Frankrike / Del III

Loire-dalen. Frankrikes trädgård.

Nykärlek till rosorna efter stenväggar. Gröna fält. Vallmo.

En dag åt vi lunch i trädgården hos en fransk vän. Till lunch skulle vi äta sparris. Därför hamnade vi här, hos en familj som odlar sparris.

Naturligtvis tog vi bilen till fälten och fick skörda.

Och det går inte annat än att älska stoltheten. Stoltheten till det man gör, det man är, det man står för.

Vi besökte också en getosttillverkare. Klappade söta getter. Här fanns 450 stycken. Och så smakade vi såklart god getost.

Men roligast av allt var att gulla med och mata djuren.

Frankrike / Del II

Så kom vi hit. Till Café de la Promenade i Bourgueil. Och det var så fint så att man nästan inte kan tro att det är sant.

Här bodde vi i två nätter. Satt ute på rangliga stolar och drack vin mitt i natten, med poolen stilla och frötäckt alldeles invid.

Jag tog finafina bilder på Siri i vårt rum, uppklättrad i en sned och bokfull hylla. Men min telefon har raderat en hel del random bilder från resan. Tyvärr.

Fast jag tror ni kan känna, i alla fall.

Här åt vi mysiga frukostar och när baguette med sylt inte passar min mage fick jag magisk fromage blanc.

Här åt vi också en sen, stor plockmiddag. En såndär då man känner sig som en stor, bullrig italiensk släkt.

All mat serverades på skifferplattor och man fick sträcka sig efter det man var sugen på.

En sådan kväll då barn somnar i famnar med fötterna på bordet och det är helt okej.

Här fick man hämta sitt vin till maten ur vinkällaren, istället för att välja det på menyn och här låg champagnekorkar istället för täckbark i blomsterlådorna.

Ett sådant ställe där man känner sig som hemma efter en kort stund, fast man knappt kan kommunicera med personalen. 

Ja, så började vår resa.

Frankrike / Del I

Ja men alltså. Nu har det gått lite tid.

Men vi är hemmalandade igen och tvättberget håller på att ta slut.

Så nu försöker jag backa bandet och börja i examenstid. För innan vi anlände Frankrike så firade vi Siris första examen. Hon gav hemgjord rabarbersaft med fin etikett till en vän.

 Själv såg hon ut så här, vår sexåring.

Men sedan var det dags att packa och åka för tio dagar borta. Vi kom fram till Orly utanför Paris om kvällen. Hämtade hyrbilen och körde till ett motell nära Disneyland.

 Och Disneyland var en upplevelse för både vuxna, tonåringar och barn. Inte alls sådär glättigt hysteriskt sockervaddigt som jag trodde, utan riktigt riktigt schysst.

Att köa till åkattraktioner var många gånger en fin upplevelse i uppbyggda kulisser och roliga detaljer.

Gillade också de olika världarna och dess teman. Och karusellerna såklart! Vi åt till och med en bra och dignande buffélunch.

Kanderade äpplen, glass och söta popcorn hann vi också med innan vi tog bilen mot Bourgueil.

Hemma igen

Tio dagar med sol, Disney, hav, skaldjur, getter, vingårdar och ett myller små och stora finupplevelser.

Jag är hemma igen. Med snäckor i bagaget. Jag skall sortera minnen och bilder. Och berätta och visa, för jag hoppas att ni vill se. Vinbonden med händer svarta av mögel från gamla vinflaskor, eremitkräftorna som låg och väntade på tidvattnet. Doften av tång och hav.

Men först, först ska jag fira midsommar med vännerna jag älskar.

Och sedan, kommer jag tillbaka.

Atlant

Det är sommarens första semesterdag. Jag sitter med morgonens tredje kopp kaffe och känner lugnet, sådär på allvar, i själen.

Semesterstillhet och lyckan över att nya upplevelser väntar.

Eurodisney, vingårdar, slott.

Rosé i solskugga, stenar på stranden, ljumma Atlantvindar.

Vi ses när vi ses.

Ring & gelelack

En älskad ring, som känns litegrann som inkapslad åska. Eller som någons intensiva blick. Mest är det färgen och fattningen som jag tycker om.

Och så det bästa ytlighetstipset på länge. Gelelack för hemmabruk. Jag köpte Depends variant för under fyrahundra kronor. Och med hjälp av en liten uv-lampa sitter nagellacket som berget i flera veckor. Och så bli det extra glansigt och med perfekt finish. Extra plus för bra penslar.

Bara en litet tips, för dig som gärna målar, men låter bli för att lacket blir fult så fort.

Som bladnerver

Här ligger hon. Skönheten som älskar att mumsa på gräsklipp i dikena. Som flåsar av minsta lilla sol.

Hon som vi älskar varmt.

Med ärrade öronlappar, där blodkärlen ligger synliga.

Som bladnerver.

Från hennes rum

Klackeskor samsas med sagoböcker. Paljettväskor med pärlbrickor.

