Kattälskare

Som så många andra barn gillar Siri djur. Hundar, hästar, katter, fåglar och kaniner är väl de hon hunnit uppfatta så här långt. Stora djur är hon van från hundsyrran, så när hästarna i Spisen nafsade på hennes skor skrattade hon bara glatt.

Katter verkar dock ha en speciellt plats i hennes hjärta, och speciellt då katten Nisse som bor hemma hos farmor och farfar. Igår lärde hon sig säga kisse, eller "sss'eh!", vilket hon glatt demonstrerade på plats idag.

Vid läggdags läser vi alltid en bok med fotografier på olika djur. Vi tittar på bilderna och jag låter som djuren. Ibland säger hon "muuu" med mig till kon, men annars är hon tyst. Men ikväll skedde ett genombrott vid kattbilden. Katten är väldigt olik Nisse, både till hårlängd och färg, men när hon såg katten kom det ett tyst "sss'eh" bakom nappen och så böjde hon sig fram och pussade katten. Flera gånger om.

Det är så häftigt att vara med när ledningar kopplas ihop för de små sötliven.

Annars flyter dagarna på med lite renovering, matlagning, promenadande och jobbande. En liten ångestklump gör sig påmind i magen. För på måndag åker Markus till Umeå. Visserligen bara tio veckor, men ändå, det blir ganska många dagar utan varandra. Han själv i en husvagn utanför skolan (jag tycker det låter lite sorgligt, men det är det billigaste alternativet) och jag själv här med våra två tjejer.

Nåja, vi har ju fixat det förr och såklart fixar vi det igen ... men det känns lite trist. Tur att vi ska liva upp oss med kräftskiva på lördag.

Mitt i

Halsontet är tillbaka med förnyad kraft, men jag försöker ignorera. Idag har vi varit på Beijers, väntat på hjälp lääänge precis som alltid, och slutligen beställt golv till kallfarstun. En gedigen trähistoria med vitpigmenterad oljebehandling, eller något sådant. Siri tyckte byggvaruhus var toppen. Massa gångar att krypa i och massa massa saker att undersöka. Rullen med gummitätning stannade hon vid länge, och tuggade eftertänksamt på.

Vi har också dammsugit trossbotten, skurit tjärpapp och börjat häfta dit det. När vi ändå höll på plockade jag fram vantar och handskar, spacklade efter några bortplockade hyllor i sovrummet och rensade lite allmänt medan Markus var och köpte en ny del till bilen som självklart gått sönder.

Vardag mitt i livet, helt enkelt.

Gråtande damen

Bilden är från igår, men sammanfattar den här dagen ganska bra. Mitt ont i halsen har uppenbarligen drabbat Sirre, som också fått rinnig snok. Ledsen och famnig är hon. Har burit henne en halvtimme efter eftermiddagssovet, det har inte hänt sedan hon var spädis. Så Markus har rivit hallgolv och vi har vaggande tittat på med Katie Melua i stereon.

Badnymf

Vi har inget ljudkort i datorn så jag har sluppit höra hur nördig jag låter på filmen. Ja, ja det bjuder jag på. Antar att det bara är närstående som ids kolla på när badnymfen tvättar magen.

Ja, också var det ju det där med att man kanske inte ska vrida kameran när man filmar ...

I skogen

Jag har inte känt mig på topp i dag, men efter ett 20-minuters sovpass i soffan följde jag ändå med på promenad i skogen. Skönt att komma ut i naturen.

Just nu

Sitter i plyschbrallor och mjuk t-shirt och småfryser. Har varit på bio och sett "Underbar och älskad av alla ...". Saknar Siri som sover i rummet intill och känner mig lite melankolisk utan att veta varför.

Imorgon börjar min ledigvecka innan jobbstarten. Jag börjar den med att jobba lite. Annars är det ettårskontroll, förhoppningsvis lite träning, dataträff hos Emma och lite annat smått och gott som gäller. Hoppas kunna färdigställa några små projekt här hemma också.

Godnatt

En lång och bra dag är slut. Bäst idag var middagen, grönsaker i ugn, grillad fläskfilé och tzatsiki. Finast idag var granen på vår gård, som jag hängde ut ljuslyktor i - och mina nya kilklackade ankelboots från Vagabond.

Imorgon ska jag och Sirre på stan och shoppa lite, det beror på hur länge damen tillåter någon stadstur. Åka vagn och stå still är sådär.

Status så här på torsdagen

Två rätt roliga jobb till inredningssidorna. Ett jätteroligt jobb imorgon, som jag längtar efter att göra.

Snart: cykla hem och äta med familjen.
Rätt snart: helg, och sedan nästan en veckas ledighet.

Status: hungrig, lite skön träningsvärk i kroppen, börjar slappna av efter koncentrerat skrivande.

Inget för oss

Nej, huset på Klubbgärdet var inget för oss.

Varför? Utsidan är vacker, trädgården helt okej, lite innergårdskänsla - trots rondellen precis bakom.

Det var insidan som inte tilltalade oss. Renoverat och fräscht, javisst. Men sänkta tak och små rum, inga riktiga ytor. Då har vi betydligt bättre planlösning på både kök, vardagsrum och sovrum (även om vi snart har för få rum). Dessutom tycker vi att de renoverat bort känslan av att det är ett gammalt hus.

Många på visningen, det kommer nog att bli dyrt. Men inte för oss.
Känns skönt att kunna avskriva det. Nu behöver vi inte ångra att vi aldrig for.

Ny favoritmat

[Klicka på bilden för att texten bättre & tänk på att det är fyra "viktklubbsportioner" - öka på mängden om du vill ta om.]

Älgjakt?

Man har ju hört historier om att alla småbarnsföräldrar på gatan har samma frekevens på babyvakten, sedan låter man babyenheten stå på i sovrummet och plötsligt hettar det till mellan mamma och pappa och resten av gatan får avlyssna härligheten på sina föräldraenheter.

Riktigt så spännande är det inte här.

Det är mer åt det läskiga hållet.

Men på sistone har vi börjat få in någons com-radio på vår babyvakt. Varje gång det pratas i vår föräldraenhet hoppar jag till.

Göra fint för Siri

Fick ett sms av syrran mitt på dagen om att något oväntat dykt upp. Hon ville därför flytta vår body pump-dejt till torsdag. Men imorse filade jag ner naglarna (det gör så ont att hålla i skivstången om de är för långa) och packade väskan. Dessutom var middagen förberedd så det skulle gå extra fort hemma efter jobbet. Så här blev det inget skjuta på någonting.

Det var kul. Det droppade svett. Det var grymt jobbigt. Armarna skakar och värker.
Träffade också några gamla "Korpenkompisar".

Sedan blev det bastu med en nektarin som sällskap.

Nu har jag förberett morgondagens middag, ringt några samtal och plockat ihop Siris leksaker. Det är faktiskt en av de saker jag kan njuta av på kvällarna. Att göra fint bland hennes grejer. Så att hon verkligen känner att hon börjar en ny dag när vi kliver upp om morgnarna. Att ett nytt äventyr väntar för dagen (även om äventyret bara är att undersöka Hemis korg i hallen för sjuttiofemte gången)!

Viktkampen som inte är en direkt kamp

Eftersom vi inte äger någon våg väger jag mig på jobbet, på en sådan där gammeldags "skolsköterskevåg". Det är lite tricksigt att få till det själv, så idag har Sanna varit min vägningsassistent. Minns inte exakt vad vågen stannade på, men om jag inte är ute och cyklar har jag gått ner drygt ett kilo på en vecka. Bra jobbat!

Maten är inte ett problem, nu när jag förstått att jag inte behöver följa veckomenyerna slaviskt utan kan välja mat jag är sugen på. Inte heller är jag lika hungrig, lika ofta. Dessutom har jag kommit igång bättre med träningen. Förut har jag tänkt "det är ingen idé att träna idag, för jag kommer ändå inte att få till det kontinueligt för nu ska jag jobba natt, resa bort ..." Eftersom man varje dag fyller i vad man ätit och vad man motionerat på viktklubben ser man att det ger resultat, jag tänker mer "idag" än "långsiktigt", vilket också gör att jag kommer ut och springer.

Igår gick det riktigt bra. Klar kvällsluft och bra schvung i steget. Ikväll åker jag på mitt första body pump-pass på länge. Efteråt ska jag och syrran basta. Och äta apelsin. Mums!

Reporter på jobb, del 2

Senaste tidens begivenheter

Den gröna, stickade västen låg inslagen i vår brevlåda för någon morgon sedan. Först trodde vi att det var en födelsedagspresent, men det visade sig vara en gåva av "den turkiska damen". Hon som gått vilse, som jag försökte hjälpa.

Sammanfattning

Igår var en dag med fikafrämmande, en stadstur med Sanna (minns inte sist jag gick på stan med en väninna, kollade kläder och drack kaffe utan vare sig medföljande sambo eller barn). Det var mycket, mycket trevligt! Sedan bakade jag pizza, åt med familjen och tog Hemi på springtur på Fårön.

Siri lämnades till farmor och farfar, vi cyklade ner till stan och såg Simpsons på bio. Sedan Bryggargatan och till sist 1906 och två Staropramen innan vi cyklade hem och nattfikade med Tomas och Diva, som sov över hos oss.

Choklad

Ledig idag. Jag och Hemi har varit och sprungit på Fårön i skogen. Skuggigt, friska vindar, bra löpsteg av både mig och mitt sällskap. Åh, så härligt det är att både springa och cykla med henne när man inte behöver koppel.

Sedan middag och dusch. Nu är jag lagom mör till filmen. Saknas gör bara choklad. Mörk sådan. Jag har 500 kalorier kvar att inta idag, vi får se om det blir i form av choklad.

Husdrömmar

Sista dagarna känns det som om jag pratat mycket hus. Hur ska vi göra när vårt kära hus blir för litet? Bygga ut? Sälja?

Vi har följt Hemnet i rätt många år nu och sällan, väldigt sällan, hittar vi något hus som ens känns okej.

När jag pratade med syrran för några dagar sedan frågade hon mig om drömhus i Piteå, men jag svarade att jag nog inte hade något. Men vid närmare eftertanke har jag ju det. Ett ligger mitt emot badplatsen på Djupviken, på Fårösidan. Ett rött, fint hus. Och så det andra, som jag spanat på exteriört mången gång. Nu är det till salu. Så fint så vill-ha-vill-ha-vill-ha-nerven ständigt dallrar i mig för tillfället.

Här kan ni se fler bilder på underverket. Kanske ska vi till och med våga oss på visning. Örngatan 19 är adressen.

Nyheten

Eftersom jag skulle ha ett avgörande samtal på jobbet idag kände jag, för min egen skull, att jag ville göra mig fin. Duschade, fönade håret, sminkade mig lite och valde kläder med extra omsorg, allt medan jag samtidigt fixade mellis, lekte med och bytte bajsblöja på Siri (Markus var på Fårön med hundarna och Jimmy).

Fylld av självförtroende och fräschör cyklade jag iväg, i hyfsat god tid. Efter tio meter började det spöregna. Och blåsa. Så innan jag var framme var jag varken fräsch eller torr, snarare nyduschad men inte av det positiva slaget.

Men det gick bra ändå.

För jag har blivit erbjuden jobb. Ett års vikariat som samhällsreporter. Ett år på schema, fasta tider ... heltid. Det är så bra som det maximalt kan bli. Alla detaljer är inte lösta, till exempel ska Siri inte in på dagis förrän efter jul. Men vi har ju tur som har farmor och farfar. De dagar som inte går att lösa i höst för jag helt enkelt vara föräldraledig på och så tar de in vikarie för mig.

Så ser det ut.

Jag har jobb.

Ett helt år framöver.

Det är dags att säga det igen: YES!

Bilder från 1-årsdagen

Själv fotade jag knappt någonting, men här är några bilder från pappa och syster. Jag börjar längta hem när jag ser dem.

...

Det händer saker.

Det händer saker.

Det händer saker.

Roliga saker.

Kan inte berätta mer än, men så fort det bara går ska ni få veta!

Morgon

Siri leker med mitt smyckesskrin, Hemi väntar på frukost på nedervåningen. Helst skulle jag sova en stund till, speciellt med tanke på att jag och Emma var ute och drack några öl igår kväll. Men Siri ville annat. Hon har sovit jättedåligt inatt, vi har hört hennes mage mullra hela natten. Så nu startar vi dagen.

Jag får nog ta en stödvila innan jag åker och jobbar.

Hurra hurra hurra

För ett år sedan var hon ganska färsk just nu. En kvart gammal närmare bestämt. Skulle gissa att det var ungefär vid den här tidpunkten vi just förstått att det var en tjej vi fått.

Dagen har varit en strid ström av uppvaktning och vi har alla haft en fin dag. Folk har liksom lyckats pricka in bra besökstider, sådär så det känns som om man hunnit prata med alla.

Siri har varit fin som en pralin i födelsedagsklänning, röda strumpbyxor och pippilotter. Och fått många fina presenter, såklart.

Vid kvart över åtta ikväll gick jag ut med Hemi på kvällsprommis i dimman. Tänkte att den här tiden för ett år sedan hade jag börjat känna de första krystvärkarna. Sedan förlorade jag mig i tankar på morgondagen - lunch hos Hanna, eftermiddagsmys med syster och kvällsöl på stan med Emma. Så kände jag en varm känsla i mig, tittade på klockan, och visst var den 21.15. Den magiska tidpunkten då vi fick träffa vår dotter för första gången.

Snurran sover i sin giraffpyjamas sedan några timmar tillbaka. Jag tycker vi har haft ett jättefint och harmoniskt första år som föräldrar, men jag är glad att vi är där vi är och att vi inte har det gångna året ogjort. För så roligt det är att ha en ettåring, så roligt det är att få vara förälder, att vara två om det och känna att teamwork:et fungerar.

Nu väntar te, jordgubbar och inspelad Ernst.

Grattis, tokiga unge

Liza

Har fått en hel del kommentarer och frågor kring mitt möte med Liza Marklund.

Den jag är mest nöjd fick jag av en kollega nu på kvällskvisten:
"Fasiken vad bra den var, vad bra du fått ihop det. Och vad avundsjuk jag är att du fick göra den!"

Precis så vill jag att det ska kännas. Yes!

Diet och fest

Igår kväll barnvaktade syrran och vi slog följe med Hanna och Johannes till Johans 30-årsfest.

Jag har inte varit på många fester i sommar, men denna kan jag lätt klassa som den i särklass mysigaste. På länge.

På bakgården har Jill och Johan nämligen ett gammalt uthus. En del användes som sommarstuga av gamla ägarna och där hade de ställt iordning det gamla köket (tror jag). Järnspis och långbord och levande ljus överallt. Det blev buffé (inte för mig, dock), kaffe, öl och en massa prat.

En veckas diet har jag nu klarat av. Det går bra, jag är lite hungrig ibland, oftast på kvällarna, men inte alls ohanterbart. Dessutom lönar det mycket att röra på sig, då kan man lätt äta en fruktsallad eller så på kvällen utan att överstiga dagens kaloriintag. Det som är mest fascinerande är att jag inte alls varit sötsugen. Fokus är inriktad på mat och frukt.

Men nog ska jag erkänna att det slet i chipstarmen igår kväll.

Vill, vill mer

Jag vill så mycket, men hinner så lite. Imorgon kväll är det eventuellt 30-årsfest hos Johan, om vi får barnvakt. Söndag jobbar jag, måndag är det ju dags för Siris första kalas och på tisdag kväll ska jag dejta Emma. Emma, jag kanske vill gå och dricka en öl på tisdag, så det det känns sådär sommarledigt - vad tycker du om det?

Ja, och sedan är det kvällsjobb onsdag, torsdag.

Syrran vill jag träffa, jag har till och med recpet på en quorngryta på lager. Och mamma och Hanna och ...

Idag har vi varit på Barnens hus och handlat potta, nappar och kollat in grindar till vår trapp. Och dödat koreandern som totalt tagit över en kruka (den har blommat - och börjat få bär!). Jag har också planterat om blommorna i vardagsrummet. Och dödat salladen i kruka som fanns kvar. Det måste ju se okej ut i planteringarna inför måndagen. Men Gertrud, du får blunda för ogräset om du går förbi blom-oasen!

