onsdag, februari 20, 2013

Jag tänker på parfym

Alltså. Jag läser den här texten ur mina opublicerade blogginlägg och tvekar. Men så tänker jag 'varför inte'. Det är svårt, jag står för vartenda ord, men samtidigt vill jag skriva något slags förbehåll. Jag mår bra. Jag är okej, vi är okej. Och allt blir mycket mer okej när tankarna kommer på pränt och kan lämnas där, istället för att bara cirkulera inuti.
 

 
 
Jag sitter i sjukhusets entré och tänker på parfym.
 
Jag tänker att jag ska gå och lukta på en parfym till lunch. En parfym som min man talat om. Som en slags belöning. Mest något konkret att fästa tankarna vid.

Mitt läkarbesök är alltså över. Och jag har stannat i entrén, i ingången men på väg ut. För att känna efter. Om jag känner.

Men jag gör inte det, känner inte så mycket. Intighet i tanken.
 
Ingentinghet.

Mosaikgolvet framför mig, grågrönt spräckligt oroande. Det svidbränner i båda armvecken, ett misslyckat blodprov och ett lyckat. Svid även bakom ögonlocken, inte av tillbakahållna tårar. Kanske från frånvaron av desamma.

Jag har proceduren klar.
 
Gången, ordergången.
 
Jag har också fått veta att det aldrig kommer att bli aktuellt med IVF för vår del.
Inte inom landstingets regi.

För jag har samma partner som då, när vår dotter föddes.

Och det betyder något. Det betyder att vi har haft en makalös tur. Att vi har ett barn.
Den ljuvliga vackerögda, hjärtformade, mjukkindande varelsen som är vår flicka.

Men det innebär också, att vi aldrig kommer att få göra IVF inom landstingets regi.
 
Sådana är reglerna.

Jag vet inte om det gör särskilt ont att veta.
 
Jag vet bara att ännu en dörr är stängd, framför oss.
 
Kanske skulle jag köpa en kaffe, i sjukhuskiosken. Titta ut i blekheten, på lokalbussarna, och låtsas att jag är på resa. I en annan stad. I någon annans känsloliv.

Han har inte bett mig om det, men jag vet att min man väntar hemma, på att höra från mig.
Jag förmår mig inte ringa, snabba knapptryck på telefonen. Och vi sms:ar oss igenom det jag varit med om. Det jag fått veta.
 
Små formuleringsfinurligheter, istället för att behöva andas för att göra rösten mjuk.

Småpratet och skämten i provtagningsrummet rinner ur mig, samma väg som blodet. Ner i personnummermärkta rör.
 
Inskruvade, bortlämnade de också.

 

14 kommentarer:

Hanna sa...

Kram!

Ida sa...

Du skriver så vackert trots det jobbiga och smärtsamma, lider verkligen med dig/er. Tårarna rullar sakta ner för kinderna. Skickar en stor, varm kram till er och hoppas på ett underverk! De är ni värda.

Kram..

Anonym sa...

Vad kan man skriva...finns inga ord...tänker på Er..känner med Er. Sorg, ledsamhet och tomhet.Ni är starka och verkar underbara. Sänder styrkekramar

Anonym sa...

Skickar lite kärlek.... kram

Catarina sa...

Kram.

Anonym sa...

Stor kram Sara

Anonym sa...

Känner inte dig men brukar ibland läsa din blog.

Förstår hur du känner dig, det är fruktansvärt jobbigt psykist att kämpa för att få ett efterlängtat barn när man inte kan få barnet på "naturlig väg". Vi har varit där men nu har vi två finfina pojkar som kommit till genom IVF. Vi fick ett försök påkostat av landstinget som såklart inte lyckades. Så vi beslutade oss för att köpa ett trepack då vi ändå var igång. Då lyckades det på första försöket och det två andra (redan betalade försöken) fick vi inte spara till eventuella syskon. Men syskon ville vi såklart försöka få så vi gjorde tre försök som misslyckades på frysa embryon från omgången då storebror blev till. Men det kändes tillslut hopplöst så vi gjorde ett nytt försök från början och fick en lillebror :)

Så här i efterhand önskar jag att vi direkt kontaktat IVF kliniken i umeå, allt gick mycket snabbare och smidigare då vi gick privat än då landstinget var inblandade. Så mitt tips är kontakta umeå eller ngn annan klinik för att få komma på ett planeringsmöte.

Lycka till! Kram Jessica

Anonym sa...

Du beskriver det sorgliga så vackert... Vet hur det känns... Väntetiderna var så otroligt långa när vi gjorde detta så vi kunde inte vänta... Vi gjorde alla försök privat i Uppsala. Inget lyckades men nu har vi en fantastisk tjej från Kina. Hoppas ni hittar ett sätt att få det ni vill... Kram Anna från Skellefteå

Angelin sa...

Jeg føler med deg.
klem♥

Elin sa...

Lång kram vännen!

Anonym sa...

Men åhhh ... Är reglerna verkligen så snäva?! Det finns inga ord som tröstar. Så ledsen för er skull. /Birgitta
www.lyckligagatans.blogg.se

Mari sa...

Jo, det verkar så Birgitta. För oss är det privata alternativ som står till buds om så blir fallet. Tack för omtanken, snälla.

Kram,

M

Martina sa...

Eländes elände. Kram till dig!

Mari sa...

Ja, så kan man säga, Martina : ) Kram!