Siris dag & när jag var lika gammal

* * *

Det är seneftermiddag och jag och Siri tar en promenad längs vattnet. Tittar på treklöver och utegym och bryggor. Pratar om smått och stort.

När vi närmar oss hemma frågar Siri mig hur det kändes när jag fyllde nio.

Jag är värdelös på år och årtal, så jag svarar att det minns jag inte.

Men annat minns jag. När jag var lika gammal som min dotter är nu genomförde vi den stora flytten. Från Furulund till Pitholm. Inte mer än åtta kilometers bilväg, men ändå en helt ny värld.

Från nybyggd kvartersvilla till orenoverat 1800-talshus med lantkänsla. Från grannbarn till en gammal EFS-kyrka som närmsta granne. Får och hästar och åkgräsklippare.

Ny skola, nya lärare och klasskompisar.

Från mina favoritlärare Karin x 2 till en Margareta.

Jag minns hur jag kom i träskor och plyschbyxor första dagen på nya skolan. Sedan, inte mer.

Ser faktiskt en bild av min bästa kompis i tidningen, undrar om vi fortfarande skulle ha kontakt om vi bott kvar? Antagligen inte.

Jag kan inte minnas att jag direkt såg något dåligt med flytten, men kommer ihåg att jag gick längs min nya väg och försökte - av namnen på brevlådorna - att klura ut om det fanns andra barn i närheten.

Det fanns det, och jag och Sara lekte oss genom många dagar. Vi gick i samma klass och nu bor hon i England.

Så går livet vidare, men det är fascinerade att kastas tillbaka. Att jag kan minnas så mycket av den tiden i livet, hur jag tänkte och kände.

Och att min dotter är lika gammal som jag var då.

Nio år i dag.