Nu ska jag skriva ettapuff till Liza-intervjun som kommer imorgon. Måste snart skicka iväg uppslaget till tryckeriet, men för en gångs skull lider jag av separationsångest. Ska nog gå och läsa texten en gång till.

Hårt jobb

Jag och Sanna har varit och träffat trevliga programledaren Peter Sundberg (Vaken med P3 och P4) för en solstols-intervju. Som det syns på bilden tar Sanna jobbet på allvar. Men hon klarade sig från att tippa i vattnet!

Annars är det hektiskt med utskrivning av Liza-intervjun (en av bilderna fotograf Jens tagit av henne håller världsklass, jag säger det världsklass. Hoppas ni får se den i tidningen på lördag). Sedan ska jag leda en ABF-cirkel i höst och måste spåna klart materialet och fotas inför annons. Pust och stånk. Men kul pust och stånk.

Nu ska jag fortsätta skriva så tangentbordet glöder ...

Tankestopp

Ibland är det läge att stanna upp och tänka efter. Jag minns att min vän Sara - på tal om tätt eller glest mellan barnen - sa att hon känt ett behov av att ha sin kropp för sig själv mellan sina barn. Nu förstår jag så väl vad hon menar. Det har gått några veckor sedan jag slutade amma och ursäkta mig men jag säger bara välkomna tillbaka rätt så tomma och hängiga - men ack så mina bröst.
Det är först nu jag känner att min kropp är min.
Det är en fantastisk känsla.

Kanske var det också därför vikttankarna kom. Det är inte så att jag misstrivs i mig själv, det är inte heller så att tio kilo minus är något jag tänkt på länge. Det var bara en dag det ska "klang". Jag vill, jag är motiverad. Men det behöver inte nödvändigtvis bli tio kilo. Jag följer min mat- och motionsplan så får vi se. Att känna mig fin i brudklänning är givetvis en målbild.

Igår när jag rattade hem familjen från stugan lyssnade vi på P3 Dokumentär och plötsligt kände jag ångestklump i magen och ångestsvett i huden. Situationen blev så lik våra söndagskvällar då vi alltid åkte från Piteå till Umeå. Kände jag så då? Känslan kändes så välupplevd, men kanske kände jag aldrig riktigt efter då.

Jag är glad för Umeåtiden och det finns saker med den jag kan sakna och uppskatta. Men jag är glad att vi gjort den.

Sommaren började lite tungt med ombytta roller, men nu känns det som det flyter på bra. Att sovning och ätning fungerar bra för Siri är guld värt. För mig är det också tryggt att dottern är med sin pappa. Att de är hemma på dagarna och fixar och trixar och promenerar Hemi gör också min tillvaro lättare. Dagistider kommer nog att innebära helt andra saker, känner jag på mig.

Det har varit superkul att jobba i sommar, nu återstår endast tolv arbetspass. Det känns nästan otänkbart att jag inte ska jobba i höst. Både för gemenskapen, kreativitetens och pengarnas skull. Hoppas i alla fall att jag kan jobba lite extra.

Och "snart" åker Markus tillbaka till Umeå för tio veckors c-arbete. Det blir också en ny tillvaro. Ensam hemma med båda tjejerna. Då är planen att börja rodda i mitt bokprojekt (krönikor till bok-projektet).

Jag tycker att livet känns bra just nu. Jag är kär i min kille, i min hund, i mitt barn. Livet flyter på bra, jag gillar inriktningen saker och ting börjar få ... jag vet att jag vill jobba på PT, jag ser (en del) av min karriär där, Markus är snart färdigutbildad och efter jul börjar Siri förhoppningsvis på Ur & skur-förskola.

Så känns tillvaron för tillfället, sensommaren 2007.

På Flottgrundet

På bilderna:
I båten: Jag, Siri, Humlan och farfar. Det tar cirka fem minuter med båt att komma till den lilla ön, som ligger i Skelleftehamn.

Siri i bilen på väg till Skellefteå.

