* * *
Jag hämtade nyss ut mer medicin. Den har blivit nästan tre gånger så dyr sedan förra gången. Det svider och jag kände starkt att jag inte vill äta den (dem). Inte för priset allra mest, utan för vad det gör med mig. Allt fick mig att fundera igenom min situation igen och jag har nu prövat och omprövat logik och känslor.
Ett beslut kom till mig starkt, som en blixt och jag vet exakt när det hände. Jag stod i dörröppningen till badrummet. Vänsterhanden på dörrhandtaget. Pratade med Markus i köket om något helt annat.
Jag skriver mer om det sen. Men just nu mår jag bättre än på länge. Det finns en mjukhet i mig som jag hade glömt bort att jag har.
Sedan springer jag också. Mest korta svängar, men jag börjar känna mig starkare sedan jag ätit ketogen kost drygt en månad. Den tuffa mellanperioden när kroppen är mellan kolhydrater och fettdrift har klingat av och jag kan trycka på och orka.
Min älskade tjej sov borta en natt och så här kändes det att ha henne hemma igen. Kvällen efter nattade jag henne med en stark lejonhonakänsla.
Jag fixade ett extra gott mellanmål till henne också. Hemgjord choklad på kokosolja, kakao (oj, vilken skillnad det är på olika sorter), steviadroppar och flingsalt. Serverade med havregurt, färska stora blåbär och rostad kokos plus hemgjort kokossmör. Så gott!
Kokossmör är världens enklaste. Rosta kokos och mixa i en matberedare. Kan ta i alla fall tio minuter, men värt det. Bara man har tillräckligt mycket kokos så att matberedaren har något att jobba med.
Jag fixar en del i köket, men bakar inget traditionellt. Då är det fint att min Siri har andra att baka med. I helgen svängde hon och farmor ihop fyra sorters kakor och bjöd på fika.
Till valborg grillade vi. Jag jobbade över, men när jag svängde in på gatan kände jag doften och visste att den kom från oss. Och där stod han, mitt livs hjärta, och grillade favoritmat till familjen.
Jag fick feeling och sprang långpass. 18 långsamma kilometer på löpbandet. Så imponerad av mig själv, att jag kan göra det bara för att jag känner för det. Vad kroppen är häftig ändå. Ingen träningsvärk eller smärta efteråt, bara lite extra törstig och hungrig.
Söndag eftermiddag är matprepp för mig. Här fixar jag grönsaker i ugn och hel kyckling i ugnen. Av benen kokade jag hemgjort kollagen.
Och så har jag hjälpt min fina Siri med hennes planteringar. En mysig stund med fingrarna i jorden och allt från tomater till grönkål och solrosor verkar trivas hos oss.
Så kom och gick en tid till i livet och för det känner jag mig
~ lycklig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar