Stannar ...

Siri missar chansen att fira sin mormors födelsedag. Jag vet, det är tråkigt både för oss och för mormorn. Men jag känner att jag inte orkar åka de där tjugo milen. Speciellt inte eftersom Markus måste vara på skolan på fredag, då blir det bara packa och resa av allt.

Att ha huvudansvaret för tjejerna medan Markus var borta gick jättebra, men utan att vara medveten om det tror jag att jag mentalt satt upp någon stoppgräns för att orka. Så blev Markus sjuk och jag blev direkt huvudansvarig igen och sedan var han tvungen återvända till skolan ... och ja då är det jag som ror skutan om dagarna.

Det tog mer energi än jag trodde.

Att Hemi inte är frisk, att jag inte kan lämna henne ens tio minuter själv utan att hon kliar eller slickar så hon får ont börjar bli påfrestande. Att vara hemma 22-23 timmar om dygnet, förutom när vi promenerar tillsammans. Att inte kunna åka in till stan och fördriva några timmar med att få nya intryck blir ganska jobbigt i längden - och det har varit mycket vaka över Hemi en lång tid.

Så jag vill stanna här. Rå om den lilla familjen. Fira frieriet med lite take-away tapas. Försöka hämta lite kraft.

Mormor, vi får fira dig nästa gång vi är hemma.

Utah 1

Markus spanar ut över DC Mountain Lab.

Utah 2

Hjalmar njuter av en lyckad dag i Snowbird.

Utah 3

Markus åker puder i Brighton.

Utah 4

Markus, Hjalmar, Tomas och Pierre i Snowbird.

Holy diver

Idag har Siri gjort flera saker för första gången:

• rullat runt
• dykt
• sovit på mage

På tal om sova ska jag gå och lägga henne nu. Både jag och Markus skulle vilja ha en weekend på SPA.

Senaste nytt

Det har varit ett allmänt jävligt dygn i Lundberg/Rönnqvist/Gustafssons residens. Markus ser ut som ett hålögt, insjunket spöke och hans mage går inåt - som den gjorde då vi blev ihop för dryga sju år sedan.

Själv vaknade jag med 38,8 graders feber inatt, det är bättre nu men jag har jätteont i ett bröst. Siri har också sovit dåligt. Eftersom Markus varit borta en del från skolan kände han sig tvungen att åka dit idag och när jag vaknade och åter skulle byta blöjor / klä på / mata / utfodra hund / promenera hund ... kände jag att krafterna nästan inte räckte till. Energin börjar ta slut.

Så efter att ha gjort allt det plus börjat tvätta sängkläder plus dammsugit lägenheten eftersom det skulle komma några och kolla på den (den är uppsagd nu) så kände jag mig less och urlakad och tärd.

Markus kom hem till lunch och vi fick i oss lite blåbärssoppa och mackor - det är då han gör det. Går ner på knä och räcker fram en liten orange förpackning.

Ni som känner oss vet historierna kring Markus passion för taccos och alla våra skämt kring maträtten. När han hittade denna hot sauce på Tacco Bell visste han att det var dags.

Jag vet inte när, men jag vet lite hur - hur som helst så ska jag bli fru Gustafsson.

Purémassaker

Jag och Siri är fortfarande friska, Humlan kräktes dock på vår prommis - oklart av vilken anledning. Vi ska snart ut på kvällsrundan.

Markus ligger än, men det verkar gå åt rätt håll (hoppas, hoppas).

Själv lider jag av min första mjölkstockning light. Efter ett halvår - konstigt!

För att muntra upp mig lägger jag in en bild på Siri som haft blåbärspurémassaker. Det är bara att hålla med om att det är grisigt värre.

Bara Hawaii

Jo, men här är det bara Hawaii.

Hawaii inkluderar att jag haft ont i magen och feber och nu även en trevlig magsjuka för Markus med en svimning på toaletten som bonus.

Så var det med den helgen i återföreningens tecken. Så var det med den gemensamma promenaden och babysimmet och fikastunden och ...

Ska bara dricka upp kaffet innan jag tar ut mina tjejer på en prommis. Ensam.

Återstår bara att se om jag och Siri får kräksjukan. Ja, ja folk har ammat under värre omständigheter.

