* * *
Vi läste Martina Haags "Glada hälsningar från Missångerträsk" i en bokklubb för rätt länge sedan. Jag tyckte att boken var platt, klyschig och lite slarvig.
Men när jag sprang mitt långpass i söndags såg jag filmen under tiden. Inte bra, men faktiskt bättre än boken.
Under veckans intervaller sprang jag till spinningmusik. Faktiskt. Jag skulle aldrig någonsin lyssna till det annars, men det blir som en skön våg att åka uppe på. Gillar också Spotifys springfunkion, där appen känner av ens tempo och anpassar musiken därefter samt mixar låtarna så att det aldrig blir tyst.
Förut gjorde jag ofta egna spellistor, men nu har jag inte haft lust att lägga tid på det.
Det kan vara lite läskigt att inte ha någon ljudkuliss, men ibland kan film och musik distrahera och göra andetagen oharmoniska när jag springer.
Som att jag inte kan lyssna nog mycket till mig själv.
Annars kring löpningen så ... funkar det. Inte stora framsteg fartmässigt, men inte alls ont i knät vilket är fantastiskt. Den där rädslan att vinkla fel, den har jag inte känt av på några pass. Läser också en bok om kost och träning och där kommer fler insikter.
Resan fortsätter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar