Geggamojja och Melissa Horn

Solig, ledig morgon. Halvsov i soffan till strax efter halv åtta. Sedan har jag med hjälp av min fröken städat och fixat lite inför vårens ankomst.

Vi har lyssnat på barn-cd:n tre varv och sedan på nya favoriten Melissa Horn. Främst hennes duett med Lars Winnerbäck kan rekommenderas.

Nu ska vi gå ut och göra geggamojja, Siris favoritord och favoritgöra för tillfället.

Sedan ska vi åka och kolla på mattor och så hoppas vi på grillning av finfint älgkött mot kvällningen.

Garderobsfynd

Ibland fyndar man i egna gömmor. Här är en slags broderad t-shirt/blus i gammelrosa, som verkligen blivit en ny favoritfärg. Köpt på Åhléns i Umeå när vi bodde där. Färgen gör sig fint till stickat och svart skinn, tycker jag.

Stavgångspromenad och övning inför hundkursen imorgon har kvällen innehållit. Nu dusch och säng med lättlästa, mågottboken "Brunstkalendern" av Emma Hamberg.

Faffa

Improviserad grillkväll med vänner i lördags. Och nu måste vi bygga ut, för fler ryms vi inte vid middagsbordet!

Annars har vi varit utomhus mest hela tiden, trots sådärväder. Uteungen vill vara just - ute, så jag har börjat kratta löv från häcken trots att snön ligger kvar. Men det blir ju så trist och kallt att bara sitta stilla. Ser fram emot mycket tid att rensa rabatter i sommar ; )

Cykla i regn, film, återvinning, Krokodilfika samt slips- och skjortinköp till bröllopet har också hunnits med. Nu är snart Markus färdigstassad. Bara skorna fattas. Och de kanske inköps i Umeå när han åker dit för de två sista skolveckorna.

Igår kväll badade Siri hos farmor och farfar, så farfar skjutsade hem henne i bil eftersom cykelkärran var lite kall för blöthårstjej. Och när han backade ut från gården kom det: "Hejdå faffa!".

En dagens, tack

Dagens bästa: godlunch på Krokodil med finvän. Laxsallad med vitlöksbröd, kaffe på maten och en stilla stunds kontemplation två goda vänner i lag. I snurrfåtöljer vid storfönstret.

Markus och Siri har firade kusin Lovis ettårsdag under tiden.

Och nu är krönikan skickad. Det är helg. En helg utan planer. Det känns fantastiskt. Utelek, finskjortsprovning, grillning (hoppas!) och finfix med utemöblerna känns som rimliga sysselsättningar.

Blir nog tidigt ikväll, vinkväll hos bästa Jill igår. Mycket trevligt. Men jobbigt när väckaren ringer 05.55.

Ett kärleksförhållande

Jag har levt med en text ett tag nu. En text som betyder något.

På sistone har jag inte producerat många artiklar, notiser eller reportage till tidningen. (Förutom krönikor och skivrecensioner.) Det har mest varit redigeringspyssel ett tag.

Men nu har Texten tagit form. Fick inspiration via några reportage i King (varför är magasin som riktar sig till herrar ofta betydligt mer drivna och säkra i språket än magasin som riktar sig till kvinnor?) samt språket i "Snabba cash".

Och jag blir åter påmind om att jag älskar ord. Hett, svalt, innerligt och intensivt.

Men alltid,
alltid,
denna kärlek till ord.

Tisdagsjämmer

Gick till Korpen för att göra en halvtimme på löpbandet. Efter cirka femton minuter svartnade det för ögonen och började liksom bubbla i mig. Som sockerdricka i hela kroppen.

Jag har aldrig varit så nära att svimma på löpbandet tidigare. Obehagligt.

Hade ätit en mellanmålsmacka för förmiddagen och druckit vatten. Men kanske är det antydan till halsont (känner jag nu) som ställde till det för mig. Läskigt.

Duschade istället och traskade i stilla mak tillbaka till tidningen. Träffade Ingela på vägen och fick ett samtal med henne, med lunchdejt bokad senare i veckan. Men det tog ett tag innan färgen återvände till ansiktet.

Har också varit orolig för Hemi, som varit till veterinären med husse. Förstod att det inte rörde sig om öroninflammation och det var det inte heller. Lite bakterier och utskrivna kortisondroppar blev svaret. Hoppas hon blir bättre snart, gumman.

Dessutom var Siri jätteledsen när jag lämnade henne på förskolan idag. Hennes favvofröken var inte där och hon storgrät när jag cyklade därifrån. Hjärtat.

Blir skönt att komma hem till familjen idag. Längtar faktiskt, annars brukar jag inte hinna känna efter.

Vanish vs fläck

Hemma är skrivbordet avstädat för målning. Det skulle ju göras för länge sedan. Men så kom annat, som tv-tittande, barnlek, hundpromenerande och annat struntviktigt, emellan.

Så skedde en kissolycka på skrivbordet och det aktualiserade målandet eftersom nuvarande yta inte tillåter rinnande vätskor utan sväller för gott.

Därför är datorn på vila där hemma. Jag passar på att bloggpausa istället för att dricka kaffe här på jobbet.

Vi har haft en bra helg. Fredag bjöd vi svärföräldrarna på hemgjord pizza och kardemummapannacotta.

Lördag tillbringade vi på Fåröberget med korvgrillning och kaffedrickande i goda vänners sällskap. Kvällen bjöd ju på fest med glitter- och glamourtema. Mycket trevligt att mingla bland balklänningsförsedda damer och frackklädda gentlemen. Själv kände jag mig mycket fin i min gammelrosa fransklänning, höga sandaler och tuperat hår. Tyvärr blev det inga bilder tagna.

Söndag hämtade vi Sirisnurran hos farmor och farfar. Vi lekte en stund på gården och luftade hennes farbrors gamla trehjuling (även kallad ponnyhjulingen). Hon når inte riktigt fram till tramporna, men vill g ä r n a bli omkringskjutsad på kvarteret. Om och om igen.

Tyvärr hade jag mina nya jeans på mig (har sökt länge efter ett par i rätt färg, med lagom hög midja och rätt grad av utsvängning). Satte mig efter Siris kommando "Sitta hä!" bredvid henne och fick klet i byxbaken, klet som luktade tjära. Så trots galltvå, Vanish och 60 grader i maskinen är nu byxorna 'förstörda'. Surt.

Resten av dagen hade vi en strid ström av gäster, Marcus L (förra helgens 30-års-festprisse) delade taccomiddag och kvällsprommis med oss.

I Siriland har följande hänt: Imorse hann hon påpeka att hon har "Pippi" på sin tröja säkert tjugo gånger innan förskolan. Efter påpekandet kräver hon att man sjunger "Pippi-sången". Varje gång.

Hon visar även upp bilder i boken hon läser på typiskt förskolesamlingsmanér. Hon påkallar uppmärksamhet, säger ett namn typ "Mimmi" (jo, Hemi heter så nu) och vänder bilden åt hennes håll. Sedan är det mammas eller pappas tur och proceduren upprepar sig sedan sida efter sida.

Så, nu är kaffepausen slut. När skrivbordet åter är i bruk återkommer jag med lite bilder.

Stressad inifrån

Det var ju en bra dag igår. Sol, som jag önskat. Utevistelse några timmar på morgonen / förmiddagen. Lunch på stan med mamma. Brohäng med sy-för-hand och läsa under dotterns eftermiddagssov. Ett bra löppass på kvällen.

Ändå var det som att en inre stress hela tiden pockade på uppmärksamhet. Och fast jag lyfte upp stressklumpen till ytan och tittade på den så försvann den inte. Inte förrän jag sprang ifrån den på motionsbandet.

Idag har jag rekat en fotoplats, det kommer att bli bra. Nu ska jag cykla hem, ikväll blir det hembakt pizza och vin när Sirran somnat. Vi är dåliga på det, att äta middag i lugn och ro när hon gått och lagt sig.

Och imorgon, 30-årsfest. Glitter och glamour, here we come!

Foto: morfar

Morfar har fotat denna bildserie på Sirre, jag gillar rörelsen de skapar när de ligger så här under varandra. Och ljuset. Bilderna kommer från syrrans blogg.

Hur som helst. Siri har blivit något av ett problembarn på förskolan. Hon har nämligen upptäckt tjusningen i att bita av sig handskarna och plaska i vatten / gräva i snön med bara händerna. Allt känns ju så mycket bättre då. Och är så mycket lättare att plocka upp. Men kall om tassarna blir hon, tycker fröknarna.

Hoppas på sol under min föräldralediga dag imorgon. Då står utevistelse på schemat nästan hela dagen.

Tre

Sitter och lyssnar in Sophie Rimhedens nya skiva, som jag ska recensera. Passar på att sno en utmaning och fylla i den själv under tiden.

Tre namn jag går under: Har aldrig haft smeknamn under uppväxten direkt. Nu är det Mary, mamma och matte som gäller (fast matte använder vi nästan aldrig, för jag är är ju liksom mamma även till Hemi).

Tre saker som skrämmer mig: Att det oundvikligen någon gång kommer att hända människor jag älskar tråkiga saker, skräckfilmer (det funkar inte att tänka att det bara är på film) och ... och ... nej jag försöker att inte vara så skrämd, jag vill inte lägga min energi på det. Men det här med miljöförstöringen är obehagligt.

Tre saker jag har på mig: Underkläder, t-shirt, halkiga tofflor (rutschar tack vare dem nedför trappen då och då).

Tre sanningar: Någon gång vill jag springa New York-maraton. Jag känner mig i fas med min ålder men ser inte fram emot att fira min 30-årsdag något speciellt. Planerar en Spaniensemester med familjen - nästa sommar. Vuxenpoäng, eller vad?!

Tre saker jag verkligen vill ha: Ett rikt liv för mig och mina nära. Anspråkslöst nöjer jag mig så ... Och en god kopp kaffe då och då.

Humlan

Fotade Hemi när jag var hemma på lunch i dag. Hon hade kliat upp ett sår på nosen och ett i örat. Och slickat en tass skinnflådd. Men finast av alla fina är hon i alla fall.

När jag ser den här bilden kan jag riktigt känna hur hon luktar av varm hund, där hon ligger i solskenet i farstun.

Gammal tradition

Jag hade ofta turban förut. Började kanske när jag hade dreadlocks. Idag återupplivade jag traditionen och det var många arbetskamrater som kommenterade och mindes att jag brukade vira runt ett tygstycke runt håret.

Hur som helst, det livar upp en annars gråskalig outfit. Skinnjackan från H&M fick åka fram i vårsolen och den snart sönderfallna Vailent-hooden är Markus.

För övrigt var det inte meningen att morgonstöket i hallen skulle ta upp merparten av bilden ...

3 x Siri

Mycket egna initiativ. Bädda ner sig i blöjkorgen, på med utflyktsryggsäcken på ryggen och självklart ska även dockan pröva solglasögonen.

Vet inte om det är ljuset eller vad, men en så glad unge som vi haft i kväll har sällan skådats på Ankarskatavägen den här tiden på dygnet. Nu är sångerskan lagd i säng. Jag ska åka och avverka några kilometer på löpbandet.

Tips: Gneis

När jag skolade in Siri på dagis la jag märke till att många barn hade kläder av märket Gneis. Framför allt gillade jag passformen på overallerna, som inte har det där typiska pösiga som så många barnoveraller har. Sedan gillar jag färgerna. För att inte säga namnet på färgerna: hallonrosa, marsipanrosa, mandarin och wasabigrön.

Kikade in på deras hemsida och såg att de rear ut kollektionen, tror det är mellan 40-60 procents rabatt. Så vi slog till och klickade hem nästa vinters overall till Sippan. Det är den på bilden längt till höger. Färgen: wasabigrön. Summa: cirka 500 kronor för en riktig kvalitetsoverall. Värt.

Jag hade gärna köpt fleecetröjan Lurv, men den var slut i större storlekar. Eller ett underställ eller en jacka. Kanske tur att så mycket är slut.

Veckan

De här vardagarna har bland annat bjudit på hundkurs. I tisdags åkte jag och Hemi iväg på allmänlydnad fortsättning, jag med fickorna fulla av korv skuren i lagom små munsbitar.

Resten av hundgruppen bestod av små hundar. Flera satt i knät hos sina mattar under genomgång. Hemi, hon la själv upp huvudet på bordet och tittade lojt på de andra skällande småttingarna.

Men det var faktiskt kul. Ute på planen var storan busig och skötte sina uppgifter med bravur. Jag känner mig så nöjd att jag satsat på hon + jag. Att jag verkligen tar mig den tiden att se att jag har en toppenfin och mogen hundtjej.

Träningen rullar på. Jag har än en gång lyckats dra ner på mellanmålen och det syns direkt på vägen. Ytterligare 1,3 kilo minus. Inte mycket, men det märks massor på byxorna. Magen börjar vara platt.

I torsdags var jag föräldraledig, men hade med Siri på jobbmöte. Vilken skillnad när man har med sig ett barn, plötsligt får man höra historier av människor som annars aldrig berättar om sitt privatliv. Hade också ett bra samtal med en chef, efteråt kändes det mycket gott.

Helgen bjuder på 30-årsfest och imorgon på dagen ska vi spana efter bröllopsskor till Mackan och jag ska prova ett par Wrangler som verkar lagom utsvängda för mig.

Senaste Sirinytt: När hon säger "kaka" ska man sjunga "En sockerbagare ...."
Veckans fredagsmys: Nä, hos oss fredagsmyser vi inte. Jag skriver alltid min krönika fredagkvällar. För mig börjar helgen lördag morgon.

Men, men. Trevlig helg på er!

Berörd

Såg sista kvarten av Barnmorskorna på SVT ikväll. Direkt vi bytte till kanalen började jag gråta, och jag slutade inte förrän eftertexten rullat.

Som Markus krasst uttryckte det: "Tur att du inte är barnmorska, du skulle bli uttorkad".

Tankar om bloggandet

Jag började blogga när Markus åkte till Umeå för att utbilda sig till tandtekniker. Det är närmare tre år sedan. Då hade jag tänkt blogga i hemlighet. Jag var helt enkelt tvungen att skriva av mig min ångest någonstans.

Nu blev ju inte mina ord hemliga särskilt länge och jag har inget behov av att skriva hemligt heller.

Visst är det så att ju mer besökarantalet stiger desto mer tänker jag mig för. Som nu skulle jag gärna berätta (vräka ur mig) om en jobbsituation. Förmodligen kommer den att vara löst snart, men bara man får ryta lite, om än i skriven form, brukar känslan av magont släppa så mycket fortare. Men det gör jag alltså inte, av respekt för arbetskamrater.

Det är också så att jag bloggar för min skull och min skull enbart. Från ångestdagbok (ja, så allvarligt var det kanske inte) till hej-ni-där-hemma-det-här-gör-vi-om-dagarna-i-Umeå, till förskoleinskolning, utbyggnadsplaner, böcker och bröllopstankar. Bloggen skiftar, eftersom mitt liv skiftar.

Ibland blir det bara en lång radda det-här-har-vi-gjort-idag och ibland blandas de inläggen upp med mer tänkta tankar. Men jag skriver fortfarande för min egen skull. För att minnas. För att bearbeta. För att dela med mig. Jag försöker inte vara rättvis, även om jag försöker visa hänsyn. Jag försöker bara vara jag.

Den är här

Tack tack tack, söta Emma. Nu är klänningen här. Jättefin. Till och med Siri sa "Ooooh!".

Väldigt mycket för stor dock, men enkel att sy in. På bilden har jag nålat. Så nu blir det symaskinspyssel.

Vilar med syrran

Nu är godiset från Mollys kalas slut