Allra finaste Siri går ut sexårs i dag. Vi ska se henne sjunga i kyrkan, och redan nu kan jag förutspå att det kan förekomma fulgråt från föräldrahåll.

Så väntar jordgubbstårta hos farmor.

Och sommarlov.

Bara lite grönt, på nationaldagen

Med doft av franska cigaretter och espresso

Länge hade Body shop en parfymolja som var "min". Men den har utgått ur sortimentet. Och jag har haft svårt för att hitta ersättare. Klassiska parfymer luktar för mycket påsprejat, istället för att vara en del av mig.

Som att, när jag tagit på mig parfym, undrar vem som står nära. Och så är det i själva verket jag som doftar.

Men så hittade jag en parfymolja på Lush, en ny en.

"The voice of reason" är inspirerad av spoken words-artister som Leonard Cohen och Gil Scott Heron. Den beskrivs ha tydliga aromer av franska cigaretter och espresso.

Huvudtonerna är sandelträ och tonkabönor, men inte oväntat för att vara något jag gillar innehåller den även kanel.

Anledningen till att jag fastnade, är att den doftar som rökelse, eller som mitt yogite när det puttrat på spisen en halvtimme och jag precis öppnar locket.

Så här är hon.

Voice of reason.

Jag tror hon är min.

Oceaner av tid

Det är en sådan vacker tid, en sådan tid när allt ska göras och allt går för fort.

I går sprang jag Vårruset med en jobbarkompis. Det var en solvacker och perfekt springkväll och utan prestationsmål kändes det som om jag studsade runt banan.

Annars är det jobb och möten, planteringar, koka rabarbersaft och titta på alla teckningar och uppgiftsblad som producerats under två terminer - och det vill inte säga lite.

Vart enda ett har vi studerat, ingående.

Och allt jag vill, är att ha oceaner av tid med min dotter. Att inte passa sovtider, att kunna prata och prata tills ögonlocken blir tunga. Att ha tid att finna alla funderingar bakom stenciler och matteuppgifter.

Allt jag vill, att krypa in i famnen på min man, känna skäggstubben och viloarmar kring min kropp.

För det är då, som jag känner mig som mest hemma.

Med regnet

Ned faller regnet. Och gardinen fladdrar lätt i vinden. Det är natt och den första juni och jag är mitt i livet, mitt i allt som ska falla på plats innan ledighet.

Mitt i helgen.

En tid har jag haft dålig nacke och när huvudvärken inte längre gick bort med värktabletter utan malde konstant, och tog all min energi och mitt humör, då bokade jag tid hos min kraniosakrala terapeut.

Och nog känns huvudvärken bättre, nacken mindre krampig. Men framförallt. Jag kan andas djupa andetag och mitt hjärta känns mer ödmjukt och öppet.

Så i helgen har mitt hjärta fått vägleda mig. Och jag och Siri har cyklat till badplatsen, med färska blåbär och naturgodis i korgen. Jag har badat fötterna, och hon har badat hela sig. Vi har sett Let's dance-final tills vi somnat. Vi har ätit glass, druckit bubbelvatten med lime. Och i kväll tog vi cyklarna ner till stan och dinerade med en god vän. Ett glas rosé, lammracks (Siris önskan) och samtal några timmar.

Det var när vi satt där som vinden tog i och regnet började falla.

Men det är renande. Bort med pollendamm, både från altaner och vintertrötta själar som behöver sommarluft.

Och så vill jag sluta, med att tipsa om mitt reportage i dagens tidning.

Om ett barn, som själv tvingades välja bort sina föräldrar.

I trädgården

Jag har skrivit om det förr, att jag gillar att plantera och ta hand om det som växer och går att äta.

Röda och svarta vinbär, jordgubbar, smulbär, rabarber och hallon finns alltid i vår trädgård.

Och för det mesta planterar vi även morötter, sockerärtor, sallad och örter.

Att ta en tur om kvällen och titta på det som växer, att på vägen till brevlådan och morgontidningen plocka in solvarma jordgubbar och ett gäng sockerärtor är ljuva ledighet för mig.

Men trädgårdsarbete är ungefär det absolut sämsta jag kan göra för min rygg och nacke.

Tidigare i veckan hade jag och min far en varm och fin kväll i trädgården. Senare gjorde även Siri oss sällskap när vi planterade sommarblommor. Och trots bra hjälp lider jag fortfarande av sviterna meddelst huvudvärk.

Så trädgård i lite lagom dos. Med önskan om mer.

Trygga hamn

Vi pratade om det under inredningsreportaget, att det är lätt att bli hemmablind.

 

Att se det som inte är.

 

Men någonstans känner jag att jag inte behöver bekräftelsen från andra om vårt hem. Vi bor här. Vi trivs. Detta är vår trygga hamn. Vår vilostad.

 

Och badkaret och kaminen kommer alltid vara mina favoriter. Även om de just nu, i denna värme, inte är särskilt välanvända.