Slipsen i gylfen

Ensam i gymmet.

* * *

Onsdag, torsdag, fredag. Jag är så ovanligt trött utan att direkt finna orsak. Lite rasp i halsen som hänger med dag efter dag, men bara en aning.

Hungrig är jag också. Jag äter stor frukost men är sugen bara en liten stund senare. Och så fortsätter det under dagen. Kanske är det träningen som gör mig lite trött och extra hungrig? Det kanske finns anledning till att nästa vecka bara innehåller ett löp-pass jämfört med vanliga tre.

Den här veckan har det gått riktigt bra att springa. Framför allt känner jag att kroppen kopplar ihop. Svarar. Jag har medvetet jobbat med bålstyrkan ett tag. Små extra övningar. Yogapass med fokus på core. Några kortare pass med gymboll.

När jag springer försöker jag fokusera på en tänkt punkt nedanför naveln. Att ha spänning, eller buktryck, där. Knipa ihop, hålla samman och upp. Men jag har svårt att få det att fungera.

Sedan lyssnade jag till en podd om löpning och där pratade en personlig tränare om "slipsen".

Att känslan kan vara att slipsen runt halsen precis fastnad i gylfen. Förmodligen syns inte förändringen i min löpteknik, men genom att tänka slips istället för punkt under naveln så har jag mycket lättare att aktivera bålen.

På det stora hela ger det mig mycket mer tryck i kroppen och känslan av sammanhållning. Att det svarar. Kanske orkar jag inte tänka på det passen helt igenom, men jag känner ändå stor skillnad.

Så var veckans pass gjorda. Snabba, korta intervaller, en lång intervall i bra fart och så ett megalångt löp-pass på 2,5 timme i stöten. Första gången över två mil sedan springaprojektet startade.

Nu längtar jag ut i naturen. Långpass efter vattnet med naturupplevelser.

Det ser jag fram emot.