* * *
Glädjen var stor när jag och Siri hittade boken om Mademoiselle Oiseau. En fantastisk sagoberättelse med fantasi om en egensinnig Parisiska i klackaskor, härliga franska ord, fnurridurr och fjädrar. Och magiska teckningar av Lovisa Burfitt.
Sedan dess har vi också tittat på porslin ur serien och en fin målarbok, där man själv kan färglägga bilderna ur boken.
Nu har Mademoiselle Oiseau åter kommit tillbaka i bok nummer två. Bilderna och språket är lika kringelikrokiga och härliga som vanligt men däremot saknar vi den röda tråden i berättelsen. Det blir svårt att hänga med, både som nioåring och trettiosju-åring.
Vi pratar om det när vi läst klart. Att man kan njuta av böcker på olika vis. Kanske behöver man inte alltid förstå allting. Och kanske kan man i sin nitiska strävan att förstå, gå miste om andra guldkanter på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar