* * *
Det är snart ett år sedan du blev så sjuk. Livet som hundmamma förändrades för alltid under en sömnlös natt på djursjukhuset. Jag minns dimman som steg upp ur gräset utanför när vi skulle åka hem. Tomma och trötta, utan ord.
Hur allt det värsta blev sanning.
Du har varit så sjuk Leslie. Du höll på att förblöda inuti. Du höll inte på att orka med medicinerna. Vi vakade över dig nästan varje sekund hela sommaren och in i hösten. När du andades dåligt, när du bara sov. När du drog dig undan och bara ville ligga ensam i hallen, så långt från den kärleksfulla personlighet du är. Du som alltid sett till att ta den kärlek du behöver.
Nu ligger du i min famn igen när jag äter frukost. Den högra tassen invikt under dig och den vänstra stora isbjörnslabben vilar mot mitt knä. Samma sak varje morgon.
Du har lika smutsiga öron som förr. Du sjunger när vi kommer hem och passar perfekt mellan din husses fötter längst ner i soffan. Allt känns som vanligt när du rullar över på rygg och vill att din människosyster ska klia dig på magen eller bjuda på något gott.
Förra veckan fick vi fina besked hos veterinären. Vi satt ute i solen och pratade om dina värden. Nästan ett år efter att du blev sjuk har vi dig kvar och den stora krisen är över. Ändå känner jag mig inte glad och lättad.
Det är svårt att tro att det är sanning och livet med dig är för alltid förändrat. Kanske sjunker det in eftersom. Kanske vågar jag njuta av dig ännu mer i varje ögonblick, nu när jag försöker lita på
~ att du får finnas kvar hos oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar