Inuti

* * *

När jag tittar tillbaka på den här våren så tänker jag att den varit rätt tuff. Men att mycket ändå har fallit på plats, i den mån nu livet kan göra det.

Markus jobbar i Piteå nu. Trivs med det han gör och slipper pendla. Det har löst sig med mitt jobb och Leslie är stabil på sin medicinering. Om vi har tur kanske, kanske Siri får dansa lite på skoltid till hösten.

Så många orosstenar i magen som lättat lite.

Om kvällarna nu läser vi bland annat om väder och klimat, eftersom Siri snart ska ha prov. Väder är temperatur, nederbörd och så vidare under en kort tid medan klimat är väder under en lång tid.

Lite så tänker jag med min rygg. Vädret i ryggen är någon liten upphakning här, en krampkänning där. Men klimatet i ryggen är så enormt mycket bättre när jag lyfter blicken.

Jag njuter av mina fina tjejer.

Och att jag efter godnattläsning ska gå ner till min man och vi ska dricka te och se fina serien "Normala människor" tillsammans.

Men ändå mår jag inte bra.

Det är fortfarande min sköldkörtel och mina hormoner som ställer till det och jag är så less på att försöka finna ut vad som felar. Jag har haft så många handlingsplaner, tagit så mycket ansvar, sett tiden an. Men jag vet inte. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.

Dock vet jag vad jag önskar. En holistisk läkare med kunskap om kvinnohälsa som finns i närområdet och som skulle vilja hjälpa mig.

Varje morgon ser jag hur mina ögonbryn och mina ögonfransar trillar av mer och mer. I perioder känner jag av hjärndimman och orkeslösheten när jag rör på mig. Vet att jag tar hand om mig och att jag har en balans mellan jobb, fritid och vila. Sover gott och älskar både min familj och det jag gör. Det är inte där det felar.

Det är kroppen.

Läser andras fina berättelser om svårigheter. Hur man kämpade, tog hjälp och fick bättre balans. Inte för att jag säger att någon haft en enkel resa, men jag önskar att det var så för mig med. Att det var en svår tid men att det blev bra. Inte att åren går och det bara är lite bättre eller sämre.

Men jag håller fast vid saker jag uppskattar. Som god ketomat.

Sätter mig i tystnad vid skrivbordet och syr och lagar. Lyssnar på naturen utanför och låter känslor från arbetsveckan landa och kännas.

Det är en fin stund.

Så lagar jag mat och umgås med de jag älskar och gör allt jag kan för att uppskatta nuet och njuta av planer för framtiden.