Stockholm II / Vintervik och djur

* * *

Vi började fredagen med en promenad. Gick förbi en liten öppen djurpark i Aspudden. Tittade på hästar, kor, getter och kaniner.

Vidare förbi fina lekparker. Kallt i luften men värme från solen.

Och karatesparkar upp i luften av barnet.

Vi gick på spångar och tittade på båtar. 

Och som alltid när jag är iväg, tänker jag på hur ett vardagsliv just här skulle se ut.

Tittade in i tunnlar.

Alfred Nobel sprängde visst här.

Och så Winterviken, luftigt sådär en blank vardag.

Extra kul för Siri att se, då vi följer "Sveriges yngsta mästerkock" som är inspelat här.

Vi fikade. Gott. Och tittade in i festvåningen. 

Och jag är så glad att få resa med mina fina.

Den här damen är ett ypperligt resesällskap.

Med magarna mätta av fikabröd och kaffe promenerade vi vidare, förbi trädgårdskafé och kolonilotter.

Så slutar jag med en bild där vi matar änderna vid sjön Trekanten.

Själva fortsatte vi med att besöka Vasamuseet och äta middag på sushiköket.

Och så var en dag till i Stockholm slut.

Stockholm I / Vild i blommor

* * *

Vi är hemma i vardagen igen efter en fin långhelg i Stockholm.

I onsdags bilade vi ner om eftermiddagen och in i natten. Vi körde genom Valborgseldarnas rike. Överallt brann det. Vitgrå rök mot himlen.

Vackert att passera, att vara en del av det men ändå inte.

Sista trettio milen körde vi genom ett galet snöfall. I mörkret. Långa stunder gick det 65 på E4:an och jag hade kramp i benen bara av att ha spänt mig. Men fram kom vi - och drack en kopp te hos våra vänner innan vi somnade gott i deras gästrum.

Och så var det torsdag och Stockholm var vårt.

Med solen.

Vi promenerade till andra vänner i närheten. Pratade, åt fruktsallad och drack kaffe.

Sedan fortsatte vi i blommornas tecken. Hade med mig vanliga kameran, men den stannade i Aspudden denna dag och min mobil är fylld med bilder där Siri plockar blommor vartän hon fann dem (växa fritt).

Det är som om varje resa med Siri har sitt eget tema. Den här resan var karatesparkarnas och vighetens resa. Vet inte hur många gånger hon kastat upp högerbenet rakt upp mot himlen. Eller gått ner i split och spagat.

* * *

Vi åt sen lunch på söder och fler vänner trillade in. Vi tog en kaffe och det kändes helande och fint att skratta och umgås. Utan plikter, vardag och tider.

Mot kvällen satt vi på balkongen med ett glas vin och sedan valde vi att äta hemma. Grillade pilgrimsmusslor, sparris och god plockmat.

Det var en torsdag i Stockholm i maj.

Vinterviken, Vasamuseet och fiskmatning tar vi sedan.

Om elefanter

* * *

Skriver lite om elefanter i jobbet:

Ser "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och fastnar vid den stulna / "befriade" cirkuselefanten Sonja. Hon får mig att tänka på en annan plågad cirkuselefant: Rosie i "Water for elephants".

I båda filmerna kämpar godhjärtade människor för grådjurens välbefinnande, men det finns vissa som menar att det i grunden är djurplågeri att använda vilda djur i film överhuvudtaget.

Dessutom verkar det som om båda filmernas elefantstjärnor har dresserats av tränare som är ökända för att utsätta dem för djurplågeri. Det verkar inte alls vara som Mia Skäringers karaktär fint säger om elefanten: "Hon äger sig själv".

Under en löptur ser jag en urblekt affisch för fjolårscirkusen som stannade i Piteå. Tänker på när jag och min dotter tog en kvällspromenad och såg när de kedjade elefanterna. Hur de vant sträckte fram sina stora fötter mot bojorna för att låsas fast på en platta. Hur det gjorde ont att se.

Läser en lista baserad på länsstyrelsernas besiktningsprotokoll från djurcirkusar som turnerade 2013 – med bland annat elefanter – och det är inte någon prickfri läsning.

