En näsa och en katt

* * *

Det var måndag och jag hämtade på skolan redan till lunch. Vi hade möte på sjukhuset.

Förra gången - 2011 - skrev jag om, minns jag. Då blev vi nonchalant bemötta.

Den här gången var energin många gånger bättre. Både sköterskan och läkaren hälsade på och pratade i första hand till Siri.

De tittade med kamera i näsan och undersökte.

Sa att det inte är lika vanligt med bihåleproblem hos barn som hos vuxna, eftersom deras bihålor inte är fullt utvecklade.

Istället är det näspolyperna som ställer till problem. Gör att hon inte kan andas genom näsan om natten. Får problem med bettet och vätska i öronen.

Och även om jag helst vill slippa alla ingrepp känner jag en viss lättnad. Att bli bemött med respekt och att få förslag på åtgärd (operation). Det skulle vara så skönt om Siri fick sova gott om nätterna, och vi känner att vi kämpat på med silvervatten, näskanna, kortisonspray ... you name it ... under så många år.

Efteråt fick Siri mycket beröm för att hon var lättundersökt och duktig. Det var en fin stämning, men vi talade mycket om det efteråt. Att man inte har någon skyldighet att vara just duktig, att det är okej att tycka att det är jobbigt och inte vilja.

Att man är lika mycket värd i alla fall.

Så ville hon åka och kramas med katten Nisse.

Det gjorde vi såklart.

* * *

Så blev det laxtisdag, till och med när jag lämnar och hämtar på fritids nu så pratar personalen om det. Vi åt såklart i soffan, eld i kaminen och två avsnitt av "Snoffe, döden & jag" på Play.

Blev mycket nöjd med maten. Snittade laxfiléer, satte ner sötstark senap och Philadelphias nya pepparost. Ringlade över sweet chili och citron, plus salt och peppar. Satte in i ugnen på 200 grader i 14 minuter.

Wookade en påse gröna grönsaker tillsammans med vitlök, Renée Voltaires buljong (använder den ofta som krydda, då den är "pulvrig" i konsistensen) och citron. Blandade i överbliven bönpasta från kylen och serverade med en kall röra på sweet chili, cremè frâiche och keso.

Sedan har jag pysslat om min favoritmänniska lite extra. Vi har tänt rökelse, lyssnat på instrumental musik och jag har masserat och läst och bäddat om med ord och flanelltäcke.

Och nu ska jag rulla ut yogamattan för mig själv, för en stund.

Tusen bitar

* * *

Härom kvällen såg vi dokumentärfilmen "Tusen bitar" om Björn Afzelius.

Så otroligt vacker, berörande och intressant.

Jag har tänkt på filmen som sådan, och på hans liv och musik efteråt. Det fascinerar mig, ett liv i offentligheten under så många år - och ändå så privat.

Och detta att man kan sjunga med i hans låtar, men egentligen inte visste något om hans liv.

Ett tips om du inte sett den.

Finhelg

* * *

I går åkte vi till Luleå. Efter en sväng på Storheden (dit åker jag bara om jag har något speciellt ärende - och det hade jag ju) så tog vi lunch i stan.

Markus och Siri åt focaccia med kyckling, bacon och caesardressing. Blev också sugen, men de hade inget glutenfritt bröd.

Istället gjorde de en variant i ugnsform, samma innehåll som den varma mackan, men med tomatsås i botten och gratinerad med ost.

Alltså, det var det godaste jag ätit på länge!

På väg hem, jag kände mig mycket glad och nöjd över mitt köp av slalompjäxor. Nu har jag både alldeles egen och ny utrustning.

Nu är det bara hjälm som saknas och jag är redo att utmana min rädsla på riktigt!

Sedan hämtade vi upp denna ljuvliga herre, som har firat weekend med oss.

Mysigt att höra en hund andas tungt vid sängen under natten. I dag har vi tagit en långpromenad i solen tillsammans. Köpte kaffe på bensinmacken och satt i solen.

Här ligger han vid Markus fötter, han är som en kärleksfull skugga efter honom.

Och så har vi pratat om denna dag vid matbordet. Såklart.

Skrev om det lite i tidningen igår.

Ja, så gick en helg. Med dansprogram och musikprogram på tv. Filmen "Pojken med guldbyxorna" (gillar Ella Lemhagens känsla) och lite utflykt.

En rik helg på många olika vis, och jag är redo för måndagsmöte och läkarbesök med Siri. Kanske får vi några kloka ord om hennes bihålor?

Soffdröm och gråblåst

Bild från Mio.

* * *

Äkta gråblåstväder, som gör att man känner sig blektorr och tråkig.

Roar mig med att drömma om soffor. Gillar Mios raka Howardmodell ... i grått! Men i mitt vardagsrum finge den gärna vara i mörkare grå, med tanke på fläckar.

I dag styr vi bilen mot Luleå för att köpa slalompjäxor och ta en lunch.

Känns som en fin aktivitet, i blåstregnet.

Bara för att

* * *

Bläddrar i mappar och blir varm i hjärtat av bilder.

Efter middagen idag tog vi en titt tillsammans i familjen, och nu visar jag några av Sannas foton från 2008 här.

Bara för att.

Jag blir glad. Av min familj.

Av kärleken.

(Har hon varit så liten?)

Läser, alltid läser

* * *

Öppnar Instagram under helgen och finner mig taggad. Det är ett inlägg från ett förlag, en avfotograferad bild från min helgspalt i tidningen och ett citat av mina ord om en läsupplevelse.

Världen känns liten, med allt detta hopkopplat.

Men jag vill verkligen tipsa vidare.

Det är ingen bok som förändrar mitt liv. Men det är en fin, älskvärd berättelse i gränslandet mot saga som är färgstark och drömmig och kärlekig på det där fina, osmöriga sättet.

