What goes around ...

För ett tag sedan läste jag boken "Min bästa väns dotter". Mitt i historien upptäckte jag att en massa sidor saknades och att vissa sidor var dubbletter. Ett tag försökte jag läsa genom att hoppa fram och tillbaka, men det blev omöjligt när allt för många sidor helt saknades.

Jag bloggade om det och skrev ett mejl till Norstedts. De skickade självklart ett nytt ex, men under tiden erbjöd en snäll bloggläsare mig att låna hennes (och en till bok av samma författare!).

Eftersom jag nu läser den lånade varianten, tänkte jag att någon av er kan få mitt nya pocket-ex som ligger här på skrivbordet.

För att ni är fina. För att skicka vidare omtanken.

Så. Lämna en liten hälsning i kommentarsfältet - eller mejla mig på lillamari@hotmail.com - så lottar jag ut mitt ex i början av nästa vecka!

Huvudstående

En helg full av aktiviteter. Middag och vedeldad bastu med vänner vi träffat alltför lite på sistone i fredags. Konditoribesök med familjen, festligheter och dans, 4-årskalas, äta pizza och sova i soffan.

I kväll har jag hittat tillbaka till lugnet med yoga.

Kontraster gör livet ... fint.

Höststämningar

Sommarblommorna har gjort sitt och hösten gör entré i små detaljer.

Mossa, dova färger, avskalad enkelhet, plats för levande ljus.

5208

I dag har jag gjort två saker som gör den här torsdagen till mer än en vanlig torsdag.

För det första har jag sprungit en mil på 52.08, visserligen på löpband (1% uppförslut), men jag är grymt nöjd. Och jag hade mer att ge!

För det andra har jag och Hemi varit hos veterinären. Lång undersökning visade att det inte var en ond tand utan problem i öronen. Inte första gången, men den här gången var det längre ner och därför har vi inte sett det. Hon har heller inte skakat något på öronen. En trumhinna saknade hon också.

Om medicinen löser hennes onda problem, känns det någonstans skönt, att vi slipper operation.

Dukat bord

Det är kväll, jag sitter på jobbet mellan ett möte och intervallträning på Grisberget.

Tänkte passa på att visa några bilder jag fotade för ett tag sedan till ett jobb om dukning till kräftfesten i marina toner.

Raw äppelpaj

Läget är bättre hos Gustafssons *peppar, peppar*. Siri klagar sällan över blåsor i munnen nu och är förhoppningsvis redo för förskolan på måndag. Hemi har fortfarande ont, men jag tror jag har knäckt gåtan. Min teori är att hon har ont i tanden där hon tidigare haft en rotspetsinflammation. Blir veterinärtids-bokning till veckan!

Markus har varit på företags-kick off och sovit borta en natt, men nu är ordningen återställd och det firade vi med min första raw food-dessert.

Inom raw food äter man mat tillredd av frukt, bär, grönsaker, frön, nötter, honung, kallpressade oljor med mera. Ingen råvara hettas upp till mer än cirka 40 grader, för att bevara alla näringsämnen.

Jag försöker hitta alternativa efterrätter utan mjöl/socker/mjölk och i dag gjorde jag och Siri en äppelpaj med deg av mandel, olja, dadlar, muskot, kanel, salt och lite honung. Och själva pajdegen är bland de godaste jag gjort!

Steg två var att mixa ihop äpple, banan, dadel och kanel till en slät kräm som jag bredde ovanpå. Sedan tunt skivade äpplen som dekoration. För en nybörjare som mig kändes den något "ofärdig" med äpplena på - men nästa gång tar jag bär i sista steget.

Och jag tror jag har hittat en ny favorit!

I början av förra veckan gick jag vid havet med Hemi. En långpromenad med lös gladhund, vacker horisont och luft att fylla lungorna med.

Efter det en visit hos min kinesolog. Rofylld stuga vid vattnet, eld i kaminen, lugn i luften. Fint samtal och behandling. Jag åkte hem och kände mig bättre än på länge.

En gång har jag sprungit efter det. Och något gammalt, som suttit i vägen för mina andetag när jag springer i alla år jag sprungit, var borta. Äntligen lossnar det gamla, som jag dragits med så länge. Lager skalas av.

Min känsla är sådan.

Jag har också lagt om kosten något. Sedan min viktminskning har jag i möjligaste mån valt bort pasta, vitt bröd, vitt mjöl, ris och quinoa. Men jag dras med ett enormt sockersug. Jag hemfaller sällan, men suget finns där, som en drake jag kämpar mot varje dag. Därför har jag nu börjat återinföra råris, quinoa och fullkornspasta till lunch. Två dagar är för kort för utvärdering och kanske är det tankens kraft, men idag har jag faktiskt inte kämpat.

Sedan min springtur har livet inte velat träning. Siris utslag och allergireaktioner har kommit om kvällarna, därför har jag bara velat vara hemma. Helst på övervåningen. Nära.

Hon är bättre nu. Jag hör när hon pratar att något är annorlunda efter svullenheten, men hon har ätit vanlig mat för första gången till lunch idag.

Men nu är Hemi dålig. Både igår kväll och nu ikväll skriker hon plötsligt rakt ut där hon ligger. Vi är oroliga, tittar till, klämmer och känner. Men ingenstans något hon reagerar på. Vi avvaktar och ser.

Jag tänder ljus, hittar styrka i andningen och är glad för att vi ändå är en harmonisk liten familj som försöker ta hand om varandra.

Ny gästsäng

Sängen i vårt gästrum har hittills bestått av ett gäng kartonger och en madrass. För någon dag sedan konstaterade maken som allt som oftast sover halva natten där (en meter lång, sparkande fyraåring och 50 kilo hund tar stor del av utrymmet i dubbelsängen) att han skulle bygga sig en ny säng.

Några timmar senare, av spillbitar i uthuset, stod den här sängen klar. Vi bar in en gammal spegeldörr från garaget som gavel.

Superfint, tycker jag.

Mellanrum

Bilderna är tagna med fyra års mellanrum. Samma flicka. Samma ro.

Igår kväll yogade jag efter Siri somnat. Efter ett tag vaknade hon gråtande. Läpparna svällde, snabbt, som att hon fått några ordentliga smällar. Jag ringde hem Markus. Siris kinder började svälla och läpparna såg ut att sprängas. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen, som tyckte vi skulle komma in.

Så ytterligare en kväll åkte vi till akuten. Nakenflicka i sjal. Allergisk reaktion. Medicin.

En flicka med näbb till mun som blev överlycklig över en klistermärke av en anka.

Så firade vi vår andra bröllopsdag.

Kärlekstårta

Boken "Klassiska tårtor på mitt sätt" av Monika Ahlberg har lästs väldigt flitigt av den då blivande fyraåringen. Vi har haft flera eftermiddagar på verandan då jag får läsa vad alla tårtor heter för Siri.

Under varje tårtas titel följer en liten historia kring tårtan.

"För fantasten är choklad en hetlevrad bekantskap. Hur hög halt kakao den innehåller, om den är söt eller bitter, hård eller mjuk är avgörande för fortsatt umgänge. Min vän Anders blir alldeles "konstig" då vi börjar tala choklad. Han stönar, fnissar och smackar även om vi inte ens kan känna doften av choklad vid tillfället för vårt samtal. Min egen analys av det hela är att choklad är kontrast, den ger en konsistens och sätter smak. Den är vit eller ljust brun eller mörkt brun. I den här tårtan är den mjuk och len med en framträdande smak av choklad."

Så står det under "Mörk chokladmoussetårta". Alla sådana undertexter har vi läst.

Framför allt har Siri fastnat för "Kärlekstårtan" som syns på bild ovan.

En dag när vi skulle baka kakor till kalaset som inte blev satt hon på degbunken, som hon vänt upp och ner som pall. Lektyren var tårtboken och stora tårar trillade nedför hennes kinder.

När jag frågade varför hon var ledsen svarade hon:

"Den är så vacker. Tårtan är så vacker, därför är jag ledsen!"

Två år som man och hustru

För två år sedan, den 16 augusti, hade vi en av sommarens sista dagar.

Även idag, två år senare skiner solen.

Annars är livet då och nu väsenskilda. Då; champagne i glaset, håret konstfullt uppsatt och sminket på plats. Nu; hemma med sjuk dotter, ljummet kaffe i koppen, sovrufsigt hår och oplockade ögonbryn.

Men så är ju livet också. Det känns helt okej.

Två fina år som man och hustru har vi delat, jag hoppas vi får många fler.

Fyra år [& sjuk]

Det blev en annorlunda födelsedag än vad vår fyraåring hade planerat. Feber, magont, nässelutslag, höstblåsor och andra utslag på hela kroppen satte stopp för kalaset.

Vi har firat i det lilla, och får ta igen med råge senare.

För fyra år sedan ...

... den här kvällen hade jag en stor mage och längtade mycket efter han som låg däri.

Det visade sig att det var en hon,

en Siri,

vår Siri.

I morgon har vi fått leva med henne i fyra fina år. Vår stjärnhimmel, vår sockertopp, vårt allt.

I kväll minns vi, tillsammans med vårt febervarma knyte till stortjej.

Priset på vatten i Finistére / Bodil Malmsten

Orden som pärlband när jag läser, Bodil Malmsten skänker ro och njutning i sitt sätt att hantera språket.

Av någon anledning läser jag nu tre böcker samtidigt. Ovan nämnda, "Ett år av magiskt tänkande" av Joan Didion samt "Min bästa väns dotter" av Dorothy Koomson.

Den sista är en bok av halvnödvändigt ont. En lättläst (men inte dålig) roman som fungerar att pausa mest hela tiden.

Den läser jag när jag äter lunch hemma vid köksbordet, en liten stund på kvällen, medan sitter med Siri i soffan och hon ser på Bolibompa ... jag lägger den oftare ifrån mig än vad jag vänder sida.

I går kväll satt jag vid Siris säng och läste när hon skulle sova.

Plötsligt stämde inte handlingen längre. Ett tag sökte jag sidor som en tok, men fick ge upp. Det måste helt enkelt ha skett något galet vid ibladningen. Vissa sidor finns inte alls, vissa är dubbletter.

Under alla mina år av läsande, har jag faktiskt aldrig varit med om det tidigare.

Skymning

Ett glas rosé på verandan med fina svärföräldrarna under ljuskronan igår kväll. När Siri somnat lite senare la jag mig därute på soffan med en bok. Det är något magiskt med mörka, varma kvällar.

Nytt i tidningen

När jag redigerade morgondagens Helgsidor insåg jag att det var dags för en ny bylinebild. Även om det är sol och fint väder ute just nu kändes den gamla bilden lite väl somrig.

Passade därför på att fråga begåvade Sofia Wellborg som jobbar sin sista dag idag om hon kunde plåta en ny.

Att bli fotad i studion är alltid lite ångest. Mitt tunna hår ger mig dåligt självförtroende. Och vad ska man ha för kläder? Mina sminkkunskaper är dessutom minimala. Och hur fräsch känner man sig efter en sejour hos naprapaten där man blivit knakad från bäckenet upp i nacken?!

Jag ställde upp mig framför fonden, Sofia kollade ljuset - och så vips var det klart, efter några ynka testbilder. "Jag är nöjd!", förkunnade hon. "Finns ingen anledning att fortsätta."

Och faktiskt, jag är nöjd jag med : )

Dagens mat

Den här vackra måltiden mötte mig när jag kom hem

från jobbet! Sallad med kräftstjärtar och furikake.

Sedan plockade jag in lite ätbart från trädgården.

Svarta vinbär, jordgubbar, vildhallon och ärtskidor.

Kocken Sara Begner har nyss skrivit en bra krönika

om att vi inte ska glömma borta våra svenska bär
bland allt prat om superbär. Tänkvärt, tycker jag.

Tradera

Tradera är ofta ett utmärkt sätt att handla på. Vet man vad man vill ha och håller koll kan man komma över riktiga finsaker för bra pris. De här två Noa Noa-skärpen är det senaste som landade i postlådan.

Nacke

En första dag på jobbet. Yoga på kvällen.

Känner hur det börjar dra i nacken lagom till kvällsteet.

Vaknar mitt i natten av kramp. Sjöblöt i svett. Mardrömmar.

Ligger på spikmattan ett tag.

Nackspärr.

Ingen naprapat-tid förrän på fredag.

Hur många gånger har jag haft nackspärr i år? I dag känner jag verkligen bara för att ge upp.

Vardag

Semestern är över för den här gången och det känns helt ok. Blickar tillbaka på många fina ögonblick och ser fram emot otränade träningspass, Siris fyraårskalas, vår tvååriga bröllopsdag och tusen och en vardagliga guldstunder.

Men efter att ha dansat och lett till klockan sju på söndag morgon kan jag inte direkt säga att jag kände mig utvilad när väckaren ringde i morse : )