Jojjes onepiece (nr 0)

* * *

Varje dag jag tar cykeln till jobbet passerar jag ett träd. Trädet i sig är det inget speciellt med, men i flera veckor har det hängt en mjukisdjurstrasa där. Det är fastsatt med klädnypor och vajar så sorgset. Väntar på en ägare som inte kommer.

Det är en liknande mjukisfilt som Siris älskade Jojje, men ett lejon istället för en kanin.

Det får mig att tänka på de gånger som vi haft Jojje borta.

När jag ägnade mycken tid och några hundralappar på att få hem hen från Paris. När förskolefröknar haft hen i någon ficka och snällt kört hem den oumbärliga till oss om kvällen.

Ja, Jojje har varit på många äventyr. Med och utan sin ägarinna.

Men för en tid sedan meddelade ägarinnan, som har självklar tolkningsrätt, att Jojje önskade en onepiece.

Såklart skulle Jojje få en onepiece.

Med luva skulle det vara, dessutom.

Det är inte helt lätt med mönster till Jojjar. Man kan säga att det inte finns, faktiskt.

Konstruktionen med oexisterande hals och en kropp som är som en disktrasa bjuder på ... utmaning.

Här är prototypen, och hela familjen har varit engagerad.

Markus fick noggranna instruktionen för kopiering med 50 procents skalförändring på jobbet och Siri har klippt mönster och tyg och jag har stått för nålning, passning och syning.

Sedan har jag såklart anpassat en eskimådockas tunika till Jojje-onepiece och ritat om en del.

Det här är alltså prototypen. Nu kan vi gå vidare till the real deal.

Men Jojje verkar nöjd. Särskilt söt är hen när hen stoppar in öronen i huvan.

Kardborre som stängning fram. Ärmslut och huva kantade jag med tvinnat garn.

Tänker på stunder när jag var barn.

Hela familjen vid furubordet i köket. Pappa arbetade med någon näverlampa. Å vad jag tyckte att de gav ett vackert sken i fönstren sedan. Mamma sydde allt möjligt. Speciellt minns jag att hon målade vackra blomrankor på tyg och sydde gardiner av.

Och jag, jag pysslade väl på med mitt.

Mest av allt minns jag känslan. Av att vi satt där tillsammans, var och en med sitt men ändå just tillsammans. Kanske böt vi något ord då och då, men var och en koncentrerade på sitt.

Så tänker jag när vi pysslar på här hemma. Att det är känslan som är långt viktigare än vad man faktiskt gör. Att man tar sig tid, gemenskapen i händernas rörelser, snarare än i orden ibland.

Så tar Jojjes test-onepiece sin form. Jag tänker på barndom, och på en annan, borttappad mjukisvän. Den som hänger i ett kalt vårträd och fryser just nu.

Finfika

* * *

I lördags gjorde vi en tur till Öjebyn. Gick på Återvinningsmarknaden för att söka ett nytt / gammalt skåp till köket. Vi vill byta kyl och behöver mer utrymme för den och därmed smalare lådor till besticken.

Vi fann inget av intresse, men tog däremot ett gott och trevlig fika på Gästgivargården.

Jag drack latte i fint glas.

Markus fikade en god hallon- och lakritshistoria med söta maränger.

Siri valde en god läsk ...

... och choklad- och lakritskaka med hallon och grädde. Det räckte till alla.

Vi fikade i samma rum som vi höll vår bröllopsfest i.

Men mysigast av allt är att komma in i de fina lokalerna. Välkomnas av Vivis härliga energi och hela husets sköna känsla.

Ett fika man blir rätt mycket lyckligare av, helt enkelt.

Så har vi haft hemma-spa, vi har eldat och ätit och myst med film.

Har läst ut en bokklubbs-bok och börjat på Keplers sista. Den är så läskig så Markus får inte somna innan jag avslutat kvällens sista kapitel.

Men läsa den, det ska jag.

Trötter

* * *

Det var morgon. Vissa var lite tröttare än andra.

