Att lösa mysteriet med löparskorna

* * *

Jag har varit supernöjd med mina två par löparskor. Ett snabbare
par från Asics och en dämpad maratonsko från Mizuno.

Nu har de gjort sitt. Får ont i fötterna när jag springer mer än
tjugofem minuter. Och det gör jag ju. Springer längre än så.

Inför min nya maratonsatsning roade jag mig med att läsa
på om skor. Funderade länge på att köpa de nya varianterna av mina
två trotjänare. Men tänkte att –  äh, roligare att kika på något nytt.

Valet föll på Hoka. Superlätt sko, rundad sula, men mindre dropp. Ger
en löpupplevelse som pushar kroppen att landa på framfoten. Gillar!

Men. Det finns ett stort men. Jag får så fruktansvärt ont i
trampdynorna när jag springer. Känslan är att skon är lite
för vid, så jag får en längsgående blåsa under just trampdynan.
Tjugo minuter går bra, sedan slår det till.

Jag har testat olika sulor. Dubbla sulor. Trippla sulor.
Gelekuddar. Det blir lite bättre, men långt ifrån bra.

För att klura lite mer svängde jag in på XXL häromdagen.
Testade både "mina" Mizuno och "mina" Hokas. Konstaterade
att 39:orna kändes som båtar. I båda märkena.

Storlek 38,5 däremot. De sitter klockrent. Jag konstaterar alltså
att jag krympt en halv skostorlek. Det är därför allt känns fel.

Skönt att förstå å enda sidan, men trist å andra sidan.

När jag sitter med ett nytt par skor,
som jag inte kan använda.