"Konsten att höra hjärtslag" av Jan-Philipp Sendker handlar om Julia, en ung jurist som bor i New York. En dag försvinner hennes pappa plötsligt. Spåren slutar i Bangkok, där någon hittar hans bortslängda pass.

Så finner Julia ett kärleksbrev som aldrig postats. Det är skrivet av hennes pappa och adresserat till en kvinna i Burma. Julia reser i brevets fotspår och som läsare får man möta fascinerande levnadsöden i en slags färgstark sagorealism.

Jag avslutade boken häromkvällen och blir varm när jag tänker på den, och på kärleken.

Nu har jag börjat med Per Holknekts självbiografi och rör mig för tillfället i skateboardkulturen i USA.

Parallellt läser jag om vardagsmakt och maktstrategier i Vardagsmakt av Elaine Eksvärd. Det intresserar mig, vad den väcker inom mig. Många känslor och funderingar.

Till sist ytterligare ett tips. 

Har du sett filmen "The reader" med Kate Winslet? Högläsaren av Bernhard Schlink är boken som den baseras på.

. . .

15-årige Michael Berg bor i Tyskland efter andra världskriget. Han träffar en 36-årig, gåtfull, vacker och sensuell kvinna, Hanna Schmitz.

De inleder ett sexuellt förhållande och inför en ritual där han läser högt för henne. Michael anar inte att Hannas förtjusning för högläsning beror på något väldigt speciellt.

Hanna bär dessutom på en långt farligare och mer tragisk hemlighet än så.

. . .

En tunn bok, och min med otroligt avskräckande framsida (i alla fall min version).

Men läsvärd, både för dig som sett filmen och du som missat den.

Ungefär så, har mitt läsande sett ut sedan Thailand.

Under takbjälkarna

* * *

Så här sover vi nu. Under takbjälkarna.

På något sätt känns det ganska självklart, och jag tycker om att vakna och se murstocken framför mig.

Flanellsängkläderna är på och bäddar in oss, även om hosta och snorigheter håller oss halvt vakna om nätterna nu. Nåja, det går ju över.

Tycker om renheten i rummet. Bara sängar. Knopphyllan med några vita klädesplagg.

En stol som nattduksbord och en papperspåse från Kii som rymmer alla varianter av nässpray och annat bra-att-ha.

Kanske saknar jag något?

En dekoration i fönstret. Eller ett lätt fjäderregn över vår säng också.

Vi får se.

Tids nog.

Fjädrig stjärnhimmel

* * *

I helgen tänkte jag bara testa lite om det skulle kännas rätt att ställa vår säng nedanför sovrumsfönstret.

Siris säng rymdes inte riktigt där jag hade tänkt den, så den drog jag in under min klädstång. På prov.

Och där stod den ganska bra.

Jag flyttade om hennes sängsegel, så det hänger ner efter sidan. Använde klädstången till att ringla upp hennes ljusdraperi med stjärnor.

Men det kändes fortfarande inte så drömmigt. Så jag hämtade inspiration som jag sparat i bakhuvudet. Drog fram några gamla fjädrar från ett annat pyssel. En uråldrig virktråd och några träkulor.

Så nu svävar fjärderlätta installationer i stjärnhimlen ovan sängen.

Så här ser det ut på lite håll.

Kanske är de mysiga att ligga och titta på om kvällen.

Kanske fångar de in någon tanke om dagen.

Det är bland det bästa pysslet, för mig. När man redan har allt framme och hemma.

Det behöver bara liksom flyttas om ibland, för att man ska se, väcka till liv.

Och så vill jag skapa den känslan, av att hon har oss nära. Men ändå sover lite eget.

På golvet står ett timerljus. Så när Siri går för att sova fladdrar en låga genom kvällen.

Mysigt och tryggt, det med.

Helgens Helg

* * *

På helgens Helgsidor publicerade jag en intervju med min fina svärmor som är i Thailand och jobbar.

Några av bilderna har jag nog visat tidigare, men här kommer några fler.

Hon och de flesta som hon jobbar med bor i ett "gated community" en bit utanför Hua Hin. Det finns flera poolområden.

Elefant kring halsen, som en vidare påminnelse om mod och äventyr.

I samspråk med en kollega och vän på morgonkvisten.

Simtur efter morgonpromenaden, är en vanlig rutin.

Varje hus har en liten trädgård med mur runtom. Utanför skymtar man områdets restaurang.

Området är jättefint och trevligt.

När Wiweca och hennes kollegor jobbar ingår en måltid, som de äter vid sin långa rast. Kokerskan Tim lagar maten, hon har gått en kurs i svensk matlagning så ibland finns köttbullar och spagetti i matlådorna.

När man som Stockholmare ringer 1177 kan man alltså hamna här. Jag fick tillstånd att följa med in för att kunna ta några bilder. Klockorna på bilden visar både tiden i Thailand och hemma i Sverige.

En ficklampa följer med till jobbet, för att Wiweca inte skall råka trampa på grodan i trädgården på väg hem.

Den ständiga djurvännen.

Många fina telefonmöten, men också jobbiga samtal om våldtäkter och ensamhet - och allt däremellan så klart.

* * *

Ja, det var en del av bilderna från lördagens reportage. Jag skulle gärna åka tillbaka, helst nu på en gång! Detsamma för resten av familjen. Man kan inte låta bli att drömma om att prova livet utomlands för ett tag!

Men nu har vi haft Piteåhelg. Vi har umgåtts en hel del med andra delar av släkten. Vi har sett Let's dance och Mello. Lunchat på stan, eldat och hälsat på en kompis. Och så har jag möblerat om i sovrummet. Jag tror att det känns bra.