* * *
Det föll sig så att jag parallell-läste två biografier.
Ida Wargs "Min egen väg" som högläsningsbok med Siri och Gunhild Stordalens "Den stora bilden" för mig själv om kvällarna. Det är något med Gunhild Stordalens utstrålning.
Min blick dras hela tiden mot omslaget.
Det var i alla fall intressant att läsa de här två biografierna under kvällarna. Även om Ida Wargs absolut har sina poänger kan jag inte låta bli att känna att den står sig ganska platt i jämförelse.
Jag var på ett mysigt jobb tidigare i veckan och blev inspirerad till att plocka fram min mjölkskummaren igen.
Så nu dricker jag skummad havremjölk till kaffet och bokläsningen om lunchen.
Några saker tar jag verkligen med mig. Som Ida Wargs modiga bild av tiden på Balettakademien. Kanske särskilt intressant för mig som dansmamma. Läser med intresse om hennes syn på växtbaserad kost, något som går igen i Gunhild Stordalens bok. Där blickar hon utåt, precis som bokens titel antyder och ser den stora bilden i frågan kring kost och världsproblem.
Boken påminner mig lite om Hans Roslings författarskap. Just det med att å enda sidan rädda en människa åt gången och å andra sidan göra förändringar som påverkar stora grupper.
Jag fastnar i boken en kväll. Det är när jag kommer till delarna där Gunhild Stordalen får sin sjukdomsdiagnos och hennes beskrivning av sjukdomens framfart och behandlingarna som hon genomgår. Har inte känt sådan läsångest sedan "Ett litet liv" och bara måste läsa mig igenom det värsta innan jag kan sova.
Det blir en natt med för få timmars sömn.
Men det var värt det. Alla gånger.
Att läsa är att resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar