Snart tio

* * *

Vi har de sista dagarna med ensiffrigt barn nu.

På lördag fyller hon tio. 

Etta nolla.

Och världsbäst.

Hon har en själ mjuk som honung och vacker som norrskenet. Hon har visdom och skratt och allvar så man hisnar ibland.

Häromkvällen när jag var lite ledsen så tröstade hon mig, precis som jag behövde tröstas. Och jag sa till henne, att den vän som får ha henne vid sin sida genom tonårens känslostormar, kan skatta sig lycklig.

Sitt kalas har hon valt att fira med få vänner på mormors stuga. Det blir grillade marshmallows i Mariekex med tillbehör man själv sätter till, som kolasås och strössel. Det blir fruktspett och dricka och bad i badtunna. Dopp i viken för den som är modig och så lite salta chips om någon blir sugen.

Allt som hon själv planerat.

Till presenter har vi inte som vana att köpa dyrt, vi ger hellre smått genom året. Och reser. 

Men nu har vi handlat två saker som kommer att få henne att le.

Just nu är hon och hennes pappa på bio, så jag har slagit in paket och gömt paket och klurat på en liten skattjakt. De gånger jag själv fick paket så i barndomen, de minns jag ännu.

En torsdag med lite lätta kalasförberedelser och en reflektion över tiden som gått.

Det är fint och bra.

Och ja. Vi fick ett barn. En fantastisk strålande stjärna som strösslar glitterglädje över vårt liv varje dag. Det gör inte ont längre, att tänka att det kanske är just precis såhär det var meningen att bli.

Jag lever inte i skuggan av något som inte blev.

Jag lever i strålglansen av det vi fick.