminen. Ställde fram massor av ljus, slog igång snäll musik och gjorde en liten ansiktsbehandling med oljemassage där vid elden.

Så fint att se hennes avslappning.

Sedan har vi valt ut en ny bok att högläsa. En lättsam, med större text och bilder och ett deckarmysterium. Känns som bra kontrast mot all social misär och svårigheter vi läst om ett tag nu.

När jag rullade ut min yogamatta i kvällen var den full av tunna, tunna sotflagor från kaminen. Och även om årstiden är mild mot mig, så ler jag och tänker att elden. Oj vad vi behöver den snart.

Laxpaj med sweet chili, utan pajskal

* * *

Ni vet ju, det här med laxen. Jag återkommer till den, för våra laxtisdagar är ju liksom heliga. Imorgon skall Siri besöka balettklass på eftermiddagen, så därför dansar hon inget om kvällen och vi har då extra mycket tid till vår middag framför tv:n.

På morgondagens meny tror jag det blir någon slags stekt variant med pressad citron och skagenröra samt ångad broccoli till.

Och laxsoppa är ju jättegott. Med saffran och hemslagen aioli, men soppan går bort om tisdagarna. Soppa är ingen soffmat.

~ Det här enkla är också en favorit ~ 

- - - - - 

Varmrökt laxpaj utan skal

Den här pajen håller ihop bra och behöver inget skal, men vill man så går det såklart bra att göra pajdeg och förgrädda innan. Blandningen mellan rökt lax, spenat och sweet chili är fin.

Cirka 6 portioner

Ugn: 200 grader

Du behöver:

200 g färsk spenat

300 g varmrökt lax

1 gul lök

150 g riven smakrik ost

3 dl crème fraiche

3 ägg

salt och peppar

sweet chili-sås

Gör såhär:

Fräs den färska spenaten i smör eller rapsolja en kort sväng.

Finhacka lök och dela laxbiten i mindre delar med fingrarna. Bottna en pajform eller springform (med bakplåtspapper fastklämt i botten) med spenaten, löken och fisken.

Vispa ihop ägg, crème fraiche, salt och peppar. Rör i osten och häll sedan röran över laxen.

Avsluta med att ringla över sweet chili-sås och dra några vändor med en gaffel eller kniv. Låt det inte blandas helt.

Grädda i ugnen cirka 30 minuter och låt svalna lite innan du serverar med en stor sallad.

Familjen Uggla flyttar in

* * *

Tidigare i veckan var jag och Siri och handlade lite adventstillbehör. Som pappersstjärnor till fönsterlamporna. De förra var slitna och trasiga och omlimmade flera gånger om.

Då fick även familjen Uggla på bilden ovan följa med hem.

De bor i ett fönster i vardagsrummet, på en vedklabb.

Men i ärlighetens namn är de för det mesta på vift, deltagare i allehanda lekar.

För mig känns de lite lagom adventspyntiga och vintriga.

Och som om inte det vore nog. Igår lyssnade vi till julmusik, Siri pysslade en första julklapp och tullade in i papper. Jag har bjudit på adventsplock i fikaväg och därför ställer jag mig frågan: Varför?

Det är ju ändå bara allhelgona.

Men jag tror att jag fångar advent när jag får känsla. För det är just känslan jag älskar. 

Känslan av frid och ro.

Den känslan fångade vi särskilt tidigare i veckan. Jag hämtade Siri efter lunch, vi fixade och fotade och sedan satte jag mig i soffan. Så där som man sällan har tid att göra.

Eftermiddagsdunkel, en brasa i kaminen. Tända ljus. Ett flickhuvud som vilade i mitt knä och låt efter låt på Spotify.

Så fanns vi bara där i soffan, inte så mycket prat, ingen fler distraktion än musikslingor och eld.

Sådant är advent för mig. Sådant läker och helar.

Så fortsätter helgen, med pepparkakskvarg och lingon till frukost. Glittertäcke utomhus och ett besök hos min 92-årige morfar senare idag.

Helgen lägger sig varmt om min hals.