Mat, prat

* * *

Det är något med sötpotatis. Jag tycker det är så vansinnigt gott.

Varianten på bilden ovan är en ny favorit, det är en slags sötpotatispommes och även om de inte tillhör den vackraste sorten så var det en god sort.

Med panering av kokosolja, maizena, sesamfrön, flingsalt och polenta.

Paneringen som blev över använde jag till rostad blomkål med smör och vitlök igår. Det tillsammans med ajvarlax i ugnen får nog komma in på tisdagslax-repertoaren.

Varje kväll när jag frågar Siri vad hon vill ha för kvällsmat svarar hon "Samma som igår!".

Det betyder mangoglass: Fryst banan och fryst mango, pressad limejuice samt några blad från vår marockanska mynta. Jag slänger ner allt i matberedaren och mixar till glass. Eventuellt går det ner lite kesella också. Väldigt gott och fräscht.

* * *

Igår träffade jag en kompis och för lunch på stadens takterass, jag åt en god caesarsallad med handskalade räkor och vi satt länge och pratade. Fick sällskap av en annan bekant som råkade vara på samma plats vid samma tillfälle. Tog en kaffe och svettades i solen.

En annan "gammal bekant" såg jag utanför min dotters skola häromdagen. Han, mannen som tog fast mig och försökte dra in mig i skogen när jag var ute och cyklade som 11-12-åring (ungefär).

Han som jag tog mig lös ifrån, han som följde efter mig med sin bil nästan hela vägen hem.

Livrädsla.

Snabba tramptag.

Han sitter i en bil utanför skolan, med en bilbarnstol på passagerarsätet. Så jag antar att han är pappa nu. Att han har barn på samma skola som jag. Tidigare kändes det mer i magen att se honom. Men obehaget har mattats av. Han fick ett straff, hade gjort andra saker mot andra flickor, och han har sedan länge fri - om han nu satt i fängelse, där känner jag mig tveksam.

Oavsett. Han har sonat sina brott. Jag kan bara förlita mig på det, även om en viss vaksamhet i ögonvrån alltid kommer att finnas där.