För ett år sedan

* * *

* * *

* * *

Sitter med öppet fönster och skriver. Tittar på bilder från maj förra året. Tänker att det gröna kommit längre då. Rabarbern. Gräset. Men det skall nog hinnas med även i år. Känner att jag har längt, efter lättheten i kroppen. Nu är det mest huvudvärk. Den är envis och jag har haft den hela veckan. Annars känns kroppen hyfsat bra, inte lika nära ryggskott eller nackspärr som det brukar vara den här årstiden. Eller så beror allt just på att trädgårdslivet är sent. Inte för att vi gör så mycket ute som jag skulle vilja, men det lilla räcker för att min kropp får nog.

Det är lite trist, att inte kunna göra sådana vardagssaker som jag vill. Men jag drömmer och planerar i huvudet.

Dessutom känner jag av mina knän igen. Fick slut grishormon i början av året och har inte fått tag på nytt recept förrän för en kort tid sedan. Efter det har godkännandet från Läkemedelsverket dragit ut på tiden. Så medan jag har väntat har jag åter ätit Levaxin. Och som sagt, varje tramptag på cykeln gör ont nu. Till helgen byter jag medicin och hoppas att det ger sig fort.

För onda knän klarar jag mig utan, även om jag gärna skulle trolla bort huvudvärken också.

I kväll har jag suttit med Siri i famnen i gungstolen på verandan och läst kvällsbok. Sedan har jag yogat medan hon somnade. Många yogakvällar nu. Känner att jag funnit ett förhållningssätt, just nu, utan prestation. Olika klasser på paddan, ett tänt ljus. Med en inre intention av att skapa utrymme i kroppen. Luft och höjd och bredd. Harmoni. Känns fint.

TIllbaka till bilderna ovan: Maj för ett år sedan. Hemi fanns fortfarande hos oss. Och värmen. Vi hade varit i Barcelona, planerade för Frankrike i början av juni. Det har hänt mycket sedan dess. Ett helt år har rullat förbi.

För detta år, denna sommar, har vi få planer. Jag tänker att vi ska känna i våra inre vad vi önskar, och sedan ta oss dit.