Bubbel, bastu och thai

Syrran var nervös igår när vi träffades. När vi placerade henne i den vinröda skinsoffan vid receptionen på Stadshotellet förstod hon nada.

Men hon njöt av massagen, bubbelbadet, frukten, bastun, duschen och maten. Vi med (minus massagen som endast syster fick njuta av). Måste säga att det var väldigt fint på Stadskällan. Nerdimrat ljus, smakfull inredning, tända värmeljus. Och så en K10 på thairestaurangen som avslutning.

Inte helt fel.

På väg hem till mig

Markus är på väg hem nu. Det blev inte så mycket åkning i Tärna. Igår var det kallt även där, så tre timmar i backen var strongt tycker jag. Idag vaknade grabbarna upp till -29, så nu är de på väg hem. Ska bli mycket skönt att komma hem till ett bebott hus ikväll.

Med badkläder i jobbväskan

Underbart att komma iväg på lunch, speciellt med ett underbart sällskap. Jag, Hanna, Johannes och svärmor Wiweca sammanstrålade på Roasters tidigare idag. Samtal, värme, sallad med pesto, laxlåda med skirat smör och en latte ovanpå. Mmm, magen är varm och go och kinderna rosiga.

Nu finns gott om energi att jobba de sista två och en halv timmarna innan jag, mamma och syrran ska avnjuta systers julklapp där smart nog även vi får vara delaktiga.

Instruktionerna lyder: möt oss klockan 16.15 på Kyrkparkeringen. Medtag badkläder, handduk, smink och "finkläder". Var redo för en skön, god och rolig kväll tillsammans med syster och mor.

Av säkerhetsskäl berättar jag inte mer, syster är nyfiken. Rapport om kvällens förehavanden utlovas imorgon.

minus 24,8 grader, minus motorvärmare

Yes, minus 24,8 grader när jag vaknade halv sju i morse. Tur att man har en taxiåkare i familjen, eftersom vår bil inte är utrustad med motorvärmare och det kändes lite onödigt att väcka Peugeoten med en kallstart.

Så jag och Hemi tog taxi till dagmamman och sedan åkte jag vidare till jobbet. Hemtransporten får vi lösa senare, men en sak vet jag: Är det lika kallt ikväll så blir det inget födelsedagskalas-besök hos pappa. Då blir det kura framför kaminen. Tror inte att hunden misstycker.

Norrsken i -19,8 grader

Temperatur -19,8 grader och ett norrsken som flammade i grönt, blått, gult och rött. Över Ankarskatavägen, vår gran och grannens hus innan det dansade iväg efter Kolmilavägen.

En sådan enkel kväll i livet, då man kan känna att en välsignelse bara över att livet finns. En frid över palt hos mamma, tårta hos svärmor och en sparktur med hunden. Med vetskapen om att Markus kommer hem på torsdag - och om att det nya året kommer att bli så fint, så fint.

Ostkrokar och dregelfläckar

Gårkvällen avnöjts framför "Ett monster till svärmor". Tyskan och Athos hälsade på, så vi satt med varsin hund i varsin soffa och åt ostkrokar. Drägelfläckarna på sofftyget har sakteligen börjat torka in nu.

Åt fil till frukost och magen blev så kall inuti så jag gick och la mig med varma Hemi en stund för att värma mig. Nu sitter jag på arbetet, ska kolla in mellandagsrean lite lätt på lunchen. Markus befinner sig i Tärnaby och rapporten därifrån är att det snöar och att de är på väg ut i backen.

Vardag, helt enkelt.

Ett tomrum

Den överblivna maten är infryst, julklappspappret på återvinningsstationen, jultårtan uppäten. Vi har skottat och varit ute på hundpromenad och pantat burkar. Innan det är dags för en sväng på Karls källa senare ikväll uppstår plötsligt ett tomrum. Jag har inget speciellt för mig. Vad göra? Prova kläder inför kvällen? Läsa en bok? Hyra en film? Inviga min nya yogamatta?

Jag vet inte.

Vardagsrummet förra julen

På tal om officiellt första julen i huset. Så här såg det ut i vardagsrummet för ungefär ett år sedan. Ganska skönt att det är gjort ...

I väntan på saffranskakan

Da'n före dopparedagen och officiellt första julen i huset. Det känns fint. Paketen med de flesta vännerna är bytta, granen klädd, maten och drycken inhandlad, spisen och toan skurad. Tomtarna har flyttat in i vardagsrummet.

Lugnet har sänkt sig över Ankarskatavägen och saffranskakan svalnar medan vi väntar på att Maria och Athos ska komma förbi.

Har sovit middag efter att ha upplevt ett juldagen i miniatyr efter gågatan i eftermiddags, så nu orkar jag nog ta itu med mina nyinhandlade kostymbyxor som ska fållas upp för hand.

Hemi på äventyr

1. Hemi hämtar julgran i skogen. Längst bort i bild skymtar en gran med ben. Det är Markus som bär den utvalda granen (som nu fått namnet Barry) till släpet.

2. Hemi visar hur pepparkaksbaket går till. Syrran donerar en bit deg till provsmakning.

3. Tur att vissa hundar är tillräckligt stora för att ha koll på vad som händer på bordet.

4. De solbrända systrarna Lundberg Rönnqvist.

5. Nej, det är inte fradga. Det är bara så gott med pepparkakor.

Att få vara hemma

Har varit hemma hela dagen innan jag åkte på jobbet. Mycket skönt, då kvällsjobbarveckorna tenderar att bli också vara-borta-hela-dagarna-veckor. Dammsög, diskade, fixade gröt. Så kom fina Hanna och Molly och hälsade på. Mycket trevligt och harmoniskt.

Hann med en äggmacka och julte hos svärmor innan jag åkte till jobbet och det liksom sjöng i själen på väg hit och kändes fint och härligt!

Luciafika hos Jillan

... men först en hund med diarré och ett besök hos frissan (och en bil som inte gick att låsa).

Och sedan fika med tre barn och fyra vuxna och sedan ut med hunden, äta gröt, lämna hunden hos dagpappa Stampe och sedan - jobbet! Pust, inte underligt att man är slut när man kommer hit.

Nu vill jag bara åka hem hem hem och göra följande:

1) duscha
2) göra upp en brasa (tog in ved idag)
3) koka te
4) se Grey's anatomy på femman
5) mysa ihop mig i sängen med hunden

Men helst av allt vill jag att min Markus ska vara hemma och bara hålla om mig en stund när jag känner mig trött och less på att vara duktig.

Snart halvtid första året

Nästa vecka blir sista hela veckan som Markus är borta innan julledigheten. Sedan återstår tre dagar i Umeå innan han blir hemma i tre och en halv vecka! Wonderful!

Alltså: Snart halvtid första året.

Bomull för magen och för själen

Helgen: hundpromenad på Fårön, svärföräldrarna på älgstek, Jonas och Anja på vin, snöig långpromenad, lingonsyltkok och det bästa av allt: fikastund innan jobbet i vardagsrummet med en brasa i kaminen, tre adventsljus tända bland den gröna mossan, varm choklad, kardemummaskorpor, pepparkakor och clementiner. Mmm, som bomull för magen och själen.

Mardrömslägenheten, del II

Lägenheten blir givetvis en följetong. Vi flyr åter till "lyan", som känns som en välkomnande famn vid detta laget då klockan är ett, söndag natt.

De som har förstahandskontraktet bor i Stockholm. Emilia och hennes son har bott där före oss, i andra hand. Markus ringer Emilia för att fråga om städningen, hon bekänner genast färg. Hon hann inte städa "för att hon skulle hämta sin son". Trots att hon fått fyra dagar extra av december för att städa. Hon ska ringa upp, men ringer inte. Hon har inte tid att städa. Förstahandskontraktarna tycker det är hemskt, men är rädda för att åka på fakturan från städfirman vi vill anlita. Plötsligt skickar Emilia ett argt sms och påstår att hon VISST städat. I lägenheten väntar dessutom två brev från inkasso på henne.

Till slut blir vi erbjudna 500 spänn för att städa trean. Ett skämt, anser vi. Tillslut städar två kompisar till Stockholmsborna lägenheten. I morse, fredag, kunde vi ställa iordning. Och nej, lägenheten är egentligen inte godkänt ur städningssynpunkt. Men den är beboelig.

Badkarsbaden, med tillhörande inpackningar, som jag drömt om kan jag dock fortsätta drömma om.

Mardrömslägenheten

Här är scenen: Vi har precis kommit ner till Umeå. Det är söndag, klockan är tio på kvällen. Vi har burit upp alla grejor i Markus och Martins nya lägenhet och de har åkt iväg för att lämna tillbaka hyrsläpet vi harvat oss ner från Piteå i 70 km/h med.

Jag och Hemi ska göra i ordning kvällste och bädda så att vi kan gå och sova. Det är då jag upptäcker det. Lägenheten är skitig. Den är Väldigt Skitig. Under en snabb inventering finner jag: glassplitter, spagetti, ketchup, oidentifierbar gegga i ugnen, vatten med matrester som skvimpar i den avstängda frysen, kaffesump, lökskal, chipsrester, nötskal, opoppade popcorn, damm, fimp och aska på fönsterbrädet i vardagsrummet. För att inte tala om vad som fanns kvar i toaletten och den gråa stelnade kakan som sökte sig ur från under badkaret och runt toaletten.

Där sitter vi alltså. Eller sitter och sitter, Hemi står och halvsover med hängande nacke eftersom hon uppenbarligen anser att det är för skitigt för att sätta sig ner. Jag konstaterar att här ska vi INTE sova. Men Markus kommer aldrig. Bilen har kejkat ihop. Jag och Hemi väntar alltså i Den Väldigt Skitiga Lägenheten i tre timmar. Jag sitter på en stol och försöker hålla mig från att gråta medan Hemis nacke hänger ner mot golvet.

Och att laga bilen - det kostade 6 500 kronor.

Randy the band

Spädde på milantalet i bil denna vecka med en kvällstripp till Skellefteå och Pinkterton igår. Vi såg Randy spela. Som vanligt klockrena och tighta, Johan G var dock sjuk och det märktes på scenspråket och sen spelade de bara tre låtar från nya skivan. Hade velat höra mer nytt.

Nu är det frukost, klippa Ingela och adventsfika som gäller! Sen åker vi till Umeå för att flytta in i Lyan 2. Med badkar! Syrran kommer till Umeå på onsdag, så det ska bli kul att träffa henne.

Brandbomber och mord

Hektiskt kväll på jobbet med mord och blod och brandboms-nyheter som trillar in.

Brr, önskar att det skymde senare så jag slapp köra ner till Umeå så tidigt imorgon. Skulle vilja träna, färga håret och städa lite innan jag åker. Vi får se. Men förra gången jag var ner lovade jag mig själv att inte köra i mörkret. Tycker ju att det är grymt jobbigt. Att köra. När man inte ser någonting.

Hemi hos dagmamma Saken

Med varm hand överlämnade jag Hemi till Saken, som ska agera dagmamma (eller kvällsmamma). Jag börjar jobba när hon slutar, perfekt. Så traskade de iväg, två brudar. Och jag traskade tillbaka till arbetet.

Vill vill vill inte jobba mer. Tröstar mig med att det är sista skiftet på ett tag nu. Det är tröttsamt i längden att redigera. När jag kommer hem ska jag dricka te och titta på mitt inspelade avsnitt av nya serien "Grey's anatomy", som började förra veckan någon gång. Har inte hunnit se ännu.

Jag och Emma lunchade på stan tidigare i dag och gick lite i butiker. Trevligt. Har också inhandlat en klapp till den ömma modern.

Snart dags att gå upp och kalasa på Findus pasta med skinka och bladspenat. Yes!

Bekännelse

Det är sant. Jag har yoga-outfiten på mig på jobbet. Men det är ju söndag. Och jag har mascara och örhängen på mig ...

