Omsluten

I fredags hade jag trädgården i sinnet hela dagen. Sol på ryggen, svett i nacken. Jordkantade naglar och dammiga skenben. När jag mötte mina ögon under hatten i spegeln den kvällen kände jag mig luftigt lätt i själen.

Mina ögon var grönare än vanligt. Osminkad och skönt mitt-i-livet.

I dag känns fredag långt långt borta. Jag är vriden i bäckenet, har ont i nacken (och som påföljd huvudet). Har tränat, men det var inte speciellt kul. Jobbmässigt känner jag mig osedd, textmässigt som om mina ord bara försvinner i tomma intet.

Känner jag mig själv rätt skulle jag må gott av några nätter av längre sömn. Av några dagar vid vattnet. Solblänk, en bok, lite radio.

Mest av allt just nu vill jag ha något slags gungande i trädgården. En perfekt hängmatta, en djupgenerös hammock eller något annat som vaggar och omsluter. Där vill jag ligga, med familjen nära och halvslumra.

Men i dag är det tisdag. Det är gråtrött. Och kaffeautomaten väntar.

Verandaliv

* * *

Uteliv i trädgården. Jag har firat nationaldag med att rensa ogräs, plantera och göra fint i det gröna. Siri har besökt firandet i Badhusparken med två vänner från skolan och deras pappor.

Så har vi ätit hemgjorda burgare och majskolvar i skuggan. Vi har cyklat till stan för glass nu i kvällningen, med ett stopp vid småbåtshamnen för att se när de sjösatte en skuta.

I lilla trähuset står fönstren fortfarande öppna för att släppa in svalkande vindar. Mina armar är raspiga av grenar och näsan har en lätt röd färg. Men jag känner mig skönt trött i själen, efter en dag i sol och grönt.

Godnattsaga i Siris koja förra veckan.

Känns som om vi flyttat ut livet hit, till verandan, nu. Med kojor och nät och gungstol.

Här äter vi lunch och middag (fast ibland väljer vi skuggan på andra sidan huset). Här pysslar vi, och dröjer oss kvar med ett glas rosé.

Verandan blev nog den bästa bonusen med utbyggnaden.

Ute med tak. Luftigt, men ombonat.

På vernissage

 * * *

Om kvällningen i går cyklade jag till en god vän. Tillsammans slog vi följe till en  vernissage.

Jag tyckte mycket om Jenny Bryggmans tolkningar av norr med sina stora formationer i sälg, murgröna, näver, björk och koppar.

Sedan gick vi vidare i värmen. Öppnade en flaska prosecco och pratade till alldeles för sent. Så som man gör när pratet ständigt bubblar vidare och det alltid finns något nytt som bara måste sägas.

På sistone; kvällar med roligsaker. Luleå och avslutningskonsert och vernissage. Nu har vi torsdag som är som en fredag och det är tur. För min andning är sådär halvtung och ögonlocken likaså. Hjärnan lite på paus.

Alldeles för lite sömn.

Så. Torsdag som är fredag. Det behövs.

Springa in glädjen i kroppen

* * *

Står på startlinjen till Vårruset. Blossom vid mikrofonen.

Tävlingsklassen har precis dragit iväg. Jag står i första startledet efter. Framför mig, en kvinna med samma löparskor som mina förra. Asics. Utnötta, med hål vid lilltårna.

Bredvid mig, en ung tjej med hål i näsan. Ring i mitten.

Ser mig själv i andra människor den här kvällen.

Och när jag springer, springer jag genom minnen.

Här sprang jag och plågade mig själv hårt, missnöjd med tiden efteråt. Här gick jag efter blindtarmsoperationen, här sprang jag med en kollega, här gick jag med barnvagn ett Vårrus. Genom solsken, vind, hagel och regn.

Det här året har jag knappt sprungit innan, tränat har jag gjort. Allt möjligt. Mest styrka. Sprungit ute, kanske två, tre gånger max.

