fredag, november 21, 2008

Som det ska vara

Nu kommer tillhörande tvivel. Kan jag verkligen skriva? Duger det? Duger jag? Kommer någon att bli berörd av mina ord? Har jag lidigt nog? Det känns inte så.

Här finns en notis i ämnet, efter lunch hänger vi utställningen!

9 kommentarer:

!ngela Bj sa...

Att tvivla på sin förmåga är nog, tyvärr, standard när det gäller att visa något vi ha presterat. Jag tror inte att själva tvivlet är det värsta, fast det känns jobbigt så klart, utan att styras av sitt tvivel. Att göra det ändå trots tvivel, det är det som gör att vi växer som människor.
Jag kommer förbi om jag med gott samvete kan ha ett upehåll i plugget.
Kram

Anonym sa...

snart kan vi slita våra hår tillsammans. Puss

Anonym sa...

Klart du kan skriva!! Lycka till! kram Sara

Anja och Jonas sa...

Det kommer gå jättebra! Önskar vi också fick vara där och beundra era alster! Vi får gå på bio istället här hemma....

Unknown sa...

Du är bra, du duger och du kan! jag ser fram emot morgondagen. Och fjärilar i magen är bara nyttigt att känna på då och då, även om det är jobbigt också och framkallar en massa tankar om det ena och det andra. Sov gott inatt, vi ses imorgon-kram från positivistkonsulten.

Mari sa...

Ingela, fint skrivet. Jag tar till mig. Lycka till med plugget så kanske vi ses. Kramar.

Sarah, det gick ju bra, utan hårslit!

Tack Sara. Jag vet ju att jag kan skriva, men det är stor skillnad på krönikor och artiklar och reportage motför denna typ av skrivande. Dels länge sedan och dels mycket mer självutlämnande och naket - samtidigt som jag gillar att min "poesi" eller mina texter inte är så "svåra" och svarta, utan mer "jag". Lite flummigt, men ändå ... ; )

Jonas och Anja, tack sötisar. Och tack för sms. Ha det gott i helgen! Kram.

Rara positivistkonsult, tack för dina ord. Ses imorgon. Kram.

Annas resa sa...

Jag tycker att du hade skrivit jättebra!

Livet på Storgatan sa...

Dina texter har en förmåga att träffa precis där längst in...blir alltid berörd. Vackert, enkelt, berörande. kärlek till dig Mari!
puss Jill

Mari sa...

Tack Anna och Jill. Vad fint ni skriver. Kram.