Dimridåer

* * *

Det är torsdag och jag känner mig redan in-i-märgen trött och sliten.

Efter tre dagars jobb. Nåja, i morse vaknade jag faktiskt några minuter före väckaren. Det händer nästan aldrig.

Tröttheten beror säkert delvis på jobbet. Ansvaret, sjukdomar som har gjort det lite mer - utmanande - att få ihop en tidning.

Ovanan.

Men mest beror den på annat. Min flicka börjar vara så stor att jag inte kan skriva på samma sätt nu om olika saker, känner jag. För att sammanfatta tror jag att det är en utvecklingsfas och jag tror att vi tar hand om på bästa sätt.

Fast svårt är det.

Och det gör mig särdeles trött och sliten.