Min Siri

* * *

Jag älskar att jag får vara mamma till en tjej som
precis blivit tonåring. Att hon blivit så stor att vi kan
promenera, resonera och träna med varandra. Att vi kan
umgås som vänner. Samtidigt som hon backar in i min
famn när vi ligger i sängen och ska läsa varje kväll.

En dag är jag ledsen. Det är en bagatellartad sak, men jag
är ledsen. Och min dotter tröstar mig på det allra finaste
sätt. Hon låter mig gråta, kramar mig och stryker mig på ryggen.

Låter mig prata. Ger andra infallsvinklar. Tröstar och finns
där och ger perspektiv, men låter mig själv lösa upp knuten av
känslor. Där och då känns det som om jag gjort något rätt i livet.

Jag älskar att ha ett barn som börjar högstadiet och som längtar till skolan.

Jag älskar att ha ett barn som ber om att få cykla till affären
för att köpa våtservetter. Som frågar om hon får dela med sig
av dem om någon fler vill rengöra sitt skåp på skolan.

Jag älskar hennes empati och trygghet,
hennes lugn och skratt och lekfullhet.

Hennes glittriga blick och fräkniga näsa.

Jag älskar att vara din mamma, Siri.

Du gör mitt liv klokare, mysigare, skrattigare
~ och bättre vareviga dag.