Fönsterpoesi

I dag när jag kom hem från jobbet var fyra nya fönster på plats.

Det var som fönsterpoesi, jag blev rörd och mycket nöjd. Speciellt insidan tycker jag mycket om.

Kvällen har jag tillbringat med mamma och en öl på uteservering. Kvällen är ljummen och jag är glad i själen.

Ensam hemma

Maken har tagit barn och hund och åkt till stugan i Skelleftehamn.


Istället för att åka hem till familjen på lunchen åt jag en fantastisk sallad i fantastiskt sällskap. Jag och Ingela avslutade med en islatte. Ljuvligt!


Jag tänker på min ensamma kväll och slås av hur fort man ställer om sig i livet. Kvällar, fria att forma som jag ville, hade jag gott om förut. Nu blir det ofta bara en liten stund över efter att rutiner som middag, hundpromenad och barnsövning är gjorda. Jag tycker om vardag, jag tycker om att göra vardagen fin och njutbar och till något mer än att bara överleva.


Nu när en kväll helt ensam uppenbarar sig vill jag ta hela världen i mina armar. Träna? Fika? Dricka öl? Bara ligga hemma och läsa? Passa på att lasera hallspegeln?


När jag sansat mig lite väljer jag att möta min mamma för en fika på stan ikväll. Jag har köpt med mig en lätt middag och tänker inmundiga den i min nya bikini utomhus med en bok. Jag tänker äta upp jordgubbarna. Joggingturen sparar jag till imorgon bitti, då är jag lagom uppvärmd till förmiddagsyogan jag tänker kompa ut för.


Min plötsliga 'frihet" känns härlig. Jag får ett mms med en Siri i baddräkt i farmors knä på bryggan. Att veta att de har det bra gör friheten ännu härligare.

Viktigast är kaffetåren ...

Siri fick sitt livs första baddräkt i går. Hon valde den själv. Mäkta stolt skulle hon genast ner till Fårösundet och bada. Efter middagen traskade vi iväg. På vägen dit skojade vi om att hon kunde vara ensammen hemma dagen efter, eftersom poliserna (byggarna) ändå är hemma.

- Nej, svarade hon. Det går inte.

- Varför? undrade pappan.

- Jag kan inte bjuda på kaffe!

Sötunge!

Sommarögonblick

På fredagskvällen efter vernissage äter vi middag vid uppdukade långbord utomhus. Mousserade vin, blommor, glada vänner. Modiga Judith spelar keyboard och sjunger inför alla gäster. Hennes fötter når inte ner till gräset när hon sitter uppflugen på stolen. Skönhet!

Senare dansar vi till liveorkester på samma plats som vi vigde oss för nästan ett år sedan. När myggen blev för många åkte vi in till stan en stund innan vi traskade hem i natten.

Lördag med Siri och hennes kusin. Slöläsning, hämta pizza med cykelkärran, somna med Siri vid godnattläsning.

Och söndagen - hemlagad sushi utanför faluröd stuga i fläktande vindar. Vedeldad bastu och tre nakna kvinnor och en naken Siri på lövklädd stig ner mot vattnet. Svalka mot huden när vi dyker. En renhet i huden. Och till sist ett yogapass med uppvärmd kropp.


Så mycket bättre kan en helg inte bli.

Fönsterleverans

I dag har våra nya fönster och vår pardörr ut mot altanen (hööög) kommit.

Som vi har funderat kring dessa fönster. Jag har känt mig lite nojjig på grund av att JVK fönsterkompani inte är speciellt känt här uppe. Har kollat organisationsnummer och mejlat med konsumetrådgivaren och Europarådet. Men visst gick det bra!

Enkla och fina och hakarna och stormkrokarna är lagom mässigfärgade, inte knalliga. Nu vill man bara se det på plats!

Jag har kompat ut halva dagen, Siri och Markus cyklade en sväng och jag ska lägga mig i skuggan med en bok. Ikväll ska vi gå på fest, jag och maken. Ska nog inviga min Day-topp som jag haft ett tag men aldrig använt. God mat från grillen och dans till liveband står på programmet.

Förhandlaren, del 1

På morgonkvisten:

- Mamma ... måste klippa mina tånaglar!

- Men varför?! Vi klippte ju dem bara för någon dag sedan!

- Först klippa tånaglar, sen jag ha glass!

Självklart.

En sak mindre på att-göra-listan

... men nu har jag skickat in papperena för att få ett nytt körkort.

Förra gången jag fotade mig för ett nytt så hade jag först sparkat på isen med Siri i sparklådan och Hemi bredvid. Stannat till hemma för att lämna av Hemi och ta bilen in till stan. Insett att Siri somnat i sparklådan och sparkat vidare in till stan. När fotot togs hade jag bakslickat svettigt hår och underställströja. Den här gången hade jag i alla fall kammat mig.

Tankar kring krönikorna

Den 17 juni skrev jag min kanske sista föräldrakrönika. Jag har bråttats med motivationsproblem ett tag denna vår. Kanske för att Siri börjar bli så stor nu. Hon är en egen person, som ska utforska världen, bitvis utan mig och sin fader. Jag känner att hon bör få göra det utan att folk vet en massa saker om henne. Vare sig de är till fördel eller nackdel för Siri, så innebär bara det faktum att de är skrivna att man redan skapat sig en bild av hennes person.

Vi har pratat om en fortsättning på krönikorna, men mer allmänt om föräldraskap. Just nu tror jag inte att jag vill skriva så. Jag vill kunna vara personlig. För mig är det när det personliga och allmänna möts som det blir verkligt intressant.

Sedan känns det som om jag inte tycker så mycket om föräldraskap just nu. För egen del flyter det liksom bara på och då skapas inte de stora funderingarna. Inte för tillfället. Men saker och ting ändras fort.

Så här skrev jag i alla fall förra veckan:


Hudlös varje dag
Sova själv i hotellsäng med de där magiskt sköna sängkläderna. Hotellfrukost med färsk ananas. Nötter och sultanrussin till förmiddagskaffet. Dessert efter middagen. Promenader längs vattnet. Vedeldad bastu och nakna klippor. Långa kursdagar fulla med information.

På fyra dygn i Stockholms skärgård har jag faktiskt inte längtat hem ett dugg. Alla mina halvt sömnlösa nätter med barn i sängen har jag önskat mig den totala ensamheten i en sval, renbäddad och framförallt egen säng.

Men så kliver jag innanför dörren hemma. Mitt förkylda barn skriker i falsett "Maaaaamma!" och kastar sig i min famn. Helt oförberedd på den känslostorm som sliter i mig börjar jag gråta.

Så oändligt skönt att komma hem, till människor där man har ett sammanhang. Sedan blir det vardag och vi anpassar oss dagligen efter om- och utbyggnationerna som pågår. Siri tror att byggarna är poliser. Är vi hemma under arbetstid finner man henne konstant stående vid lämpligt fönster för att se vad poliserna gör.

I går kväll var det dags för sommarfest med förskolan. Även förra året regnade det på dagen och firandet flyttades till förskolans gård.I år åker vi ut i skogen och grillar. Kanske är det starten på sommaren. Barnens sång och grönskande midsommartid. Sedan fattas bara sand mellan tårna, solvarma frukostar och mognande bär.

Hemma har vi börjat tömma rum medan de nya väggarna reser sig mot himlen. Datorn är ihoppackad och så även alla våra böcker och mina tyger. Siris tredje sommar kommer delvis att tillbringas i kappsäck, men i stället för att planera och försöka behärska har jag bestämt mig för att acceptera kaoset och bara gilla läget så gott det går.

En långhelg i juli flyr vi till Stockholm och gör alla klassiker. Skansen, Junibacken och Rosendal ska faktiskt bli helt underbart att upptäcka genom vår flickas ögon, även om jag kan gissa att vi kommer att prata betydligt mer om flygresan eller några myror på marken i efterhand.

Med den här krönikan tar jag sommarlov. Även om jag fortsätter jobba på tidningen någon vecka till så tänker jag vara ledig om kvällarna. Jag hoppas att värmen äntligen ska komma, så vi kan inviga grillsäsongen på allvar. Rosévin i handen, en uppslagen tidning, lite slöprat och några kvällar med dans. Jo det blir bra.

Jag skrev min första mammakrönika när Siri var två månader gammal. I slutet av den refererade jag till ett samtal med min mamma. Hon frågade om jag, innan Siri kom, kunnat ana att man kan älska någon så mycket. Då menade jag att skillnaden mellan att älska Siri och att älska min sambo (numera make) eller någon av mina närmaste vänner är den att kärleken till Siri var självklar. Den fanns på en gång. Till viss del när hon låg i magen, men sedan sekunden hon landade alldeles livmodervarm på mitt bröst så älskade jag henne.

I dag förstår jag precis vad min mamma menade. Jag var ovetande om hur många varv kärlekstrådarna kunde virvla sig kring hjärtat. Jag visste inte att jag kunde älska så mycket.

Så oändligt, så djupt, så självklart. Kärleken gör mig hudlös varje dag.

När mörkret rullar in ses vi kanske här igen.

Luftigt

Jag satt ute och korrekturläste helgens Helgsidor efter lunchen hemma.


Jag hör snickarna prata och hamra och någon gång sticker de ut huvudet genom gluggen som ska bli fönstret i Siris rum och frågar något.


"Hur bred dörr ska du ha här uppe?" och jag ser ut som ett frågetecken. Sedan dividerar vi en stund och kommer fram till något. Det är trevligt med lite liv och rörelse hemma.

Sedan jag tog bilden i morse har det hänt en hel del. Markus funderar på att sova där ute i hallen, betydligt svalare än i sovrummet!

Trött morgon

Sommarkvällar för mig är lyxen att kunna vara oplanerad, att bara kunna "göra". I går när vi middagsdonade svängde Sanna och Aron förbi. Aron tog en andra middag och sedan blev det kaffe och melon i trädgården. När de var på väg hem kikade familjen Lidström förbi.

Vi blev också cykelsugna och tog Siri och Hemi med för en kvällstramp. Blev stannande på Bryggargatan medan solen värmde skönt på axlarna. Ett glas rosé, kaffe, drömmande planer om nästa års semester och lite hundlek innan vi trampade hem alldeles för sent för lillskrot.

Så här svårt var det att vakna till i morse. Men snart, snart, har hon också sommarlov.

Andetag

Siri blev lite orolig vid sängdags eftersom Hemi morrade vid dörren och Markus var borta. Det visade sig att det var kakelsättaren som kikade förbi, så Siri fick vänta en stund i sängen på godnattsagan.

Hela kvällen har varit fin och harmonisk och jag ville inte sluta den på ett tråkigt sätt. Därför stannade jag kvar i sovrummet efter Mamma Mu-läsning och gjorde min yogaserie.

Siri satt upp i sängen och tittade, men la sig ner efter en stund. När jag andades tyst hörde jag att hon följde mina andetag. Jag frågade om hon ville att jag skulle lämna henne i fred, men hon svarade "Stanna. Mamma tycker om göra yoga."

Så jag stannade. Och yogade. Först vid de liggande positionerna somnade hon. Jag tittar på henne nu. Invirade i vita sängkläder. Blekrandiga kuddar. Mjukaste barnskuldrorna. Vad lycklig jag är.

Vattendropp

Eftersom förskolan har planeringsdag på eftermiddagen hämtade jag Siri strax före tolvsnåret.

När vi närmade oss vårt hus stod det rätt många bilar parkerade på Ankarskatavägen. Och då menar jag inte fint parkerade efter vägrenen utan hastigt-och-lustigt-parkerade. Inne på gården stod en rörmokarbil.

Hela helgen har jag haft en dålig känsla för takuppsågningen i dag. Och helt smärtfritt har det ju inte gått ...

Expansionskärlet på vinden hade rostat sönder och när sågspånet under åkte bort så åkte vattnet ur. Det verkar visserligen ha småläkt lite tidigare, men det har sågspånet klarat av att suga upp. När lärlingen kom in i köket droppade det vatten från kökstaket.

Nåväl, det var ju bättre det hände nu än när vi var bortresta eller så. Men det känns lite läskigt. Ommålning av väggar och tak i köket var ju sedan tidigare planerad i alla fall.

På färgfronten då. Jag tackar för alla synpunkter. Tidigare har jag varit inne på vit slamfärg och Markus på en mer mustig grön. Vi möts nog någonstans i mitten. Den vita färgen jag velat måla med hade väldigt mycket mögelpåväxt efter ett år i ett test och det känns ju inte bra. Dessutom har jag böjt mig för Markus argument om att fönstrena kommer fram mer som husets smycke om man målar panelen en avvikande färg.

Jag har pratat med målaren som målar om Krokodil eftersom jag fann Saras inlägg väldigt intressant. Han skulle skriva ner färgkoden till mig. Det känns bra att hitta en färg som kan skifta lite beroende på ljus och omgivning.

Någon skrev att vi kanske bör ta hänsyn till närliggande hus. Nu är de allra flesta hus i vår närmaste omgivning tegelhus, vårt 30-talshus är ett av väldigt få gamla trähus efter gatan så det stämmer inte riktigt in i vårt fall, men det var en bra tanke.

Nu har vi tagit vår tillflykt till farmor. Siri sover middag och jag ska ta Hemi med och köpa ett nytt koppel till henne.

Ha en fin måndag!

Därom tvista de lärde

Börjar vara dags att bestämma husfärg. Ska inte avslöja hur vi resonerar (vi är inte helt ense) utan vill gärna att ni tycker till! Dock ser man väl åt vilken färgskala det lutar. Vi körde en sväng i går kväll och fotade lite fasader (klicka på bilden så blir den lite större).

Följande förutsättningar finns: svart tak, vita knutbrädor, vita fönsterkarmar och dörrar.

Tips, idéer, inspiration tack!

Växer upp

Det börjar ta sig på höjden. Så här såg bygget ut i går kväll. Känns bra att vi inte gjorde den större.

Fönstrena är betalda och ska snart levereras. Dörren ska tillverkas med överljus för att linjera med fönstrena. Blir bra, tror jag.

Vattna

Lycka är att få en egen vattenkanna och sedan vattna solrosorna mamma fick i morsdagspresent.

Av fem bilder av fem möjliga är munnen koncentrerat format till ett o.

I eftermiddags skulle vi ha plåtat ett utomhusjobb, men har skjutit på det till i morgon. Och ikväll är det festligheter och utflykt med förskolan. Hoppas det hinner klarna upp.

Living in a box

Jag är kanske något dramatisk nu, men för sista gången sitter jag i vårt nuvarande datarum och bloggar. När jag var hemma på lunch meddelade snickarna att vi borde tömma rummet eftersom taket ska sågas upp snart.

Så flyttkartonger är inhandlade och vi ska strax påbörja projekt rymma-allt-och-lite-till i sovrummet.

Stockholmsresan är bokad och vi ska bo hos en kompis på Medborgarplatsen. Känns kul med sällskap och lite större än ett ynka hotellrum när man ska vara hemma med en sovande, snart treåring om kvällarna.

Efterlysning

Vi planerar en liten Stockholmstripp helgen före PDOL (16-20 juli) och undrar om det är någon som sitter inne med ett bra tips på boende?! Två vuxna och ett barn.

Skansen, Junibacken, Rosendal och kanske lite shopping står på önskelistan.

Midsommartid

Midsommarfirandet känns avlägset i dessa regntider. Men på fredag är det naturligtvis dags för våra vanliga traditioner. I år har vi dock flyttat festplatsen på grund av våra ombyggnationer. Tillsammans med vår tredje värd Marcus Lidman hälsar vi alla våra vänner välkomna.

Sillunch, kaffe och efterrätt, grillning, någon kubbmatch och lite lekar för barnen utlovas.

Hör av er ni som vill vara med!

I dag

Jag gick upp till stan en sväng på lunchen i dag. På traktorflaken hurrade studenterna. Härligt med sommarvärme för sommarfina elever.

På en parkbänk intill satt en gammal man. Han hade dragit upp ena byxbenet och torkade mängder av blödande sår med en näsduk.

Jag gick tillbaka till jobbet och kände mig rätt ... tom.

Hemma

Vi har ju haft det så väldigt bra och så väldigt hektiskt i Stockholm. Därmed har jag inte hunnit längta hem något. Därför var jag helt oförberedd på den känslostorm som grep tag i mig när jag klev innanför dörren. När Siri skrek "mamma!" i falsett och kastade sig i mina armar började jag helt utan förvarning gråta.

Älskade barn.

Häggspinnmal

Ni som undrar vart häggspinnmalen tog vägen i år: Man kan tro att Piteås alla häggspinnmalar har gemensam fest hos oss. Hela huset är inspunnet.

Nej allvarligt, det är någon slags vindväv. Men speciellt existerande utsikt har vi inte, insåg jag när jag landade ikväll.