Systrarna Johansson öppnade genast upp sin frisersalong på ön och befriade Siri från pannlugg i ögonen.

Sjöbusen Hemi.

Köket i stugan är litet, och självklart lyckas alla klämma in sig där samtidigt. Speciellt våra två tjejer som vill vara med där det händer. Men finns det hjärterum ...

Ögonkontakt.

Siri doppar fötterna i havet.

Självklart följde kaninen med ut på ön.

Mor och dotter, inte så ofta förevigade tillsammans.

På bryggan.

Behöver jag säga att vi haft en härlig dag?!

Dag 1, snart avklarad

Siri har ätit hemmalagad pizza själv. Med hela ansiktet. Hemis firma, Humlans Miljövård, har fullt upp med att sanera kring barnmatstolen ...

Den hemmalagade pizzan var ett recept från viktklubben. Första dagen är snart avklarad. Det har gått bra - att jag varit väldigt hungrig en gång beror dock mer på sen matlagning än för lite mat. Lunchen får "sådär" i betyg, beroende på att strömming har jobbiga små ben och middagen var fantastisk.

Idag har jag också prommat nästan två timmar och så har vi varit på Johan Bergströms vernissage på Konsthallen. Och druckit kaffe med Marcus på stan. En fin dag med gott och blandat, kan man säga.

Imorgon åker vi till stugan. Jag laddar kameran.

Summering

Idag har jag haft en sådan bradag, utan speciell anledning alls. Det behövdes, känner jag. Har prommat tjejerna, städat, tvättat, fortsatt klä om kontorsstolen ... allmänt pyssel med allmänt harmonisk familj.

Enda smolket i bägaren är den besvärliga huvudvärken jag dras med. Tur att jag gör mitt sista skift på redigeringen ikväll, mina axlar behöver vila.
För ett tag sedan nyttjade jag min födelsedagspresent - ett presentkort på massage på Stadskällan - och massören påpekade att jag hade mycket spänningar i en axel. Jo, tjena!

Hade precis kommit hem från egostunden när nattchefen ringde och frågade om jag kunde börja två timmar tidigare. Det tog inte lång stund innan jag loggat in på jobbdatorn innan axlarna åter var uppe vid öronen kan jag meddela.

Helgen ägnas annars åt nya matrutiner och kanske gör vi också ett besök i stugan i Skellefteå. Åka båt, sitta vid elden och blicka ut över vattnet, spana in stugans nymålade väggar. Det låter inte helt fel va?

Nu jäklar

Det är lika bra att göra det officiellt. Berättar jag det har jag ytterligare press på mig att fixa det.

Jag har nämligen gått med i min första viktklubb. På nätet.

Minus tio kilo på tre månader är målet.

Jag är nämligen less på att tänka att det ska hända något "sedan". När jag börjar träna, när ...

Det är dags. Nu.

Imorgon kör jag igång.

Uppföljning lär ske ...

Visdomsord?

Korrar morgondagens familjesida här på jobbet och läser därför om en kvinna som dött på ålderns höst. I beskrivningen av hennes person står det "Hon sökte alltid det vackra i tillvaron".

Jag tycker det är fint på något sätt. Att söka det vackra i tillvaron. Vare sig det gäller människor, platser, saker eller händelser.

Inte så att man ska göra det i absurdum. Men som livsåskådning tilltalar de enkla orden mig.

Etnies

Föräldrarna har beställt skor till lillan. Bör dock påpekas att de var på 40 procent, alltså blir priset ungefär detsamma som att köpa ett par på Din Sko. Till våren ska hon spatsera i dessa.

Filmtips

Blood diamond med Leo. Vi såg den igår med te i mängder, levande ljus och mörk choklad.

Efteråt sa jag till Markus att nästa gång vi hyr film ska vi se något man inte får ångest av.

Rörlig

Allt som oftast finner jag numera Siri i Hemis biabädd. Ofta använder hon sin håriga syster som vilostol. Eller så roar hon sig med att klättra in och ur sängen, eller att leka med något hundhalsband.

"Jättemysigt", tycker Piff.
"Sådär, men helt okej en stund", tycker Puff.