Rätt mysigt att krypa ner i sovvarma sängkläder och kramas en stund.

Men det är i alla fall ljust om morgnarna. Vilken skillnad.

Finaste av fötter.

Och nu är det strax helg. Även om vi inte sover oss genom förmiddagarna så kan vi bädda ner oss i soffan utan tider att passa.


Så skönt.

Nya ögonbryn

* * *

Härom dagen skrev jag att jag gjort två saker som jag inte gjort på länge.

Det ena var husvisningen.

Det andra var att tatuera mig.

Den här gången semipermanent, ingen 'vanlig' tatuering med andra ord.

Så här ser de i alla fall ut, mina nya ögonbryn. Jag har fortfarande inte tvättat dem något, och de är härligt insmorda med gamla hederliga Helosan-salvan. När rugorna har trillat av räknar man med att mellan tjugo och fyrtio procent av färgen försvinner.

Det blir heller ingen målad "matta", utan tatueringen är gjord som många små strån. Ser väldigt fint och naturtroget ut på nära håll. Metoden är hyfsat ny och heter Taffy.

Jag känner mig mycket nöjd så här långt, men att den skulle vara i närmast smärtfri.

Nja, det håller jag inte riktigt med om. Det blir snarare den gamla klassikern om den som vill vara fin och så vidare.

Återkommer med omdöme om några veckor.

Blåsa runt

* * *

Den här dagen blåste bort.

Trampade halvvägs upp i första backen hemåt på lunchen, men vände faktiskt om och stannade i stan. När jag cyklade hem efter jobbet så höll vinden på att ta ner mig i diket. Fick hålla hårt i styret.

Annars. Nja, orden verkar ha tagit slut efter två skrivna reportage i dag. Funderar på innehållet i min helgspalt, men det är rätt tyst och trött inuti.

Har också varit på massage för ryggen. Kanske är jag också trött från det.

I vardagsrummet har hängstolen fått lämna plats för trapetsen, så jag tog dynan jag sydde till hängstolen och flyttade ut i hallen.

Gillar känslan.

Nu väntar te och sova. I morgon ska jag rita ihop sidor, och så ska Siri vara med mig på jobbet om eftermiddagen.

Och så ska vi köra bil. Skönt om vinden tänker storma som i dag.

På husvisning

* * *

I dag har jag gjort två saker jag inte gjort på mycket länge.

Den ena var att gå på husvisning.

Någonstans i begynnelsen, när jag och Markus började drömma om hus, gick vi ofta förbi ett fint, rött, fyrkantigt hus på Berget. Det hade uthuslänga mot gatan, som man kunde hyra ut. Nära stan, fint beläget.

Då fanns en öppning, ett frö av kanske. Men huset blev aldrig vårt och istället landade vi ju i trähuset på Djupviken. Trähuset som är byggt av en stenhuggare.

Men nu blev det fyrkantiga huset faktiskt till salu många år senare. När jag såg mäklarannonsen i tidningen kände jag - att visningen måste jag gå på.

* * *

Det är ett ståtligt hus och det första jag tänker är vitfärg på det bruna kring fönstren.

Men det är inte ett hus som ska bli vårt. Den eventuella vitfärgen ska inte målas av mig.

Det skulle vara intressant att veta, hur jag hade resonerat då-i-tiden. Innan jag själv hade varit med om två stora renoveringar och känt mig ganska mätt på den delen av livet. Skulle jag ha gått igång på nya planlösningar och bara sett möjligheter då? Kanske. Säkert.

Hela tiden landade jag tillbaka i vårt hus. Det illa planerade köket som behöver göras om - mot vårt ljusa (orenoverade, dock) luftiga. Det sovrummet mot vårt med takbjälkar.

Jag gick inte dit för bekräftelsen på vårt boende, och jag känner mig öppen för andra lösningar. Ett annat hus? En annan stad? En lägenhet? Absolut, så länge jag har min familj omkring mig.

Jag gick snarare dit med en bävan. Tänk om energin skulle vara magisk. Att jag skulle få visionen av hur mitt liv skulle se ut där. Men istället landade jag tillbaka i det vi har.

Samtidigt är det såklart roligt att låta tankarna spinna. Hur rummen skulle se ut omöblerade, med kalkfärg på väggarna och med ett nytt kök.

Tänker lite på det fina fina gula huset vi tittade på på Strömnäs innan vi valde att bygga ut vårt. Det fyrkantiga röda och det gula på Strömnäs påminner lite om varandra, men det gula bar en storslagenhet på ett annat sätt.

Jag kände mig något lättad när vi cyklade hem. Jag behöver inte drömma om det huset längre, även om jag är övertygad om att det kommer att vara perfekt. 

Bara för någon annan.


När jag och Siri cyklade hemåt frågade jag henne vad hon kände när hon såg vårt hus närma sig. Hon svarade: "Jag får nästan ont i ögonen så vackert det är!".

Påsken 2015

* * *

För en del fortsätter påsklovet, men vi kryssar oss genom fjädrarna och startar upp jobbveckan i morgon. Och även om jag gärna fortsatt ledigheten ytterligare några dagar så har vi fina upplevelser bakom oss.

Middag hos mamma och hennes man i går, med god mat och utebad under stjärnhimmeln till sena kvällen. Lite vin och ostbricka som avrundning innan vi var hemma bakom midnatt.

Så denna måndag/söndag inledde vi med ordentlig sovmorgon innan vi tog Siri och en kompis till henne till Vallsberget för att testa snowboard. Vi har sprungit med barn i backen, och sedan åkte de slalom själva medan vi fikade med kompisar i kaféterian.

Sedan har jag äntligen målat hyllorna i vardagsrummet klara, och fixat med småsaker - som att sy en prototyp till en onepiece till Siris mjukiskompis Jojje. Och så har jag sytt in ett bälte (ett ben från en tunnstrumpbyxa) på en klänning. Måste säga att färgpassningen är perfekt.

Så gick en påskhelg. Många vänner och gemensammiddagar. Två slalombackar och hemmapyssel.

Jag känner mig glad - och sugen på mer roligt. Och så börjar jag äntligen känna mig frisk(are) igen!

Fjädrar till påsk

* * *

I går diskade vi upp champagneglasen och bjöd några vänner på middag. Markus lagade lammracks med pesto. Det var mycket gott.

Så tillbringade vi påskafton - med lamm och kompisar och skratt.

I dag fortsätter jag helgen med att måla lite hyllor och göra klart ett syprojekt innan vi åker bort på middag. Känns som alldeles perfekta påskliga aktiviteter, tycker jag.

Kaffe på elden

* * *

Långfredag i Kåbdalis. Vänner, solsken, kok-kaffe och slalom.

Hämtmat från Max, en varm dusch och nu sneglar jag på klockan och undrar om jag ska somna i soffan före eller efter popcornen.

Finväg

* * *

Det var en fin morgon och cykla genom. Och solen sken fortfarande när jag trampade hem efter jobbet mot halv sex-tiden.

Vilken skillnad, ändå. Och vilken lyxig väg mellan hemma och skolan.

Tänker på vilken skillnad det blev på hela vinterkänslan, när vi åkte iväg där i slutet av januari. Extra bra tajmat för just oss när vi lyckades pricka in veckorna som snöade igen. Då simmade vi i havet och njöt av solen.

Och sedan när vi kom hem, ja redan då hade det vänt på något vis.

Från skogen via fingrarna

* * *

Jag får ett skogspyssel av Siri.

Vi äter snabbvarianten av hemgjord pizza. Jag på glutenfria wrapbröd, bakade på bland annat rismjöl. Köper på Coop - skönt att inte baka själv ibland.

Drar upp planer för påsken. I morgon promenad till stan och lunch med mamma / mormor och lite gå-i-butiker.

Så finns en Kåbdalisdag, middag för vänner och middag borta på planeringen. Känns som alldeles lagom planer, med massa tid för att läsa och vila och sy däremellan.