Det här året sprang jag av glädje, utan att vara irriterad över köer. Kryssade förbi springande, för att jag hade farten i kroppen. High fivade med barn vid stranden. Tänkte på när vi åkte hit med Siri och lekte och hade picknick en sommar.

Passerar platsen där pappa stod och fotade mig för några år sedan. Går i mål och inser att jag sprungit fem kilometer på 25-tid. Ingen supertid måhända, men bra för mig.

Snabbaste Vårruset hittills. Men absolut viktigast av allt.

Utan prestationskrav. Bara av glädje.

Flätor och frön

* * *

Flätar 4-strand slide up-braid i Siris vackra hår. Namnet är svårare än flätorna.

 

Sår fröer i jorden med min familj. Tar hand om mina sommarblommor som jag fått i gåva. Sätter ut örter i ett improviserat miniväxthus. Gör Siris sommarkoja på bron.

Hälsar på en god vän i stugan vid vattnet och känner hur själen får ro. Lekfull hund, barfotabarn. Kaffe och rabarberpaj, ljuvligt god.

Skrapar en kökssoffa som skall få ny färg, läser ut fina "Och bergen svarade" och ser "Mud" med Matthew McConaughey. Rekommenderar båda.

Får spontanbesök av kvällspromenerande vänner. Dricker te. Omfamnar en fin helg och ett Vårrus som skall springas ikväll.

Med grönska

 * * *

När hände allt det gröna? Jag hann inte med. Fint är det i alla fall, även när luften är blöt av droppar som nu. 

Och även om jag ville ha en trädgårdsdag i dag, med att ta hand om blåbärsbusken, rensa igenom jordgubbslådorna och plantera ut sommarblommorna så finns det en stillhet i vädret. 

Något syrerikt som samtidigt lugnar.

Så jag tittar på det som växer genom linsen, utan att röra.

Medan Siri är på kalas strosar jag och maken på matbutiken. Väljer frön att så ute, plockar grönsaker och funderar kring kryddor. Sådan handling är skön, när man inte släpar överfylld vagn i stress - utan kan göra just det. Fundera, läsa, se nytt.

* * *

Dessutom började jag helgen med att sitta med Siri i famnen på verandan. Gunga gungstol, lyssna på regnet och prata planlöst. För att senare sminka mig med glitter och bjuda ut mamma på restaurang.

Så har vi helg. Med regn och grönska.

Fårull

* * *

Förra helgen hade gårdsbutiken Eufåria öppet. Vi åkte dit för att titta på lamm som flaskmatas och för att köpa ett vackert fårskinn till svärmor i pensionsgåva.

Känns fint, att kunna handla så. Nära och välskött.

Det är mor och dotter som driver gården.

I den lilla butiken trillade vi över klippt fårull som såldes i fina papperspåsar. Och jag är ju svag för sådana vackerheter. Har också haft fårull i åtanke sedan ett jag var på ett inredningsreportage där husägarinnan hade skapat en hel del med fårull från sina egna gårdsfår.

Siri, som också är svag för både vackerheter och pyssel, köpte naturligtvis en påse.

I dag är det ledigtorsdag. Har en fin gårkväll i ryggraden.

Först firade vi svärmor med räkor, avokado, ostar och annan god plockmat i uterummet innan jag åkte på bokklubb.

Kaffe ute i en sådan fin bäddad järnsäng / dagbädd. Utsikt över åkrarna och lekstuga och annat somrigt. Hönor som spankulerade och pickade efter smulor under bordet. Katten som kom smygande när solen började sjunka. Hägg i en glasburk. Fina samtal.

Åkte hem, glad i hjärtat och ser nu fram emot middagsgäster och eftermiddagssol.

Att andas sig in i knak

* * *

Jag kände det i lördags. Att bäckenet liksom hade vridit sig. Kände mig sned. Sedan dess har det blivit värre, den där konstanta molvärken i ländryggen. Förutom det vanliga med nacken och muskelfästet i vänsterarmen, domningarna och bröstryggen.

Yogar ofta om kvällarna nu. På ett annat sätt. Utan ett givet program, bara olika instruktörer, olika inriktningar. Youtube och Yogobe.