Tisdag

I dag har vi kursat mellan nio och nio. Jag har just kommit upp på mitt rum efter fin kvällspromenad i vacker natur och kvällsfika.

Hemifrån rapporterar Markus hur arbetet fortskrider. Och att Siri gråter efter mig. Men bara när hon är arg på fadern sin.

Trött nu. Godnatt!

Stenhäll, tall och hav

Jag klev upp fem imorse. Och efter en lång och delvis rätt inspirerande konferensdag befinner jag mig på mitt rum. Och mitt rum är fantastiskt.

Björk mot grått tyg, sängkappa i linne och de ljuvaste handdukar. Fårskinnspallar och blått vatten. Dessutom är anläggningen är Svanenmärkt.

Till eftermiddagsfika drack jag te och åt cashewnötter och hasselnötter och efter middagen serverades färsk ananas och honungsmelon.

Men i receptionen säljer de likadana snuttefiltar som Siris Jojje. Längtan blir stor. Dessutom känner jag mig aldrig riktigt hemma i sådana här sociala sammanhang.

Nu ikväll har vi badat vedeldad bastu vid vattnet. Suttit ute i baddräkt utan att frysa. Vi ska snart äta färska skaldjur och ostar. Sedan ska jag sova i min fina fina säng. Och imorgon bitti ska jag göra ett yogapass framför mitt fönster. Jag ska andas till utsikten av stenhäll, tall och hav.

En intensiv härlig helg lider mot sitt slut. Jag ska gå ut och vattna äppelträden, packa väskan och sova några timmar innan flygtaxin kommer strax efter fem imorgon bitti.

När jag kom hem nu ikväll var Siri vaken inne i sovrummet. Jag har legat bredvid henne i några minuter. Hennes arm om min nacke. Finns inget bättre. Det fyller mig med värme inför fyra dagar borta från henne.

Torsdag

En stor del av dagen har vi spenderat i olika fönster och
tittat på poliserna, som Siri tror att byggarna heter.
Mycket spännande med traktor.

Väckarklocka jag köpt på Tradera kom i dag. Och så bygget
denna torsdag. Betydligt lättare att ta sig in nu!

Jag och Siri har haft en skön oplanerad dag. Jag har inte haft några egna projekt utan bara varit, närvarande, med henne idag.

Lekt på yogamattan, gungat, promenerat.

Nu ikväll har jag varit med ett gäng från jobbet på Vårruset i Luleå. Trots att det smärtar att inte kunna springa har vi haft en jättetrevlig kväll.Imorgon står mer på schemat. Morgonlek med Hanna och barnen, lunch med mamma och en sväng förbi Siris farmor - och sedan middag med kära vänner. Blir nog en bra dag med.

Kurs

Det är alltså hit, till Djurönäset, som jag och min kollega Laila åker till vecka. Facklig grundkurs, vedeldad bastu och omtalat god mat i fyra dagar.

Det kan nog bli riktigt bra!

Slå i spik

Siri har intagit sitt kvällsbad i denna kruka från Jysk. Något större än hinken hon tidigare doppade ner sin lekamen i, denna är improvisation i väntan på badkar.

Helgen har tillbringats mestadels utomhus. Jag har planterat och fixat, men ärligt är det inte ett dugg finare nu än i fredags och det känns verkligen som om vi bor i en gigantisk sandlåda. Undrar bara hur många meter uppåt man klivit upp och ner vid ytterdörren - och hur många sandkorn som följer med in varje gång. Ytterdörren blir för övrigt en livsfarlig projektil när det blåser, lagom att dänga Siri rakt i huvudet när hon står och vill in. För att inte tala om den lösa bron och spikarna och de nerplockade fönstrena.

Idag vajar lite svart papp på halvstång från ena husväggen, fasaden har börjat åka ner. Och det är gjutet en första gång så vi har fått ledsaga Hemi över "hindrena" när hon skulle kvällsmotioneras.

Även om det är tröttsamt ibland tänker jag att det är lyxproblem och ärligt talat är det väldigt intressant att få följa arbetets gång.

Morfar och mamma var förbi en sväng och kikade och min fina morfar berättade att det tog två år för honom att bli färdig med deras hus. "Men så slog man också i varenda spik själv", sa han. Just det.