Höstligheter

* * *

Dagarna går i sin takt. Jobb och läxor. Dricka te i soffan. I går hade vi 

höstupptakt med min andra bokklubb. Vi dröjde oss länge kvar vid boken 

"Ett litet liv" och pratade om vänskap i olika perspektiv. Om jag inte minns 

fel är det boken som fått högst snittbetyg av oss.

Innan vi sågs hemma hos mig handlade jag hem lite kakor, torkad mango, 

torkade äppelringar och chokladnötter. En melon fick följa med också. 

Skönt när tiden inte räcker att baka och mysigt att småplocka med godsaker.

Plockade in några rönnbärskvistar från trädet 

som självsått sig på vår gård.

Lite orangerött på borden ute och inne och höstkänslan är här.

Springa i färg

* * *

Helgen började i fredags. Lite packning inför avresa
och frukost med hund i knät.

Vid tretiden var bilen fylld och barnet hade kommit hem från
skolan. Vi körde inlandsvägen och stannade i Jokkmokk och käkade
middag. Hämtpizza och kebabsallader i bilen. Lyxigt värre.

Vi var framme strax innan nio om kvällen, packade in grejorna
och drack te med våra kompisar.

På lördagen var det tävlingsdag, men eftersom starten inte gick förrän
klockan ett hann vi ta en bra promenad med hundarna och ungarna.

Det var fyra plusgrader, snålblåst och regn.

Inte bästa tävlingsvädret. Speciellt inte när man ska bada i myrar.

Men vi värmde upp och stod sedan vid en brasa inomhus
till någon minut innan start.

Klockan ett drog vi iväg. Lätt duggregn, men lite mildare blåst.
Största delen av loppet gick genom blöt myrmark och snårig skog.
Vid ett tillfälle vadade vi upp till brösthöjd i en bäck och vid ett tillfälle
tog vi oss på alla fyra uppför en riktigt brant lerbacke.

Jag kan sammanfatta det som mina jobbigaste åtta kilometer,
periodvis blodsmak i munnen-jobbigt.

Det händer något i kroppen när fötterna och benen blir så kalla,
jag känner hur blodkärlen drar ihop sig och all puls flyttar upp till bröstet.

Men kul var det!

När vi närmade oss mål möttes vi av barnen,
som hurrande sprang med oss i mål.

Och här är vi efter målgång, jag och Anja. Snabbt av med lerigt och blött
och på med varm jacka. Sedan tog vi bastu och en bastuöl på det.

Bästa på hela dagen!

Till sist en bild från arrangörens Instagram. Av förklarliga skäl
har jag inga egna bilder från tävlingen.

Under helgen blev Leslie två år. Hon firade med Dolly, som
inte riktigt uppskattade unghundssällskapet. Det syns nästan
på hennes blick.

Efter en regnig promenad på söndagen
och gemensam lunch rullade vi hemåt igen.

Myrsyran var egentligen bara en bra anledning för att åka upp till
Kiruna och hänga under samma tak som våra kompisar en hel helg.

Det ska bli lördag, och då ska jag göra det här

* * *

Hittade en film från förra årets upplaga av Myrsyran.

Det här ska jag alltså göra på lördag.

Det verkar vara blött, roligt och ... blött.

(Du förstår vad jag menar en minut in i filmen.)

Ser fram emot ett nytt fjälläventyr, och att få göra 

det tillsammans med en kompis.

Så här står det på loppets hemsida:

"Myrsyran är ett terränglopp i dess rätta bemärkelse. 
Vi utnyttjar Kirunas myrmarker och naturliga hinder för att alla ska få 
en bra utmaning. I de blötaste myrar och stenigaste backar ger 
vi alla möjligheten att utmana sig själv innan vintern kommer.
Våra banläggare gör sitt bästa för att du ska bli blöt, utmattad, 
skitig, nöjd och glad med syra i hela kroppen."

- - - - - - - -

Hoppas att Kiruna är på sin soliga sida och bjuder 

på guldfärgade höstlöv istället för snöflingor.

Lycka i en skål

* * *

Springer i skogen, stretchar på yogamattan i vardagsrummet
medan hunden kurar ihop sig nära (och lite i vägen).

Brygger på nytt kaffe och gör mellanmål.

{ som lycka i en skål }

Lägger en bas av keso och kvarg, toppar med lite proteinpudding i vanilj.
River en del från ett grönrött äpple och strösslar över torkade äppeltärningar.
Två proteinbollar med mandelsmör och ett täcke av pudrig kanel.

Det är som den ljuvligaste av äppelpaj i en skål.

Näring för både själen och kroppen.

Vardagsmiddag med saffran

* * *

Vi lagade en färggrann vardagsmiddag i förra veckan.

Mixade blomkål i matberedaren och mikrade ett gäng minuter
med saffran och grönsaksbuljong.

Marinerade kyckling i soja, vitlök, olja och honung.

Stekte kyckling för sig och purjo och vitlök för sig. Ångkokade broccoli.

Blandade ihop med chili och toppade med rostade cashewnötter. 

Till servering åt någon crème fraiche som tillbehör,
och någon ringlade över sweet chili-sås.

Gott och färgfint en grå vardag.

Morgondimma

* * *

Det är tidig vardagsmorgon och redan kvällen innan har dimman
rullat in. Siri är småsjuk och ska stanna hemma från skolan för att vila.
Hennes pappa ska vara med henne, men jag ska jobba. Äter frukost och
tittar ut över det mjölkvita och bäddar in äppelträden i bleka färger.

Tar kameran i handen och går ut i trädgården en stund.

Rullar sedan ut yogamattan och andas igenom
ett stilla pass på tjugo minuter.

Sedan gör jag mig klar och cyklar till morgonmötet.

Med själen glad av fotografier och morgonyoga.

Fint sätt att börja en arbetsvecka,
i mjölkigt vitt och medvetna andetag.

Ute under tak

* * *

Under en av semesterns sista dagar fotar jag vår veranda,
men har inte tittat på bilderna förrän nu.

Tycker så mycket om att verandan, och ingången, är under tak.

Pardörrarna öppna mot uteliv.

Och direkt kameran kommer fram, så kommer också hunden.

Jaha, du byter vinkel. Då flyttar jag mig lite åt sidan här.

Blir det här bra?

Ett gammalt loppisbord, en hästtavla från kallvinden
och virkat överkast från Markus släkt.

En ny vas och en kvist från svartvinbärsbusken.

Vimplar på rad, som jag sytt av spillbitar.

Syrénbuskarna börjar bli stora.

Mysigt, att kunna lämna kuddar och filtar ute utan att de blir blöta.

En sten i virkad duk, ett gammalt pyssel som fått flytta ut.

Och skåpet som liksom hör till huset.

Nu står det på bron.

Nästa år kanske det får lämna plats. Skulle vilja möblera
annorlunda här, mer sittplats på något vis. 

Som vanligt har Siri gjort en läshörna och här har hon
tillbringat många sommarlovstimmar.

Jag höjer kameran, och vad?
Självklart tar fröken Leslie plats i bilden.

Blir det här bra, mamma?

4 från nyss, mest hund

* * *

Mina flickor vid frukostbordet.

Och så blev det sommarkänsla igen.

Härligt!

Hade sprungit veckans pass, men syrran undrade om jag ville hänga på ert varv i skogen. Kanske sista springrundan i shorts för året? Härligt var det, i alla fall. Även om ländryggen gjorde ont.

Och så visade Leslie upp sin hästsvans. Den har hon ibland när hon ska äta lite såsigare mat.

Så gick den första helgen i september och den har varit så fin, med långa hundpromenader i solen, kräftskiva och hemmatid tillsammans.

Kärlek på ett trappsteg

* * *

Vi är på väg till skola och jobb. Leslie sitter på ett trappsteg 

för överblick. Siri sätter sig intill och gullar lite och jag tar en snabb 

mobilbild till Leslies Instagramkonto.

Senare om dagen tittar jag på bilden igen. 

Och igen.

Den blir mig så kär.

Det är blicken som lillasyster hund ger 

storasyster människa.

Den totala tilliten. 

Jag ser den på öronens position, och på blicken.

En morgonstund fångad på en kort sekund.

Kärlek på ett trappsteg.

Minnas sin barndom

* * *

Det är nog inte bara jag som bär minnen
av bulldoft från barndomen.

Hur man kom hem från skolan och hängde upp
Kånkenryggsäcken i hallen. Redan då, doften av
kardemumma, smör och kanel från köket.

Ljuvlighetens nybakade bullar och mjölk. Pärlsockret som krasade
mellan tänderna. Spara den sista lilla snurran till sist. Doppa lite.
Kanske lösa ett korsord med mamma efter fikat.

Det är liksom trygghet och kärlek
~ barndom förpackad i ett litet bakverk.

Min dotter kommer inte att koppla till samma
mamma-minnesbank. Jag har aldrig varit bullbagerskan.
Säkert kommer hon att minnas annat, kanske att även den
enklaste av yoghurtfrukostar har en tanke.

Lite mandelsmör i en böj, några röda bär för färg.
Eller en rad bananer med bipollen över.

En överraskning i form av en delad passionsfrukt.
Små, sega jordgubbsknappar över vit kokos.

Varje morgon när jag serverar henne frukosten säger jag:

"Hoppas det ska smaka bra!"

Och hon svarar:

"Det gör det säkert"

Vår lilla morgonritual.

Fin i all enkelhet.

Höstligheter

* * *

Jag känner älsk för årstiden. Fortfarande ljumma dagar, och så är 
kvällarna mörka och mysiga. Vi kokar te och ser på tv-serie innan sängdags.

Det är vardag när den är som mest vardaglig och underbar.

Älskar varje sekund i mjukisbyxor och familj nära.

I helgen var jag på fest med bokklubben. Vi åt tillsammans och pratade om 
böcker vi läst i sommar. En fin kväll. Och så har jag dragit igång mitt nya 
träningsprogram på tio veckor. Jag känner mig peppad.

Till helgen väntar kräftskiva, och så kanske 
jag äntligen målar kökssoffan grå.