tisdag, november 22, 2005

Gräsänka, status

Om jag tänker efter hur det verkligen är. Nu. När jag är ensam fem dagar i veckan. Skotta själv har jag inte gjort ännu, bara sopat bron några gånger och det är helt ok. Elda själv är mysigt, dessutom klyver Markus perfekta vedträn varje helg så det räcker hela nästkommande vecka. Äta själv är såklart trist. Gå och lägga sig ensam fungerar till vardags.

Men inget av det spelar egentligen någon större roll.

Det är att man aldrig kan bli helt uppdaterad via sprakig mobiltelefon. Att man inte får vardagskramarna. Blickarna. Och att det tar så länge för mig på helgerna innan jag känner mig hel igen.

Längtar så mycket till helgerna. Planerar gemensamma hundpromenader, småsaker. Sedan motsvarar inte verkligheten mina tankar. Någon hälsar på. Något måste göras. Jag blir ledsen över något konstigt som jag aldrig blev ledsen över förut. I helgen som var landade jag i oss på riktigt under söndagskvällen. Och då känns det nästan för sent. Men jag försöker uppskatta att känslan av total samstämmighet och frid ändå infinner sig.

Jag älskar Markus. Jag tror att den här tiden kommer att vara värd uppoffringarna. Att vi båda växer, förhoppningsvis tillsammans. Så känns det nu, efter snart en termin.

Inga kommentarer: