Medalj

* * *

Att jag sprang nästan hundra mil, för att en dag
springa drygt fyra i ett svep kom lite i skymundan. Det
blev lite kaosigt med en jättesjuk hund och så.

Men också. Jag har inte haft så stort
behov av att tänka på mitt maraton. Kanske
för att allt bara funkade, precis som jag ville.

Jag vet att jag kan springa snabbare. Med
mer seriös träning, hårdare pass. Men jag vet inte
om jag vill. Om jag tycker att det är värt det.

Just nu springer jag, men inte lika planerat.

Tränar också annat, styrkepass
med hantlar och sådant.

Och så vill jag springa mer i naturen.
Spontananmälde mig till ett lopp helgen
efter midsommar. Jag och min kompis Elin ska
springa trettio kilometer i terräng. Uppför hemliga
berg, genom militärtunnlar och längs vallgravar i
ett militärområde. Älskar att jag känner mig
så grundtränad att det faktiskt är möjligt.

Hur det än är. Jag fortsätter sätta en fot
framför den andra. Fortsätter springa.

In i mig själv.

Och ut i livet.