Ett veckoslut

* * *

I torsdags tog jag en bild i mammas bil, som vi lånat medan hon varit bortrest. Men nu har vi äntligen en egen bil igen. Det känns toppen efter ett halvår utan.

På det här fotot är det helg och jag har som vanligt sällskap vid frukosten.

När jag kliver upp för att hämta påtår lägger Leslie upp huvudet på bordsskivan. Maten rör hon inte.

Jag skrev ett långt reportage. Det blev fint och jag gillar hur jag fick till slutet, som att jag skickade fina Dante på en rutschkana in i framtiden.

Det var dåligt med mat hemma, men jag rodde i land lite mellanmål till Siri innan promenad. Varm choklad på skummad havremjölk, proteinbollar och avokadomackor.

På kvällen var det dags för fest med större delen av mina arbetskompisar.

Vi började med goda fördrinkar hos min Sanna.

Efter middagen gick vi vidare till Tages skybar och tog ett glas vin. Här sitter jag på en trappa och har precis pratat med en kille som genast tilltalade mig med förnamn.

När jag frågade hur han visste vad jag heter svarade han att han följer min pappa på sociala medier och att han brukar posta bilder på mig. Så klart han visste vem jag var ... världen är liten ibland.

Jag traskade hem vid tvåsnåret om natten. Kall som tusan om benen men varm om hjärtat. Jag och Sanna har jobbat tillsammans hur många år som helst, hela våra vuxna liv egentligen. Men det här var sista jobbfesten vi delade. Det känns overkligt, men såklart finns vänskapen kvar ändå.

Så blev det söndag med tvätt och veckohandling och promenad i snöstorm. Och kaffe med fint sällskap i soffan, såklart.