Just nu känns det mesta sådär. En allmän känsla av fulhet - hundhåriga kläder (och en bestämd uppfattning om att inte ha något att ha på sig, paradoxalt nog), finnar och en ny frisyr som jag tror är ok men som inte fått speciellt mycket beröm.
Hemma vill inte termostaten vara med, så jag har fått stänga av värmen i huset. Nu förlitar jag mig på ett el-element i sovrummet, golvvärmen i köket och toan och kaminen. Och klagosången är inte slut. Jag kan exempelvis nämna den otroligt skitiga bilen - både in- och utvändigt. Och så är det långt till semestern, kanske min och Markus sista semester som barnlösa. Vi ska till Gränsen i maj. Markus ska åka bräda, jag planerar att landa i närmsta snödriva och dricka kaffe hela dagarna. Lääänge dit, när man längtar bort nu.
Suck. Men på väg till kvällsjobbet ringde mobilen och Markus meddelade att han var i Skellefteå. På en timma ville han bli hämtad på busstationen. Så nu är han hemma, som en extra bonus. Och han förblir hemma hela nästa vecka. Jag hoppas att hormonerna (om det nu är de som rår för min sådär-känsla) stillar sig och jag får känna mig nöjd och glad igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar