Mosaikfat, ett av mitt och Siris sommarprojekt.
* * *
Visst la jag en hel del pussel som barn.
När Siri började få finmotorik i sina vackra händer la vi en hel del pussel tillsammans. Både mina gamla barndomsfavoriter och en del nya. Loppisfynd med bitar borta och pusselbollar i tredimensionellt.
Jag tänker på pussel som en slags meditation i rörelse. Som jag kan tänka mig att fiske är. Som att handarbeta, att stryka tvätt eller att yoga.
Jag tänker också på mycket i vardagen som en sorts evighetens pussel, även om det är ett slitet uttryck.
Om du hämtar Siri så börjar jag med maten-bitarna.
Jag hinner inte tvätta håret på kvällen, men gör det istället på morgonen-biten.
Önskan om att leka med en kompis-biten. Hälsa på den personen-biten.
Träna-bitar, yoga-bitar. Bara vara-bitar.
Också på jobbet är det mycket som är pusselbitar, som sätts samman.
Artiklar, sidor, hur jag bygger upp dagarna.
Att tänka på tillvaron i pusselbitar ger mig en enkel tillgång till struktur, men också möjlighet till att kunna tänka om. Byta ut en pusselbit, flytta runt.
Att sedan någon saknas, eller har borta en pigg, det spelar faktiskt mindre roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar