Doftolja

* * *

Det var nästan ett år sedan jag hade lust att sätta en droppe av min jazzigt, rökiga parfymolja på huden. Som att doften tog över, fick mig att pausa. 

Under tiden försökte jag med andra, tänkte lätt och fräscht till vardags. Men det är alltid något med vanliga parfymer som jag har svårt för - hos mig själv - inte hos andra bärare. Kanske är det något med alkoholen.

Landar alltid tillbaka till oljorna, de där man köper på lite halvskumma affärer med rökelser och kryddor och bergskristaller.

Som om det tunga, kryddiga, kaneliga, kokosiga, kardemummiga lindar sig kring min själ. Får mig att andas djupare.

Ännu har jag inte funnit den perfekta, den där som både lägger sig som balsam i mig, men som ändå har någon slags lätthet i sina droppar.

Den bästa doften som finns är fortfarande att sätta näsan i den sovvarma morgonmagen hos mitt barn. Finns inget bättre. Men den doften är inte meningen att buteljeras för att sedan användas. Den bara njuts; i ögonblicket.