Boxar

* * *

Jag vet att det hör till sakens natur, men ibland ~ när man ifrågasätter och tvivlar på sin förmåga och kreativitet ~ så känns det verkligen som om mina texter försvinner ut i tomma intet.

Som att ingen läser eller tänker. Reflekterar eller bryr sig om.

Många gånger kan jag sakna att jobba mer i team, att bygga idéer tillsammans. Som när jag var en del av tidningens ung-redaktion. När det fanns tid att sitta samman, både innan och efter.

Jag saknar flera kreativa, inspirerade personer som nu är på andra platser. De som har förmågan att lyfta, göra en bättre. Se.

Jag saknar också att vara två på jobb, vissa gånger. Att kunna höra på fotografens andetag vad den tänker. Att samspela på en tyst nivå. Att hjälpa och höja varandra.

När jag känner så ~ det har jag gjort tidigare. Då försöker jag tänka, vad vill jag själv skriva om. Vad skulle göra mig glad?

Och precis så kom texten i dagens tidningen till.

Att läsa och skriva om prenumerationsboxar som Glossybox och Bakboxen och Yamastelådan gjorde mig glad.

Hoppas känslan letade sig in hos någon fler också.