Hejdå MLR

Sista kvällen som ogift. Imorgon är jag fru.

Jag har skrivit min namnteckning som Mari Lundberg Rönnqvist för sista gången.

Redo för morgondagen. Förväntansfullt pirrig i magen.

Det har varit en lång dag, som startade med att Siri vaknade klockan fem. När jag kom till Gästgivargatan för att lämna alla grejer hade Sarah dukat upp jättefin frukost och jag kände mig så lycklig när jag åkte därifrån någon timma senare.

Jag satt en stund på trappen utanför och - som Ernest skulle ha sagt - kände in platsen. Och det känns så rätt att gifta sig där. Harmoni och djupandning i luften.

Ikväll har vi lyssnat på musikerna som spelar och sjunger under vigseln och ätit middag hos Fred och Wiweca. Siri sover där nu, men jag nattade henne. Det kändes mysigt.

Förresten har jag fått frågan några gånger och de som undrar kanske inte läser här, men jag skriver det ändå: vill man komma och vara med under själva vigseln är man naturligtvis välkommen!

När vi ses nästa gång är jag fru.

Mäklare goes poetic

När jag såg annonsen för huset som är till salu i Trollbäcken i tidningen för någon morgon sedan studsade jag till. Inte vanligt att man läser en liknande husbeskrivning, mäklaren måste verkligen ha tagit fram sin poetiska ådra:

"Förvisso helläckert, men inte modernt. Snarare rustikt och gediget. Timmer och målade trägolv. Naturligtvis i toppskick, men inte modernt. Inte ett hus till, utan en sommarstuga. Inte funkis och avskalat utan något annat än det vi har där hemma. Kanske sommarkänsla. Definitivt spring- och kojbyggarutrymme på den 5 500 kvadratmeter stora strandtomten. Kanske abborrmete från stranden. Med rödvitt flöte och bambuspö, så där som det var innan sommarstugan fick bli ett hus till och allt blev sådär modernt att varken bambuspöt eller det rödvita flötet dög längre. Ändå bara tio minuter med bil till stan. Inte för att du vill dit när du väl har kommit hit. För här kan du koppla av i ljudet från vågorna som slår mot stranden och den befriande omoderna sommarkänslan."

Vill du se bilderna från huset, som ser väldigt trevligt ut gör du det här.

Virkad spets

Naturligtvis kunde jag inte låta bli att peta i min brudklänning när jag hämtat den från skräddaren. Några regngråa eftermiddagstimmar ägnade jag åt att finjustera en detalj. Tända ljus, dimlätta skyar och Simon & Garfunkel kändes som fint sällskap.

Efter Siris kalas igår träffade vi vårt värdpar och gick igenom lördagen tillsammans. Det börjar onekligen pirra lite i magen. På ett roligt sätt. Det ska bli så roligt!

Väderrapporterna på yr.no varierar. Från att i början vara 16 grader och mulet, men ingen nederbörd ändrades det sedan till 18 grader och mulet och 0 mm nederbörd. Senaste budet är 18 grader och både moln och sol. Jag har aldrig trott att min bröllopsdag skulle vara solig, men jag har kanske fel.

För två år sedan

För två år sedan den här tiden på dagen var vi antingen på väg till förlossningen eller så var vi redan där. Snart, men inte riktigt ännu, skulle vi få beskedet att vi snart skulle få träffa vår bebis. Det var dags att vräka henne. Och vid niotiden på kvällen var hon hos oss. Storögd med markerade ögonbryn och såklart väldigt väldigt vacker.

Imorse vaggade hon till "Ja må hon leva", klappade händerna och öppnade sitt paket i soffan. Hon var mycket nöjd över sin nya utflyktsryggsäck och sedan tog vi med glass till dagis.

Ikväll blir det tårta och ballonger.

Känslosam

Hudlös.

Lite så har jag känt mig rätt länge. Hudlös på det jobbigt sårbara sättet.

Under en ganska intensiv marknadsföringsperiod har Mia Eriksson, kvinnan som fick emigrera till Amerika för att komma undan sin misshandlande sambo och som Liza Marklund skrivit böcker om, gett ut en fjärde bok om sitt öde.

I senaste boken beskrivs hennes dotters Emmas liv. Hur hon, när hon upptäcker hur hennes barndom sett ut, tar avstånd från sin mamma. Går ner sig i missbruk och blir gravid som tonåring.
Även om jag börjar vara mättad på detta levnadsöde kan jag inte låta bli att tänka: Är det inte nog nu. Snälla, låt dem vila.

Förra helgen var Mia Eriksson på nyhetsmorgon i fyran och pratade om sitt liv och om boken. När programledarna tackade för att hon kommit svarade hon: "Tack för att ni lyssnade!"

De orden lever kvar i mig, i gråtnerven. Tack för att ni lyssnade.

En bloggerska jag brukar ströläsa har just fått besked om att hennes 1,5-åriga dotter lider av leukemi.

Och romanen jag har vid sängen, "En sorts kärlek", är inte bättre den. Vad den handlar om kan ni läsa här. Jag är precis i slutet av boken och lovar mig själv att läsa något gladare innan lördag.

Ända sedan jag läste nyheten att en mamma blivit ihjälslagen framför sin tvååriga dotter, som sedan varit själv med mamman i lägenheten i två dygn har jag också blivit mer hudlös inför Siri. Fast där är hudlösheten positiv.

Hennes bestämdljuvliga person, hennes talutveckling, hennes humör, rörelser, hennes sätt att pyssla tillsammans med mig. När jag känner allt det tillsammans ser jag framför mig hur jag tar ytterligare ett trappsteg ner i förälskelsens bassäng. Inte en bra liknelse, men precis exakt så känns det.

Jag har djupare förståelse för hennes ilska, "dumma mamma" och frustration. Jag kan se över det och försöka hjälpa henne istället för att själv bli irriterad. Jag försöker bekräfta hennes känsla och låta henne känna den istället för att släta över eller avleda.

Så där är jag just nu. Hudlös.

Några bilder från idag

Senaste Siri

Siri äter välling med Pippi på första parkett, Siri leker iklädd min gamla favorit - morgonrocken som min moder sytt.

En morgon, tror det var förra helgen, badade jag fotbad. Givetvis skulle Sirran ha ett eget bad. Mycket nöjd blev hon när hon fick sin önskan uppfylld. Sedan kom kusin Lovis på besök till Siris stora förtjusning. "Sitt!" kommenderade hon och klappade uppfodrande på pallen och började genast högläsningsstund.

Talet utvecklas, vilket jag tycker är fantastiskt roande. När vi tittar på en tecknad kanin säger hon först kanin, sedan mormor och gräs. Hon och mormor var och matade en kanin med gräs när Siri var dagbarn där i veckan. Det är roligt, att hon kan förmedla kopplingar.

Med potträningen går det dock sämre. Hemma fixar hon för det mesta pottan, men de två första dagisdagarna har hon inte lyckas en enda gång. Kanske lite mycket intryck. Vi ger det några dagar till och ser.

Siri fyller 2

För två år sedan gick jag och Markus på Nolia. Det var stekhett och jag var i vecka 41-42. Som vi väntade på skrotungen i magen då. Men lite till fick vi allt vänta.

Nästa onsdag, den 13 augusti, fyller Siri 2 år. Självklart firar vi henne då, men det blir kvällstid eftersom vi jobbar. Vid 18-tiden bjuds det på fika här på Djupviken. Välkomna!

För barnens skulle tänkte vi fira nu på söndag också (nästa söndag vore kanske mer naturligt, men då tänkte vi nog slappa och låta vetskapen om att vi är nygifta sjunka in). Så den som är intresserad av fiskdamm och dylikt får gärna dyka upp vid tretiden på söndag.

Och vill man fira dubbelt, är man givetvis välkommen båda gångerna ; )

Klick

Vår gamla kamera har tjänat oss väl, i många år. I dagarna har vi beställt en ny med USA-vän som kommer hem. Vi har fastnat för denna. Canon PowerShot G9.

Förresten känns det som om jag utmanat ödet idag. I nästa nummer av Extra, som kommer efter vårt bröllop, heter jag ju inte längre Lundberg Rönnqvist. Därför har jag skrivit under artiklarna med Mari Gustafsson. Kändes märkligt. Mari Gustafsson, låter jag inte väldigt snäll så?

Nu är min datatid för idag slut. Ryggen är för dålig för att jag ska orka sitta rak. Ny tid hos naprapaten på fredag. Strålningar ut i armen och hjärtklappning. Men förkylningen verkar vara på tillbakagång i alla fall.

/Mari, 89 år ... eller ...

Utmaningen

Först reglerna:
Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!

Fem saker som finns på din att-göra-lista?
1. En hel del sista detaljer inför bröllopet finns väl att göra på att-göra-listan. De skulle kunna utgöra rätt många punkter i sig - betydligt fler än fem, men här begränsar jag mig.
2. Sy om den perfekta höstklänningen som jag köpt på Kupan för ett bra tag sedan.
3. Öka antalet yogapass i veckan när nacken blivit bättre.
4. Springa 5-kilometerslingan på Grisan tre varv.
5. Plocka blåbär och baka en blåbärstårta till Siris födelsedag.

Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag är ju extremt dålig på årtal, men jag tror jag firade min 20-årsdag i Bollnäs. I så fall borde jag ha varit på väg dit nu. En gigantisk ryggsäck med packning för ett år, ett studentrum i korridor, i ett tvåvåningshus mellan två sjöar. Nyfunna skrivarvänner, höstvandringar, böcker och åter böcker.

Ställen du bott på?
Centrala Piteå några gånger, Bergsviken, Furuberget, Strömnäs, Djupviken, Bollnäs, Umeå. Kanske har jag glömt något?

Fem saker du skulle göra om du var miljardär?
Om vi bortser från ge bort till familj, vänner och välgörenhet och sånt så skulle jag:
1. Resa med Siri och Markus till Nya Zeeland.
2. Anställa en personlig kock och tränare ett tag för att komma i toppform.
3. Bygga drömhuset på drömtomten.
4. Åka till New York med några väninnor och shoppa.
5. Köpa Markus den bil han drömmer om.

Jag skickar utmaningen vidare till: Hanna, Sara K, Anja och Karin.

Gnäll

Jag vet att jag låter gnällig nu, men kanske går gnället över om jag ömkar mig lite.

Siri är fortfarande sjuk, men något bättre. Hon och Markus är hemma idag. Själv har jag cyklat till jobbet i iskyla. Handskar hade inte varit fel, tyvärr.

Nacken är dålig, men inte fullt så dålig som i går. Däremot känner jag mig tjock i halsen = förkylning på gång? Klockan tio är dag jag som marscherar upp till hälsokostbutiken och handlar en kasse med medikament. Vad är det för fel med mig? Allvarligt känns det så. Nu har jag ju varit ledig i fyra veckor och verkligen mått gott utan stress. Eller är det så att allt då hunnit i kapp?

Konstaterar också att jag måste fixa en kofta till bröllopet, ska det vara så här kallt fryser man ju halvt ihjäl annars.

Hemskt mycket hej

Hej nackspärr.
Hej akuttid hos naprapaten.
Hej och hejdå tusen låsningar i nacke och bröstrygg.
Hej smärta.
Hej voltaren och alvedon.

Hej min febriga tröttunge, termometern är nästan uppe i 40.
Hej soffmys och Pororo/Moraträsk på dvd.
Hej saft i nappflaska.

Hej onda nacke när jag lyfter upp febrig mammafia.

Hejdå första arbetsdag.

Efterlyses: vitt paraply

Luleå. Winnerbäck. Bra festivalspelning, men trångt och mycket fylla. Sista semesterdagarna med familjen. Imorgon ska Sippan tillbaka till dagis, blir bra med lekkompisar tror jag. Nu får hon nog göra entré utan blöja dessutom.

Har rekat med Sanna i Öjebyn kring bröllopsfotograferingen. En av mina uppgifter: fixa ett vitt paraply i händelse av regn. Någon som har något att låna ut?

Nu stänger jag ner för idag. Nackspärr som inte är av denna värld gör att jag inte orkar sitta upprätt längre. Återkommer. Förhoppningsvis snart, eftersom jag börjar jobba imorgon bara måste yogapass och paraflex comp hjälpa mirakulöst.