Så är det maj, vi har krattat gården och firat valborg, men mest tänker jag på elefanter och deras skrovelhud.

Lite Umeå när jag är i Stockholm

* * *

Jag åkte på en egen reportageresa till Umeå. Tre reportage blir det, varav ett utbroderat till ett huvudrep och två biartiklar.

Kändes som om jag mest levde med ett öga vid sökaren. Bakom kameran.

Har inte laddat in några bilder förrän i dag, har lite hållit andan.

Tänk om alla är suddiga?

Det var de inte, men jag ser att jag behöver öva mer på att fotografera människor jag inte känner. Men det är svårt när man är ensam, när de inte har någon att vända sig till och prata med. Den där uppställdheten. Utsattheten.

Hotellet var fint och torget med glastak om morgonen. En paus med kaffe i vackra koppar, kulturbageriet intill, en av bröderna som driver Duå står och skriver öppettiderna med vit penna på glasdörren.

Att en stund vara en del av ett annat sammanhang. Läsa en annan morgontidning.

Jo. Jag tycker om det. Mycket.

Rust and bone

* * *

Vi ser "Hundraåringen" (jag har inte läst boken) och blir glad över fantasin i den. Som en magisk hitte-på-saga.

Magi på ett helt annat sätt finner jag i filmen "Rust and bone" (De rouille et d'os). En fransk-belgisk dramafilm med Marion Cotillard (hennes sätt att uttrycka sig!) i en av huvudrollerna.

"Ali är ensamstående pappa till femårige Sam. Fattig, hemlös och utan jobb tar han sonen med sig till Antibes, där de flyttar in i systerns garage.

När han får jobb som dörrvakt på en nattklubb börjar tillvaron gradvis förbättras. Efter en tumultartad kväll träffar han Stéphanie, en kaxig kvinna som jobbar med att dressera späckhuggare på en nöjespark.

Deras första möte är kort och lämnar inga större spår. Men när Stéphanie genomgår sitt livs trauma och ser sitt liv falla i bitar tar hon en chans och ringer Ali."

Bildspråket, de komplexa rollfigurerna, att brottas med sig själv. Så många nivåer.

Och en massa kärlek från min sida.

Sovvarm

* * *

Och så var det ledigt igen. Egentligen skiljer det inte så mycket på vad tiden visar när vi kliver upp, vardag som helg.

Men bara känslan, av att inte behöva dra på sig jeansen och åka iväg.

Istället slå igång mjölkskummaren en andra gång.

Krama på den solvarma sjuåringen i soffan, hon som luktar den godaste sömn.

Med fräknar på nosen och mörka ögonfransar.

Hennes fina ryggrad. Njuter av att den är så hel och oförstörd och funktionell när jag masserar henne. Till skillnad från min. Den där perfekta kroppen, det är en förmån att få låta fingrarna spela över hennes axlar och bröstrygg, se hur skönt hon mår när hon slappnar av i musklerna.

Vi har tisdag kväll och helg igen.

Hemma igen

Natten mellan torsdag och fredag sov jag nio och en halv timme i sträck i en hotellsäng i Umeå. Vaknade i samma ställning som jag somnade. Nästan bakfull av sömn och svullen om fingrarna.

Men skönt. O så skönt.

Har haft en fin resa och ser fram emot att skriva ord och tanka in bilder.

Men jag har låtit nyfikenheten vila och har umgåtts med min familj sedan jag kom hem.

I går Let's dance och i dag har vi städat bort påsk, promenerat och så har jag gymmat. Och så har vi ätit en middag med försmak av sommar.

I morgon hoppas jag på mer värme, då ska vi städa i trädgården.

Och bara några dagar, sedan reser vi till Stockholm.

Mot Umeå

* * *

Batterierna till kameran laddade. Boken packad. Adresser förberedda. Nu tar jag snart cykeln till busstationen och sedan kliver jag på Norrlandspilen till Umeå. Hoppas på kaffemöjlighet på bussen.

Det är en tidig morgon, lite kylig.

Och jag.

Jag ser fram emot en tvådagars i björkstaden.

Mer mat

* * *

Söndagskänsla på en måndag. En milslång joggingtur med maken, sortera bort barnkläder i solen på altanen.

Låta sötpotatisbollar, köttbullar och broccoliosallad och kall sås till växa fram efter fantasi och lust.

Vi hade ett paket röda linser "ready in 5" hemma. Det där med klart-på-fem hade jag aldrig sett i butiken. Nåja.

Läste på paketet att man kunde rosta dem med olja i en stekpanna och servera som snacks. Tillagade dem så och blandande i broccoli- och tomatsalladen. Blev krispigt och gott med lite nötig smak.

Så rullar måndagen som är som en söndag vidare. Och så en kortvecka på jobbet.

Om torsdag bär det av mot Umeå.

Ser jag fram emot.

Bröd i rött

* * *

Jag vill minnas att jag såg en kommentar om önskan på recept. Jag finner inte den kommentaren men lägger ut receptet här.

Jag har bakat en hel del bröd i konstiga varianter. Det här kanske är det konstigaste - och det godaste. Min och Siris frukostfavorit. Ibland gör vi det som klämsmörgåsar med ost emellan och gräddar i våffeljärnet. Jag varierar innehållet lite beroende på vad vi har hemma.

Rödbetsbröd

En mindre plåt

125 g linfrön 

0,5 skalad stor rödbeta

1,5 medelstora morötter

45 g torkade tranbär eller gojibär eller torkade blåbär

2-4 msk proteinpulver (vanilj eller neutralt)

- annars funkar det bra med lite mandelmjöl eller kokosmjöl eller bovetemjöl

ca 1 dl vatten

3 hela kakaobönor eller så puttar jag ner några kakaonibs

- funkar utan också

0,5 rödlök

- rödlöken ger en god söt smak när brödet är klart

0,5 dl blötlagda (över natten) pumpakärnor

1 ägg

Ibland blandar jag i lite kanel. (Och pofiber eller fiberhusk om smeten känns för rinnig.)

Mixa ihop allt till en massa i en matberedare. Jag låter den gå en stund.

Platta ut på ett bakplåtspapper, inte jättetunt (då blir det mer hårdbrödaktigt) och grädda cirka 20 minuter på 200 grader.

Påskhelg

* * *

Så kom påskhelgen. Och det har känts så lång att jag knappt minns hur den startade.

Men på skärtorsdagen åt vi god middag hos farmor och farfar. Fin kväll, som vi avrundade med att packa inför Kåbdalisresa.

Så har vi hunnit familjetid i Kåbban. Bluebird, strålande sol. Siri och Markus har åkt en massa slalom / snowboard och jag har bara varit.

Andats djupa andetag hela vägen ner i lungorna. Umgåtts med vänner, suttit i solen och promenerat med hundsällskap.

Om kvällen klämde vi in oss i vänners husvagn. Åt lång middag och satt och surrade till ögonen började blinka långsamt vid elvasnåret. Sedan kröp jag och Markus ner i deras bäddsoffa i förgården där Siri redan sov.

Trångt och nära, men det var länge sedan jag sov så gott.

I dag har vi haft en mellandag hemma. Skönt det med. Benpass på gymmet med Siri som sällskap. Och så köksfix inför arbetsdagar.

Jag har rostat nötter och frön i kanel och kardemumma.

Och torkat zucchini-chips med rosmarin och oregano.

Siri blev inspirerad och gjorde godiskonst.

Senare utvecklade det sig till godis-sushi.

Jag bakade två plåtar av Siris allra bästa frukostbröd. Utan mjöl, men med en blandning av rödbetor, morot, linfrö, pumpakärnor och gojibär.

En variant av ett bröd som jag tidigare bakade raw, men som jag nu lagt till ägg i och gräddar i vanlig ugnstemperatur.

Och så spontanbesök.

 Blundar och klappar.

Och denna påskfina.

Så små fingrar, man kan inte se sig mätt.

Ett sätt att använda orden

* * *

Läser Inger Frimansson igen och minns hur mycket jag tyckte om hennes språk i "God natt min älskade".

Kriminalromaner är vanligtvis inte en genre som jag väljer böcker ur, men oj, jag uppskattar hennes sätt att använda orden. Njuter av ordvändningar och hur meningarna ligger i munnen.

~

Så har vi påskledigt.

Och jag vill mest kika in och önska just det:

Glad påsk.