Mer sent

Det blev något tekniskt fel på planet, med försening som följd. Kanske har Markus lyft mot Umeå nu, annars ringer han snart och meddelar ny tid igen.

Av bara farten hann jag snudd på skriva klart min krönika, på ny rekordtid dessutom - 20 minuter!

När Siri vaknat tar vi vägen förbi Elgiganten innan vi åker till flygplatsen. Vi är i skriande behov av nya dammsugarpåsar, men det kryllar inte precis av sådana till vår AFK som vi fått låna av Martin. Detektivarbetet fortsätter ...

Nu ska jag läsa lite i underbara, underbara "Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda. Jag förstår inte varför jag inte läst den tidigare, men med vissa böcker är det så att de måste ligga och mogna till sig. Kanske hade jag inte tyckt den var lika bra om jag tvingat mig att börja med den direkt. Nu älskar jag den.

Försenad

Markus skulle ha varit hemma nu.

Men han är i Stockholm. Problem med bagaget (som tydligen är kvar i staterna) gjorde att han missade Umeåflyget.

13.30 landar han istället.

Vi har tagit en långprommis efter att ha vaknat 7.15 av grannen ovanpås eviga spikande. Vad bygger de egentligen? De spikar både morgon och kväll och har så gjort sedan vi flyttade in.

Önsketänkande

Hemi vet precis hur det låter när hennes husse kommer springade uppför trappen.

Men idag är hon önsketänkande.

För varje person som rör sig i trapphuset springer hon till dörren och viftar på svansen. Efter bara fyra timmar hemma börjar det bli smått tröttsamt - fast när hon ger upp senare ikväll är det lite sorgligt att veta att hon på något sätt blivit besviken. Men desto gladare imorgon.

Skönt att vara hemma

Resan Norrgatan - Gluntens väg tog 2,2 timmar och gick finfint.

Siri sov första trekvarten och var sedan rätt nöjd med att bli tilldelad en leksak då och då. Jag hade bunkrat upp ett litet lager mellan framsätena.

Jag har käkat rest på kycklinggrytan jag och mamma lagade igår och Siri sover. När hon vaknar blir det prommis med Hemi och lite mathandling inför morgondagen.

Ont i mammahjärtat

På väg mellan Sara i Hortlax och Jill i Blåsmark somnade Siri i bilen. När jag kom fram till Jillan lånade jag deras babyvakt och satte in i bilen för att kunna luncha i lugn och ro utan att behöva kolla till henne.

Vi lunchade. Åt lite mer för att det var så gott. Drack kaffe. Johan kom hem och jag frågade om det låtit från bilen, men nej det hade det inte. Jag var helt förundrad att hon sov så länge.

Men så fel jag hade. Sov var det minsta hon gjorde, för när jag druckit upp sista kaffeslurken gick jag ut och kollade till henne. Och som hon grät. Rödspräcklig i hela ansiktet och alldeles påsig under ögonen.

Å, jag fick helt ont i hjärtat och kände mig dålig. Det är nog Siris första skräckupplevelse. Tänk så många mer hon kommer att måsta vara med om.

När vi kom hem var vi så trötta efter alla äventyr att vi sov middag, alla tre tjejerna.

Pratade med Markus tidigare ikväll, de skulle iväg på sin sista åkdag. Snart är han hemma hos oss, det kändes som om han var närmare redan nu eftersom det inte var någon fördröjning på telefonen. Allt var bara bra.

Imorgon bitti åker jag mot Umeå direkt efter frukost.

Vårvinterväder

Det är vårvinterväder ute och garageportarna är solvarma. Sitter och väntar på att Siri ska vakna så ska vi ut på promenad.

Trött tjej var hon igår och somnade fort, men när jag varit ute med hunden vid 22 låg och hon tokgrät i sovrummet och gick bara att trösta med bröstet. Det har hänt två gånger sedan hon började somna tidigt, att hon får såna gråtattacker. Hon somnade om rätt fort, men vi har varit halvvakna rätt mycket i natt känns det som, hunden har varit inne hos några gånger och försökt hoppa upp i sängen - men två människor och en 45-kiloshund i en 90:s går bara inte någon längre stund.

Vi klev upp halv åtta, men redan vid frukosten var donnan trött igen. Så jag la henne för en liten powernap (tänkte jag) vid tjugo över åtta. Hon sover än. Så vi väntar.

Sakernas tillstånd

Jag har haft en jättebra dag, men nu var det som om en stor tomhet kom över mig.

Har lunchat med Sanna, Maria, Lina och lilla Maja och det var supermysigt. Sedan svängde jag och mina tjejer iväg till Ingela och när hon skulle vidare gick vi över till Hemis bästaste vän Stella (Bosco var såklart med på bus också).

En lagom dag med perfekt mycket att göra för att inte saknaden ska tränga sig på.

Siri var jättetrött ikväll, så hon fick gå och lägga sig kvart över sju - vi får väl se när hon vill kliva upp imorgon. Hemi är ful under tassarna, tror nästan det är värre än någonsin ikväll. Har smörjt med det bästa huset kunde uppbringa - zinkpasta.

Imorgon ska jag bryta mitt inte-fika-på-vardagarna med en semla. Det är ju fetisdag. Hade det vart i Umeå skulle jag inte gjort det, men nu blir det bruna bönor och fläsk och semla på det.

Det blir mest rapporterande av saker jag gjort och ska göra märker jag och inte mycket reflektioner över sakernas tillstånd. Nåja, det kommer när det kommer.

Livet rullar på

Har inte gjort många knop idag, skulle egentligen träffa Emma på eftermiddagen men hennes Olle blev sjuk. Har tänkt mycket på Sara idag, och på en gammal vän jag träffade häromdagen som berättade att deras hus brunnit ner till grunden. Att de förlorat allt de hade, alla fotografier, alla barnens leksaker, alla kläder. Allt. Förutom varandra då.

Även om jag varit medveten om det tidigare så blir det supernoga nu: inga mobilladdare i väggen utom när telefonerna laddas!

Jag/Markus har vunnit en auktion på E-bay på en ny dunjacka, så snart är jag ekiperad för vinterpromenader - kanske Fårön runt. Femhundranågonting med frakt från USA är ett bra pris tycker jag.

Jag har inte bestämt mig för när jag ska åka hem ännu, onsdag eller torsdag. Imorgon är det lunch med Maria och Sanna och en eftermiddagsträff med Ingela. Sedan ska jag kika in hos Magnus och Elias på tisdag kväll. Skulle också vilja träffa pappa, Emma, Sara och åka ut till Jillan en sväng ... det låter som torsdag blir hemresedag, va? Men jag längtar hem litegrann. Men bara lite.

Skönt också att ha pratat med Markus ikväll. De har det jättebra, bra åkning, bra allt. Förutom hemlängtan då. Han hade träffat Pierres chef, som har en bebis som är ungefär lika gammal som Siri. Då tror jag längtan kändes extra hård. Men på fredag är han hemma igen och då har vi en hel helg att vara extra tillsammans på.

Utan prat

Jag har inte pratat med Markus sedan torsdag kväll, och då pratade vi bara helt kort. Jag fick numret dit han bor och ha sa att resan gått bra. Ringde tidigare ikväll, men de hade åkt tidigt för att åka puder någonstans.

Två dagar utan ett sms om att allt är ok eller några ord på telefon känns konstigt. Två dagar låter futtigt, men är man van så är man.

Längtar, redan.

Bättre

Jo, det känns bättre idag, efter en jobbig natt.

Men jag har bestämt mig för att inte flänga omkring så mycket.

Alla jag vill träffa får jag träffa en annan dag.

Dock har delar av hushållet varit på besök i ett hus där vinterkräksjukan härjar ... och jag har ju haft sjukan i fyra år på raken så jag har inga illusioner att slippa undan. Kanske faller jag nu, eller när jag kommer tillbaka till Umeå och är själv med tjejerna ... hoppas hoppas hoppas jag slipper.

Oturen fortsätter

Självklart fick jag inte igång internet hos mamma. Så vi fick masa oss till mammas Janne så att jag kan skriva min krönika. Men jag har hållit tidsplanen jag gav mig själv. Siri gnäller i köket, hör jag. Nu ska jag hem och lägga henne, hoppas att hon somnar illa kvickt och duscha lääänge.