Blåbärsbullar och kalasbarn

I dag har vi firat Markus födelsedag hela dagen. Från present i sängen, till gäster mellan 11 och 19. Det har varit en fin och solig dag med kaffe, prat, jordgubbsgrottor, blåbärsbullar och jordgubbstårtor. Bra också när många kom lite utspritt så får man sig lite mer rejäla pratstunder.

Av mig (och våra tjejer) fick den blivande maken en upplevelse i present. På lördag kommer moster Karin och barnvaktar medan vi styr kosan mot Luleå och Luleåkalaset och Lars Winnerbäck. Jag har sett honom ett flertal gånger, men Markus har nästan alltid lyckats jobba. Nu blir det äntligen vår tur tillsammans.

På tal om blivande make. Det närmar sig. Gaah! Insåg det när jag läste Anjas blogg och hon skrev om sökande av kläder till ett bröllop tre veckor bort och jag fick en liten kallsup när jag insåg att det var vårt. Det är nära nu! Hur kan man förbereda sig mentalt. Verkligen förstå?

Markus fick telefonsamtal från USA idag och vi blev mycket glada av att få en långväga, men nära vän som gäst.

Jag har haft brudklänningsprovning i dag och nu har den verkligen tagit form. Jag tror det blir toppen. Vi har även tagit våra första trevande danssteg i valstakt. Och där behövs det träning, vill jag lova.

Så går livet vidare, denna sista semestervecka. Utedagar med fina familjen. Träning. Cykelturer. Livet när det är som bäst.

Det är så jag säger det

Delar av min semester i Wordlad form.

Zlat

Vid läggdags hänger hon numera med i Zlat - eller "Lill-Zlatan och morbror raring" som den heter. När morbror Tommy (aka morbror raring) kommer hem från sin resa och säger "Raringar!" så vet Siri exakt när det kommer och vi pratar i kör.

När det sedan är läggdags sjunger hon med i hela "Bä bä" och "Blinka lilla" även om det mestadels är med egna ord.

Läggningsdags har uppgraderats och blivit ännu mysigare.

Markus är och travar ved och jag ska efter en aktivitetsfylld dag (cykling, blåbärsplock, muffinsbak, pool-lek, cykeltur igen och igen och lekpark och yogapass) lägga mig raklång i soffan och kolla på tv.

Blåbärsskogen

Piteå dansar och ler är i sin fulla blom. Själv har jag storhandlat och sedan dragit på mig keps och underställ och varit ute i skogen med Hemi och plockat blåbär till morgondagens frukost.

Det känns helt okej.

Men hade något erbjudit sig barnvakteri och hade någon annan samtidigt kastat två gratisbiljetter efter oss hade jag inte tackat nej till Moneybrother och Burt out punks eldshow i natt.

Om rökning och annat

När jag spankulerade hem i lördags natt kände jag själv hur slirig jag var och insåg att det var tur att festen var över. Jag insåg ju också kraftigt i söndags morse att alkoholintaget var mer än måttligt.

I går upplyste Hanna mig om att jag rökte där på nattkröken. R ö k t e. Och deklarerade att jag minsann skulle stanna till stället stängde - så ge hit en drink! Kaxig så det förslår. Pust! Tur att det inte händer ofta.

Vi har Piteå dansar och ler:at oss. Promenad genom området på dagen med Siri, grillat hos Marcus L (Siri fick somna i barnvagnen) och sedan promenerade vi hem när de drog vidare ut på området.

I går åkte Siri till morfar och Angela för ett fullödigt dygn där. Vi bjöd hem vänner på grillning, öl och kaffe. Sedan cyklade vi in till stan och såg Håkan Hellström. Där och då kände jag mig så lyckligt lottad. Hängiven artist, fullt med vänner som dansar i natten. Markus vid min sida.

Sedan var kön till Kittelfjäll-tältet alltför lång. Så jag och Markus gick genom området hand i hand. Såg lite på Räven på Krokodiltorget, åt taccos och cyklade hem. Det kändes fint.

Siri har just kommit hem och ska sova. Sedan cyklar vi ner på stan och kollar in Stales grillparty. Jag känner mig äntligen ledig. Ledig och lycklig.

Lite semester

(solur ...)

(... snart lunchdags med andra ord)

Lite semester