Tycka-synd

Den trevliga gårkvällen fick ett snopet slut. After-workade med Maria och Sanna på Bryggargatan och det var gott och trevligt och dessutom första kvällen jag var ute sedan vi fick Siri då jag inte behövde känna någon brådska hem eftersom hon redan sov när jag for. (I Umeå blir det ju liksom aldrig tillfälle att gå ut på kvällarna, då måste jag i så fall göra det ensam och det känns inte så kul ... nåväl, det var en parantes.)

När det var dags att tänka på refrängen ringde jag till Markus för hämtning. Siri hade sovit gott i flera timmar, Fred och Wiweca hade också lagt sig men Markus tänkte att han säkert kunde hämta mig utan att hon vaknade, det tar ju bara några minuter.

När vi svänger in på gården hör vi jordens vaktskall inifrån huset. Siri panikgråter och tar länge att trösta, skrämd av "syrrans" vakteri. Så jag fick slänga av mig skorna och amma, amma, amma. Det tog drygt två timmar att få Sirilutten att somna om. Sedan vaknade hon vid fyra och låg och sprattlade och halvsov till sju.

Å, jag tycker inte det hade varit för mycket begärt att få komma hem. Att bli frågad av Markus "Hade ni roligt, hjärtat?" och sedan bli bjuden på en kopp te i lugn och ro innan sängdags. Nu kändes det som att jag straffades för att jag haft en rolig kväll ute (fånigt, jag vet ...).

Ikväll har vi grillat hos Marcus och Carol, men alla blev så sena med grillningen så vi fick grilla i förväg och äta eftersom jag skulle gå hem och söva Siri. Så vi prommade hem när de andra satte sig till bords. Som synd var hade Siris farmor och farfar redan blivit bortbjudna, annars hade vi haft barnvakter här hemma. Markus är kvar på fest och jag har ätit en tröstglass och en tröstbanan (fast så hemskt är det inte, jag tycker nog bara lite synd om mig själv).