Har kunnat släppa all prestation och tävlingsmentalitet. Yogar för att skapa rymd i kroppen, för att öppna, för det inre ljuset. Inner light, som ett mantra.

I kväll när jag stod i trikonasana så knakade det till i höften. Ordentligt, som hos naprapaten, två gånger. Och jag tänker att det måste vara det bästa sättet, när man står och andas utan att provocera. Att kroppen rättar till sig själv.

Så det tar jag med mig denna trött-på-ryggen-tisdag. Att kroppen vill. Och ibland kan; räta till sig själv.

Doftolja

* * *

Det var nästan ett år sedan jag hade lust att sätta en droppe av min jazzigt, rökiga parfymolja på huden. Som att doften tog över, fick mig att pausa. 

Under tiden försökte jag med andra, tänkte lätt och fräscht till vardags. Men det är alltid något med vanliga parfymer som jag har svårt för - hos mig själv - inte hos andra bärare. Kanske är det något med alkoholen.

Landar alltid tillbaka till oljorna, de där man köper på lite halvskumma affärer med rökelser och kryddor och bergskristaller.

Som om det tunga, kryddiga, kaneliga, kokosiga, kardemummiga lindar sig kring min själ. Får mig att andas djupare.

Ännu har jag inte funnit den perfekta, den där som både lägger sig som balsam i mig, men som ändå har någon slags lätthet i sina droppar.

Den bästa doften som finns är fortfarande att sätta näsan i den sovvarma morgonmagen hos mitt barn. Finns inget bättre. Men den doften är inte meningen att buteljeras för att sedan användas. Den bara njuts; i ögonblicket.

Mödrarnas dag

* * *

I flera dagar har det stått ett fint paket på skåpet i köket (bredvid Hemis aska). Ett paket till mig, på mors dag. Och varje gång jag har tittat på det har vetskapen om att det funnits där gjort mig glad.

Den känslan, av att någon tänkt på mig i förväg. Planerat ett inköp.

Så vi började dagen med presentöppning i sängen. Och ett fint morsdagskort av Siri.

För några år sedan minns jag att jag tänkte: jag är så värd en morsdagsgåva. Så värd. Nu är jag lycklig för att få vara mamma (det var jag ju då också såklart). Varje dag är jag lycklig. Det är en njutning, genuint på ett annat sätt än småbarnsåren.

Att få krama, prata, ta om hand. Se High school musical, följa på utvecklingssamtal. Skratta, cykla. Laga mat.

Tillbaka till bilderna. Till lunch åkte vi till Furunäset och Doktorsvillan restaurang och matsalar. Där firade vi min svärmor. Naturligtvis på mors dag, men också hennes förestående pensionering.

Vi möttes av ett fint dukat bord.

Och gjorde oss redo för att avnjuta en trerätterslunch.

Det är alldeles snart dags för min fina svärmor att gå i pension. Vi pratade lite om hennes yrkesliv i dag och jag tycker att hennes resa är så inspirerande. Från att välja att utbilda sig till barnmorska i Stockholm medan barnen var små på hemmaplan till alla hennes yrkesmässiga utmaningar genom åren, vilka en del av dem jag haft förmånen att få följa.

Och nu kanske ett av de största äventyren väntar. För inte nog med att hon börjar sin yrkesbana med ett modigt val - nu avrundar hon med ett annat. Hon ska nämligen jobba i ett annat land. Långt borta; Thailand.

Jag tycker det är inspirerande och häftigt.

Ja och efter allt det här fina så avrundade vi med tårta och kaffe i mina svärföräldrars uterum. Därefter röstade vi (naturligtvis) och tog sedan bilen till min mamma för att fortsätta firandet med grillmiddag och tårta.

En sådan fin dag, med en massa hyllande av mödrar. Mitt hjärta är fullt av känslan av gemenskap och mod, och det är först nu på kvällskvisten som jag sänder en tanke till alla dem som inte önskar annat än att få bli firade på just denna dag.