Reklambild för kaminen

Så här såg det ut från mitt synfält från soffan i morse. Fikat står lämpligt nog längre till höger.

Det har varit en fin, men för kort helg. Det känns att man jobbar både fredag och söndag kväll. Nästan det bästa på hela helgen var att kliva upp i lördags och se ett vitt snötäcke ute.

Annars har vi mest adventspyntat och fikat i helgen. Och varit hos morfar och huggit två (!) granar. Vad vi nu ska göra med den ena, men morfar envisades. Var vi likaså ute i skogen kunde vi gott hugga två.

Känner mig lite snuvad på min och Markus sista stund tillsammans denna helg då Stampe, Mårten och Jarko kom förbi och drack kaffe innan de skulle på hockey. Nåväl, jag kanske åker till Umeå på tisdag. Har inte bestämt mig för om jag ska göra en sista vecka i lyan innan Markus flyttar ut därifrån.

I ny yogaoutfit

Julgardiner är inhandlade. En naturfärgad och en röd panelgardin i linne, som kommer att matcha den juliga tygtavlan med naturfärgad botten och röda stiliserade äpplen finfint.

Det bästa med shoppingdagen är dock att jag inhandlat en ny mysdress. De flesta i min bekantskapskrets vet att man gråa fleece kokong sedan länge behövt pensioneras, det har dock varit ohyggligt svårt att finna en ersättare. Men. Nu är det gjort. Den är svalt lila, mot grått. Byxor och huvtröja. Det smidigaste av allt är att jag inte behöver säga mysdress längre, inte heller fleecekokong. Nej, i helgen ska jag glida omkring i min nya yogadress från Åhléns.

Att andas djupt på toaletten

Äter en pepparkaka och funderar på de saffransmuffins jag planerar att baka på lördag, då vi även ska adventspynta.

Annars är jag mest ljudkänslig. Tv:n vid vår arbetsplats står på, tv:n inne på sporten skriker ut ett av mina absoluta hatljud: Hockeymatch. Någon journalist skriker till, polisradion sprakar, tusen telefoner ringer ...

Jag vill bara åka heeem till Humlan, ta en dusch, elda och läsa i min bok. Längtar oftast efter små saker. En kopp kaffe. En hundpromenad på Gläntan. Fika på stan.

Aaargh, nu ringer det igen. Måste nog gå på toa och andas en stund.

Dagens vedermödor

Dags att sammanfatta dagen, trots att nätta tre timmar av arbetsdagen fortfarande återstår.

Vad har jag då gjort. Låg halvvaken mellan halv sju och åtta, medan mamma åt frukost och Hemi förmodligen (av mammas prat och ljudet att döma) tiggde - och fick - korv. Somnade om till halv tio, åt en macka, målade brevlåda med vit oljefärg. Körde hem och såg del 1 av 2 av finalen av The Bachelor. (Råkade kolla på nätet vem Charlie väljer ... ska ändå se avsnittet som jag bandat)

Powerpromenad med husdjuret. C-arbete och havregrynsgröt innan jag racade till jobbet. Hann visst med en tvätt också.

Dagarna går alldeles för fort.

Om jag varit ledig ikväll: se Greys anatomi, fixa med Sannas julklapp, sy om min tulpankjol till en vanlig kjol. Slappa. Laga mat.

Julstund på jobbet

För en stund sedan har vi haft ljuständning på sporten på jobbet. Emma har julpyntat med adventsljusstake och stjärna i fönstret, en lysande bordsgran, han har sju levande ljus med olika julmotiv samt en julduk. Under den dagliga ljusceremonin fikar vi pepparkakor och lyssnar på julmusik som han spelar upp via datorn. Idag hade en annan redaktionsmedlem även med sig saffransbullar.

Lite galet, visst. Men supermysigt.

Gräsänka, status

Om jag tänker efter hur det verkligen är. Nu. När jag är ensam fem dagar i veckan. Skotta själv har jag inte gjort ännu, bara sopat bron några gånger och det är helt ok. Elda själv är mysigt, dessutom klyver Markus perfekta vedträn varje helg så det räcker hela nästkommande vecka. Äta själv är såklart trist. Gå och lägga sig ensam fungerar till vardags.

Men inget av det spelar egentligen någon större roll.

Det är att man aldrig kan bli helt uppdaterad via sprakig mobiltelefon. Att man inte får vardagskramarna. Blickarna. Och att det tar så länge för mig på helgerna innan jag känner mig hel igen.

Längtar så mycket till helgerna. Planerar gemensamma hundpromenader, småsaker. Sedan motsvarar inte verkligheten mina tankar. Någon hälsar på. Något måste göras. Jag blir ledsen över något konstigt som jag aldrig blev ledsen över förut. I helgen som var landade jag i oss på riktigt under söndagskvällen. Och då känns det nästan för sent. Men jag försöker uppskatta att känslan av total samstämmighet och frid ändå infinner sig.

Jag älskar Markus. Jag tror att den här tiden kommer att vara värd uppoffringarna. Att vi båda växer, förhoppningsvis tillsammans. Så känns det nu, efter snart en termin.

Grav tjuvlyssning på julmusik

Har varit och tränat idag. En halvtimme = en dryg halvmil på löpbandet + stretching. Skönt. Jag och Humlan har också varit ute på en ansträngande promenad, dock inte lika lång och "powerwalkig" som gårdagens.

Mamma agerar hundvakt (är rätt less på detta med att hitta hundvakt vareviga dag) och jag ska dit och sova sen. Tyvärr ska hon på kurs imorgon bitti, så det blir ingen såndär mysfrukost den här gången. Ska istället måla hennes postlåda. Jag gillar ju inte källare speciellt, men gånger som denna (oljefärg = lukta starkt) är källarutrymmen perfekta.

Men på fredag får jag och moder kvalitetstid, då ska vi till Luleå och 1) fiiika - bästa caffe latten i Norrbotten på café Mat&Prat och 2) shoppa.

Skönt att komma till jobbet lugn och harmonisk. Läste ut min bok till en brasa, en kopp te och ett tänt ljus. Att inte stressa, det jobbar jag på nu. Och till helgen blir det adventspynt. Längtar! Tjuvlyssnar på min nya julskiva med Bing Crosby, Ella Fitzgerald och Frank Sinatra nu när Markus has left the building.

Någon som har tips på en roman med lite julig känsla?

Modevisning

Idag har jag och Humlan varit ute på en lång powerwalk för att testa det nya vintertäcket. Humlan är nöjd med konstruktionen. Vi mellanlandade hos svärmor, där Hemi mannekängade och så drack vi te och lyssnade på adventsmusik till tända ljus innan vi gick hem och gjorde sit ups i vardagsrummet.

Nu är det dags för dusch (äntligen har vår lyxdusch monterats, Markus gjorde en superinsats igår) och havregrynsgröt innan det är jobbtime. Ska avverka sju arbetspass på åtta dagar!

Minns ni Ursula, gympaläraren?

På jobbet håller vi på att skriva om alla som fått PT:s sportmedalj. I år är nämligen 50:e gången den delas ut. Jag har intervjuat en gammal simmerska (Anna-Lena Wikström) och en bowlinglegend: Ursula Becker.

Jag var lite nervös när jag skulle träffa Ursula, minns henne som barsk. Men hon var så rar och kramade om mig och pratade, pratade, pratade, pratade. Till fotografen sa hon: "Ja, dig minns jag också, men du var då aldrig någon sportig typ!"

Dessa två idrottsmöten tillhör de bästa och utan tvekan de roligaste texterna jag skrivit på mycket länge. Läs dem när de kommer i tidningen! Helt fantastiskt!

Vardag, var dag

Ikväll:

1) handla
2) hämta Hemi och överlämna tacksamhetsblomma till svärmor för att hjälp (vad skulle jag göra utan henne, kvinnan som till och med erbjudit sig att jobba deltid för att hjälpa mig med eventuella barnbarn om sådana kommer till världen medan Markus är i Umeå? - och nej hennes erbjudande är inte aktuellt för tillfället.)
3) dammsuga
4) diska
5) tvätta
6) skura toan
7) fålla upp byxor
8) promenera hunden

Sedan: tidigt sänggående. Vilken underbar måndag.

Inte så mycket sömn

Jobbade till halv tolv igår, och satt på jobbet igen åtta timmar senare. Känner mig lite yr och nästan bakis.

Att jag inte förstått det, nattchefen lovade självklart för mycket. Inte får jag arbeta heltid till januari. Men jag får jobba tre av fem veckor den närmaste framtiden + två dagar på sporten, så det är bättre än ingenting. Jag känner mig inte speciellt ledsen eller besviken. Mest likgiltig. Jag tror det är mitt nya förhållningssätt till världen.

Och det är lite knäppt, men i morse lyssnade jag på Ulf Lundells "I ett vinterland" medan jag skar fruktsallad till tända ljus. Bästa studen hittills i veckan.

Mer hundbaby

Jobba heltid och hundkalas

Hemma firar de hundfödelsedag. Hemi är nu tre år. Firar med bilder på henne som minivovve.

Athos 'representanter' har varit och överlämnat gåvor i överflöd. Det bästa var tydligen ett signerat kort av hundpojkvännen i fråga.

Annars fungerar pepparkakor, grisöron, tjurmuskel och märgben finfint. Tror dock att det ransoneras lite därhemma, så jag får väl vara med på ett dagen-efter-kalas imorgon.

Från och med i dag kommer jag att jobba heltid. Hur länge vet jag inte riktigt, men det verkar som det blir till någon gång i januari. I alla fall. Känns både bra, nervöst och lite tråkigt. Tråkigt för att min och Markus tid blir väldigt begränsad då jag inte längre kan hälsa på i lyan i Umeå och tråkigt för att det blir mycket svårare med Hemi, som jag ju har ensamt ansvar för på vardagarna. Känns bra att få riktigt lön och spara stämpeldagar och nervöst för att man vill göra ett bra jobb.

Kodord: Umgås

Hittills har det varit en bra vecka. Blir skönt att Markus kommer hem imorgon så att jag får släppa på Hemi-vaktandet över helgen. Är lite tärande att alltid alltid hålla en vakande öga på henne. Speciellt som hon inget hellre vill än att busa, springa, hoppa, tjuva näver och bli jagad ... medan jag bara oroar mig för att såret ska gå upp.

Annars har veckan gått i umgängets tecken. Jag har lunchat med modern två gånger, Emma och Olle har varit här. Magnus har varit och hälsat på två gånger. Sanna har tittat in och sett Desperate Houswives med mig. Jag har träffat svärmor tre gånger, Anna och Ellens ansikten har jag sett några timmar samt Fred och Mårtens. Och ikväll kommer Ingela med hämtmat. Det känns övermaga att påstå att jag känt mig understimulerad!

Nu ska jag sy medan Hemi ligger och vilar på sängen.

Hur mår Hemi?

I dag mår hon fint. Vi har varit ute på en ganska lång promenad i snövädret och man kan inte alls tro att hon är nyopererad. Hon skuttade på som vanligt. I natt har hon sovit utan tratt och det har gått jättebra. Hon har inte ens brytt sig om att lukta på såret. Vi får se hur det blir när det börjar klia mer. Känns jobbigt att Markus ska åka till Umeå. Det skulle vara skönt att ha honom hemma i veckan.

Annars har jag julstämning. Funderar på julpyssel och klappar. I går hängde vi upp en "stjärngardin" i kallfarstun. Mysigt.

Sorglig helg

Nu är det gjort. Hemi är kastrerad och kommer inte att löpa eller kunna få valpar längre. Det är skönt, men hemskt. Hon ville väldigt gärna följa med hem från veterinären, men när vi kom hem på gården fick vi knappt ut henne ur bilen. Hon orkade inte ställa sig upp och det är inte lätt att bära en 45,5 kilos hund.

Tratten fastnar överallt. Såret är över två decimeter långt. Vi har knappt sovit något i natt. Hon vill inte ens ha köttbullar. Hoppas att vi kommer tycka att det är värt det.

I dag är det också ett år sedan mammas yngre bror dog. Hans sambo och barn var hos mamma på middag i går. Martin sa "Min pappa är död, jag vill att han ska leva."

Mamma ringde och grät när de åkt.

Ett år sedan. Det är mitt värsta telefonsamtal, alla kategorier. Jag och Maria var ute med hundarna vid kyrkogården i stan. Mamma ringer och hon skriker bara. Skriker rakt ut, skriker ångest. Det känns som om jag tar en kullerbytta. Hela världen snurrar liksom runt i en gigantisk kullerbytta.

Ett år sedan.

Inte världens roligaste helg.

Sova mamma

Ikväll blir jag barn på nytt. Jag ska sova hos mamma!

Det blev så tjorvigt allt. Jag jobbar kväll, mamma ska ha hunden, sen ska hon lämna hunden hos mig innan hon går och sover. Och sen ska både jag och hunden till mamma i morgon bitti och umgås. Alltså: vi sover över. Betydligt mindre rännande.

Fick rapport att modern var på Coop och köpte extra god skinka till frukosten i morgon. Frågan är bara om den är till mig eller hunden ...

Memorymästerskap

Jag och Markus har just avslutat den första deltävlingen i Ankarskatavägens memorymästerskap (för övrigt med ett exakt likadant Memory som min farmor hade). Uppe i vänstra höret ser ni Markus barndomsfavorit: påfågelsögat. Han vann det i dagens spel, liten tröst när han trots hård kamp förlorade. Deltävlingen kantades av rött te, leverpastejmackor, apelsinklyftor och pepparkaks-Brago. Nu är det snart dags för jobb.

Bus eller godis?

Med husägande följer vissa ansvarsområden som vi inte förutsett.

Ikväll visade vi prov på vår okunnighet. Det var nämligen dags för "bus eller godis". Så när de första djävlarna och häxorna visade sig (gissa hur läskigt Hemi tyckte att det var!) HADE VI INGET HALLOWEENGODIS HEMMA. Klart underkänt.

Vi lyckades dock köpa oss fria från bus med fem Brago-kakor med pepparkakssmak. För att uppgradera oss susade Markus iväg till kjorran för att inhandla riktigt godis inför nästa besök.

Klockan tio gav vi upp. Inga små djävlar eller häxor är ute den tiden på dygnet. Så nu är godiset slut. Och vi är fortfarande underkända husägare.

Bilder från ett studentrum

Många av de som känner mig tycker att det är extremt svårt att ge saker till mig. Min svärmor är definitivt en av dem och köper hellre något sett och godkänt än något "wildcard". Nåväl, i höstas beslutade jag och Mackan oss för att ta oss an min faders hus. Vi köpte det, kort och gott. Trodde vi. Nu, snart ett år senare har vi insett hur otroligt mycket jobb vårt hus innebar.

Tidiga morgnar, sena kvällar, avsaknad av privatliv, bo i en flyttkartong, en prövning av förhållandet och så vidare. Och mycket mer pengar än vad vi trodde. Belöningen är desto bättre. Ett hem som verkligen känns som hemma. Mitt hem. Vårt hem. Och dessutom en prövning som vi som par klarade av, och gick stärkta ur.

Det jag vill komma fram till är att vi har gjort uppoffringar på många sätt för Att Få Bo Fint. Estetik i vardagen är otroligt viktigt för mig. Så här kommer bilder - inte på något sätt från vårt hus här på Djupviken. Nej, detta är bilder från ett studentrum, lyan i Bergsboda, Umeå.

En kväll hade vi en tävling jag och Markus. Vi skulle välja varsin grej vi skulle placera i vårt hem i Piteå. Jag vann, hittade ett par chaiglas i det vitmålade, vägghängda vitrinskåpet. Se. Och förfasas.

Promenad på havsbotten

Vindstilla promenad på isfrusen havsbotten tidigare i dag.

I morgon halv sex åker vi till Umeå. Lugnet råder i huset, det känns så skönt att vi inte behövts skiljas åt. I vanliga fall brukar Markus ha åkt den här tiden på söndagskvällen.

Har just kommit hem från middag hos svärföräldrarna, gäddfärs, dillpotatis och skaldjurssås. Som bomull i magen, med en mandelmassaäppelpaj som dessert. Mmmm. Höstmat.

Vinterblommor

21 oktober och första snön föll i morse.

Fira med en clementin

Tihi. Markus kom hem en dag tidigare i veckan. Jag jobbar visserligen kväll i morgon, men vi får hela dagen ihop. Sen följer jag med till Umeå till veckan. Ska sy hundtäcke till Hemi, läsa och skriva om journalisternas proffessionalisering i Sverige samt för- och nackdelar med kvalitativ respektive kvantitativ metod. Och så ska vi ju åka till Holmsund och simma. Det ska bli kul!

Nu ska jag fira med en clementin.

14,6

Dags att slå på värmen i huset nu?

I går när jag gick och la mig var det 14,6 grader i sovrummet. Behöll fleecebyxorna, fårskinnstofflorna, t-shirten och huvtröjan på. Både jag och Hemi kurade ihop oss under täcket. Med huvudena under.

Så, hejdå elräkningarna på 818 kronor.

Elräkning á 820 kronor

Terese och Diva är hemma hos mig och håller Hemi sällskap. Terese ringde just och frågade om hon kunde elda en brasa. Känns fint att veta att någon är hemma och väntar på mig när jag kommer hem. Till ett varmt hem.

Vi fick elräkningen i dag. 820 kronor för el, vatten och sophämtning. Snåltarmen i mig skrattar och jag inser att vi är alldeles för bortskämda med låga månadskostnader för huset. Bra i och för sig med tanke på att Markus ska betala boende i Umeå också.

Varmt i Markusland

Det är varmt i Markusland, där jag varit i helgen. I kaminen har det ständigt brunnit några vedträn, tur med tanke på att jag frysit hela helgen.

Kände mig väldigt vuxen i går kväll när jag gick och la mig före elva, och hade planerat frukosten och lagt fram de kläder jag har på mig på jobbet i dag. Hunden är ensam hemma, ska hem till henne på lunchen. Kändes lite hemskt att lämna henne i bädden i kallfarstun, ett fönster är inte tätt där så det drar lite kallt.

Ska köpa en ny biabädd åt henne i dag, en svart + en grå ullig filt att ha i så att hon får det varmt och skönt, prinsessan. När jag ändå slår till ska hon få nytt schampo och mer hundmat. Och sedan är alla mina födelsedagspengar slut.

Mer vuxet: åt älggryta och katrinplommonsufflé till middag i går. Hur många har ätit katrinplommonsufflé - med gräddmjölk?

Kalas numero deux

Det blev en fin kväll igår, men släkt och vänner hos mig på kalas. Ikväll är det dags för kalas numero deux med svärföräldrar, Markus och stockholmsvännerna. Ska åka hem och baka mer äppelpaj nu.

För att underlätta nästa vecka hade jag tänkt följa med Markus till Umeå och stanna till onsdag, då jag jobbar kväll. Men nu ska jag jobba även måndag och fredag, så det blir absolut inget Umeå. Det känns jobbigt. Skitjobbigt.

Saffransskorpor

Receptet på saffransskorpor på Marias mammas begäran:

120 g sötmandel
2 kuvert saffran + 1 sockerbit
2 ägg
2 dl strösocker
1 tsk salt
5-6 dl mjöl
1 tsk bakpulver
1 äggvita

Mal en tredjedel av maneln fint och hacka resten mycket grovt. Stöt saffran med sockerbiten i en mortel. Blanda mandel, ägg, socker, saffran och salt. Tillsätt 3 dl av mjölet blandat med bakpulvret. Tillsätt därefter resten av mjölet lite i taget till smeten har bra koncistens. Rulla ut längder, lägg på en smord plåt och pensla med äggvita. Grädda i 180 grader 15-20 minuter. Skär i skorpsnittar och torka i 100 grader 30-40 minuter.

Jag gräddade mina i cirka 30 minuter, men nästa gång skulle jag nog nöja mig med 25 då jag tyckte att de blev aningens för hårda. Annars väldigt goda, lyxiga.

Hotellfrukost med paket

Började födelsedagen med hotellfrukost på Skoogs. Inte världens bästa frukost, men dock mycket trevligt sällskap.

Nu ska jag sätta igång och baka. Det blir saffransskorpor, chokladkakor, morotskaka och äppelpaj med nöttäcke.

Men allt jag vill egentligen egentligen är att Markus ska vara hemma och servera mig en kopp Farbror August-te framför brasan. Men så mycket av den varan blir det knappast i helgen med tanke på att jag jobbar fredag när han kommer hem och dessutom jobbar jag hela lördagen och sedan var det söndag igen - och då åker Markus tillbaka till Umeå ...

Världens längsta vecka

Redan i måndags var detta världens längsta vecka, och eftersom dagarna går känns det som om den bara blir längre och längre. I vanliga fall pratas jag och Markus kanske vid två gånger om dagen. Nu har vi ringts tidigt morgon, eftermiddag, middag och kväll. Minst. (Tur att Halebop finns ...)

Och nu är det alltså onsdag och evigheter kvar till det är torsdag och sedan fredag och sedan evigheter kvar till det är fredag klockan tre, halv fyra.

Blodigt öga

Jag har varit med om världens töntigaste olycka ikväll. Men trots töntigheten så slutade den faktiskt med två blödande sår på ögonvitan och en (mamma)ordination på pencillinsalva.

Så här gick det till: jag står framför spegeln och ska kamma till håret vid ansiktet lite lätt innan jag åker för att dricka te. Plötsligt går kammen av. Alltså kammen går av så en del flyger iväg bakom en möbel. Den andra delen sprättar mig rakt in i ögat. Förmodligen är det två ”tänder” på kammen som orsakar mina sår.

Det är läskigt när man vet att man gjort illa sig i ögat, men inte hur mycket. Visste bara att det gjorde Ont. Så jag gjorde det enda en dotter gör i en sådan situation. Jag ringde mamma. Och mamma undersköterska som stod och stekte kyckling kom för en inspektion av ögat.

En sårskada och ordinerat ögonpencillin. Exakt hur fånigt kan det bli …

Bildsvit från Stockholm

Hemma i huset igen. Har varit och hämtat fröken Lundberg Rönnqvist Gustafsson (Hemi) hos Markus föräldrar, utfodrat henne, packat upp, tagit på mig fleecemunderingen och tänt en brasa i kaminen.

Stockholmshelgen har varit jättefin. Soligt, trevligt. Fint sällskap, god sushi och gott kaffe – vad mer kan man begära. Att dessutom shoppingguden varit med mig är inte fy skam.

Här kommer en snabbb bildsvit från vistelsen, ska kila ner och värma mig framför kaminen innan sängdags.

På första bilden sitter Markus och ritar tänder på Kaffekoppen i Gamla stan, jag kan lova att servitriserna undrade vad han ritade. Förresten åt vi världens godaste hallonpaj där. Kardemummakakan går inte av för hackor heller. Hellre än att rita tänder gullade Markus med Molly, här på väg till Bygg & Bo mässa, i bakgrunden skymtar mamma Hannas ben, iklädda nya chica Cheap Monday jeans. Och så Johannes, tillfreds med livet med en korv i näven.

Off to Stockholm

En liten hälsning innan det bär av till Stockholm. Tror inte att flygtaxin väntar speciellt på mig ... Ska bli fint att luncha med syrran och gå i affärer i detta brittsommarväder! Humlan är avlämnad till Terese och Diva i Böle och hon galopperade ut på ängen för ett morgonbus och sprang bara snabbt fram till mig och sa hejdå. Inte är matte så kul när det finns kompisar som väntar.

// Ses till veckan

Nytt favoritcafé

Det är som att jag delvis blir en annan person i Umeå. Jag äter ordentlig frukost och både lagad lunch och middag. Jag ägnar mycket tid åt hunden och promenerar i skogen. Jag har studerat jätteflitigt och ägnat mig åt intressen som tidningsläsning och filmtittande (först Kalenderflickorna och sedan Dagboken och det blev definitivt för mycket och slutade med att jag grät ögona ur mig till film nr två så att Markus kom från datarummet och undrade vad som hänt). Gosh, kanske är det huset som har denna positiva inverkan på mig. Bilder från mina och Humlans promenader och alla fantastiska hus kommer senare, har inte med mig sladden till datorn.

I morgon vid lunchtid åker vi hem. Det ska bli skönt att sova i vår egen dubbelsäng, här trängs jag, Markus och Hemiklumpen på 1.05. Har just pratat med morfar, han kommer på middag imorgon. Det blir hemmagjort potatismos, renskav och lingonsylt. Det är två saker jag längtar efter nu förutom sängen hemma och det är ett badkarsbad och ett kafébesök. Markus har introducerat mig till NK, redan ett favoritplace.

Nu är det dags för glass med hallon- och mjölksmak. Och förresten har vi bokat tid för Hemis kasterering (ja, det heter så på tikar när man tar bort "hela paketet"). Känns skönt, väldigt bra sköterska som jag pratade med, hon skulle kastrera sin egen tik. Den 4:e november är det dags, så Humlan får fira sin födelsedag med tratt runt halsen.

Kängurusoppa

Du behöver inte paddla, det finns en motor i bilen.
(Till det övningskörandet barnet som har problem med växlingen.)

Har du tankat kängurusoppa?
(Till förare som kör dåligt.)

Bläddrar i Pinsamma pappor - och skämten de älskar att plåga oss med. Och just därför övningskörde jag summa summarum två gånger med min fader. Det blev den ömma modern som fick ställa upp även på det området.

Familjen i 15-rummare

Det är ganska fånigt med jag såg en interjvu med Sandra Bullock på tv-kanalen Star! för ett tag sedan och hon sa att hon blivit rekommenderas av en god vän att göra saker som inte var bekväma - eftersom det är bra för karaktären. Jag hoppas att jag kan använda det rådet för att känna att saker och ting har en mening för tillfället.

Helgen hemma har varit bra, som synes har jag höstpyntat. Tömt gamla urblommade sommarväxter och ersatt med ljung. Vi har hunnit elda en massa, varit på trevlig och god 30-årsfest, fika de luxe på stan. Ändå möter jag en massa nya känslor hela tiden. För tillfället tycker jag ju att det går bra hela Umeåköret, att det känns hanterbart (kan bero på att det är andra veckan jag delvis är i Umeå). Men samtidigt blir jag helt nedslagen när personer (på 30-årsfesten) tittar på mig med beklagande blick och kommenterar min situation med att det måste vara heeemskt jobbigt och så drar de paralleller till när de sjävla levt i en liknande situation och hur gräsligt det var och hur alla typ gjort slut. Yes, party here i come!

Nu är vi alltså i Umeå. Hunden har redan hittat rätt säng i rätt rum - av alla dessa rum i detta fantastiska hus som vi huserar i just nu. Det är sammanlagt 15 rum, borträknat korridorer - 15 rum fatta hur stort det är. När jag inte vet var Hemi är tar det en kvart att hitta henne. Nåja, nu ska vi ta en morgonpromenad i riktigt höstväder. Hela luften är liksom blöt.

Närstudie av grodor

Här kommer en till bild från det fantastiska (?) huset. Dessa grodor i spirorör med en ljusslinga ovanför tillhör en av de mest sansade installationerna. Skulle verkligen vilja se detta hus vid adventstid.

Kanske skulle man göra en grej på det och sälja till inredningssidorna i tidningen? Hmm, mitt jobb för dagen börjar vara klart. Ska snart hem till huset, la familia och det där goda mörka brödet jag köpte på världens bästa Ica Maxi innan vi åkte hem.

Ett särdeles lustigt hus

Det här huset hittade Markus när han tog fel väg till skolan. Ett alldeles särdeles lustigt hus på en alldeles särdeles vanlig gata i Umeå. Lägg särskilt märke till den gamla dammsugaren utanför häcken, samt installationen med vattenkannor upp mot taket. Kan även rapportera att vattenkanne-temat återkommer på andra sidan häcken.

Annars har Umeveckan varit ok. Har läst och börjat skriva på kompletteringarna till c-arbetet. Ganska bra att sitta i Markus lya, det finns liksom inget annat att göra. Ingen tvättmaskin som behöver matas, ingen kamin som behöver mer vedträn ... bara en hund som behöver en promenad då och då. Men skönt är det att vara hemma i huset över helgen.

Vi mötte Glassbilen i skogen

Ska snart ringa sambon - eller säger man särbon nu när vi är mer från varandra än med - och höra hur första natten i lyan var. För igår flyttade han in i gårdshuset som han ska husera i. I morgon åker jag och hunden ner för att fylla på med lite grejor och för att åka och storhandla.

De som känner Markus vet att han Tycker Om Att Laga Mat (och att han är bra på det ska givetvis medges), men som ensam student blir det nog snarare burkköttfärssås och nudlar till vardags. Med andra ord kan jag se fram emot värsta gormetmiddagarna på helgerna då han måste få utlopp för matlagningsgenen.

I dag har jag och studentkamraten åter tagit upp vårt c-arbete. Att bara säga att man ännu inte plockat ut sin examen håller liksom inte i längden. Så nu blir det att stånga pannan blodig i några veckor innan vi äntligen kan lägga "Ungdomar i Piteå-Tidningen" till handlingarna.

Hann ut med Humlan till Fårön en sväng innan jobbet. För omväxlings skull valde vi en skogsstig istället för den sedvanliga vägen. Vi går och filosoferar, hunden före mig på stigen - förutom en luktavstickare till något träd då och då. Solen silar ner mellan träden och reflekteras i lingonriset så det ser ut som silvermoln vid marken. Jag går och tänker att det är fantastiskt med Fårön, mitt i stilla skogen och så nära hemma. Jag tänker på de vackra naturskildringarna jag ska teckna ner.

Tills vi klart och tydligt hör Glassbilens trudilutt eka mellan trädstammarna.

Hummelhonung

Hemi, Humlan, Hummelhonung, HBPF, Humlobert Päronfjärt, lillan, tjejen, gumman.

Mormors flicka, pigan, Doris, Dorran, Hubbe.

Hubertus Lingonskorre.
Blodiga Berit. Stumpan. Fröken Fräken.

Kär hund har många namn.

Bortskämda morgnar

Jag glömde berätta om morgnarna denna helg.

Markus kliver upp medan jag fortfarande halvsover. Jag hör honom börja diska nere i köket och somnar om. Sen väcker han mig med ett "frukosten är klar". Fleecebyxor och fårskinnstofflor på. Hasa nerför trappen. Och på vårt runda bord; juice, kaffe, mjölk, kalkonskinka, tomat, gurka, och groddar, leverpastej, bröd, Danio yoghurt.

Och så han då. Världens bästa. Inte på bordet. Men på en stol bredvid, klar att servera kaffet.

Vågor som smält tenn

Fick åka med hunden till Gläntan själv i lördags, fast det var det enda jag önskat att vi skulle göra ihop under helgen.

Ledsen i bilen.

Men på Gläntan var det fint. Vågorna rullade mot stranden i samma färg som smält tenn. Jag gick i linne och brallor och mådde hyfsat gott i solen. Hunden strosade lös vid min sida och snosade på ett och annat vasstrå.

Bara Markus fattades mig.

Kvällen blev bra, en brasa, te, pepparost. Halvsov i Markus armar innan jag slocknade i sängen. Idag har vi varit med hunden på hundbus med Homer, en jobbarkompis glada Golden.

Ska hem från jobbet och äta middag innan det är dags. Att. Säga. Hej. Då.

Jag = taxi

Det blir inget färdigt hemmakokt te när jag anländer till hemmet på Djupviken. Maken har lämnat boet och åkt med amerikakompisen till stans bästa restaurang och sitter nu parkerad i deras bardel.

Jag får privilegiet att agera taxi när det är stängningsdags på tidningen.

Förstörda köttbullar

I dag fyllde hundens bästa vän (pojkvän) tre år, så hon fick åka med på ett Fåröbus för att fira. Jag stannade hemma och lagade mat till Jill och hennes dotter Agnes. Före vi hann börja äta gjorde Agnes, drygt ett år, värsta vurpan. Från stolen till golvet. Med huvet först.

Så det blev lite tårar innan det var dags för lunch. Förstörda köttbullar, som en annan vän kallar det. Köttbullar inkokta i tomatsås på krossade tomater, vitlök, lök, honung, färska örter och senap som vi andra kallar det.

Är lite stolt att Agnes gillade det.

Mötte upp Markus vid Umeåbussen och lämnade över bilnyckeln innan det var dags för jobb. Så nu sitter jag här på tidningen. Igen. Med ont i halsen.

Vill vara hemma och koka te på kardemummakärnor, kanelstång och färsk ingefära.

Kanske vid tolvsnåret i natt. Får väl ringa hem och beställa av kocken, nu när han är hemma.

Natt no. 1

Det är väl ingen idé att börja nedräkningen redan. Tre år är ju rätt lång tid. Men nu är i alla fall första natten avklarad.

Det är inte att vara ensam som är jobbigt, det är vetskapen om att jag ska vara ensam en massa massa nätter som är grejen. Annars så sussade jag och hunden gott - mellan tolv på kvällen och tio på morgonen. Efter två stärkande leverpastejsmackor gick vi och handlade mjölk, eftersom jag fick lite ont i magen när jag drack mjölk som gick ut den 29/8 till kvällsteet (orkade inte åka och handla).

Ett hundbus på Fårön + kaffe hos svärmor hann jag också med innan jag åkte till jobbet.

Markus ringde när jag precis haft överlämningsmöte på jobbet. Då, vid femtiden på eftermiddagen, är det lätt att bara surra på om dagen - för då känns allt ok. Det var värre när han ringde för att säga godnatt i går. Jag försöker att inte vara ledsen på telefon, men jag vet att han hörde att min röst var gråtig när vi la på.

Det gör ont att göra honom ledsen för att jag är ledsen.

Nära till gräsänka-status

Nära nu.

Till jag slutar jobba.
Ögonen som små skåror. Längtar hem till mitt te, som jag fick i tröstpresent av svärmor, med hjärtan i.

Också nära till Markus åker. Känns i alla fall skönt att följa med. Ska lindra svårmodet med lite avancerad shopping. Hoppas på en ny mössa, en hatt, ett par mörkbruna stövlar och en ny väst. Minst.

Och förresten. Han har eldat därhemma. 25 grader i vardagsrummet.

Ångest

Det var år sedan jag kände den där läskiga känslan i magen, bröstet, ryggen.

Ångest.

Imorgon åker Markus till Umeå. Tre år borta från mig, huset, hunden.

"Men han kommer hem på helgerna", säger alla. Och "Sista året är ju praktik, så det blir bara två år och tiden går fort så snart är han hemma igen". Och "Då får ni ju bara kvalitetstid".

Och. Jag avskyr det. Jag ser i deras ögon en enda sak. "Tur att det inte är jag". Klart jag förstår, har säkert tänkt så själv massor av gånger. Nu är det min tur.
Jag vill ha min Markus här här här hos mig varendaste dag. En tänt värmeljus i kallfarstun när jag kommer hem från jobbet på natten. Nybryggt kaffe på morgnarna. Alla världens-bästa-vardagsmiddagar. Att det är olidligt varmt i vardagsrummet för att han tokeldat i kaminen när jag varit borta.

Skotta själv. Elda själv. Gå ut med hunden själv. Äta, se på tv själv. Göra allt själv.Har tagit ledigt från jobbet en dag. Följer med till Umeå första dagarna. För att ludda ut övergången kanske. Markus blev i alla fall glad. Och Hemi, för hon får världens bästa (ger-mat-vid-bordet) hundvakt.