Livet utan köldgräns

* * *

Det har varit lite för många dagar med minus tjugofem.
För min smak i alla fall. Jag längtar efter soliga minus
tio, som plötsligt känns som en mild havsbris i jämförelse.

Tragglar med dunjacksbollen, täckbyxor, dubbla handskar och
dubbla mössor varje morgon när jag trampar igång cykeln.

Men mitt i allt det kalla finns sådan värme. Jag möter den på alla
möjliga ställen just nu. Hos de jag intervjuar, hos människor jag
håller nära. Hos en arbetskompis som hjälper mig lite extra och
hos en vänbekant som hör av sig och vill hjälpa mig med mitt onda.

Så i allt som är kallt och fruset

~ finner jag också en massa massa värme.

Livet har ingen köldgräns,
varken uppåt eller neråt.