Tankar om alternativ vård

* * *

Jag pratar sällan om min hälsoresa i sociala sammanhang. Jag kan
skriva här, och på Instagram. Men jag tar helst inte upp det annars,
om inte någon frågar. För jag berättar gärna. Det är inte det.

När jag väl pratar om det av någon anledning, möter jag ofta kommentarer
som "De som håller på med alternativ hälsa utnyttjar på att folk mår dåligt!"

Tänk, att jag inte alls tycker att det är så.

Faktum är att ingen av de som hjälper mig
jobbar inom den traditionella vården.

Det är lätt att säga att man ska gå via läkare och sjukgymnast,
till exempel. Men ska man verkligen fortsätta att söka sjukgymnaster,
eller läkare, när man träffat många, och aldrig blivit bättre av det?

Jag tänker: Vart skulle jag vara i dag om jag inte sökt mig vidare?

När jag var som sämst kunde jag inte cykla till jobbet. Jag kunde inte
gå i trapporna hemma. Jag vaknade varje gång jag vände mig i sömnen
och knäna tog mot varandra. Trots att jag sov med tjocka knäskydd.
Jag tappade stora mängder hår. Blödde i tandköttet. Hade ingen mens.

Och mycket mer.

Trots kortisonsprutor blev inte knäna bättre. Ingen satte nämligen
det i samband med mina sköldkörtelproblem. Det visade
sig att min smärta härstammade från biverkningar av medicinen.

Jag känner enorm tacksamhet till många. Ett engagemang
och välvilja från människor som vill och kan hjälpa. M-i-n upplevelse
är att de som jobbar med alternativ vård och ett holistiskt synsätt
på kropp och själ många gånger själva har haft ont eller gått
igenom något svårt. De har funnit något som hjälpt dem
och senare fattat ett beslut om att försöka hjälpa andra.

Kostar det? Ja det gör det. Jag har en utbildad läkare, men hon har
ett uttalat holistiskt synsätt och rekommenderar kosttillskott av samma
märke som min kinesiolog. När jag söker hjälp hos henne går det inte via högkostnadsskyddet. Jag betalar allt själv. Och det är riktigt dyrt.

Genom åren har jag träffat en massa andra behandlare inom alternativ
hälsa. Och inte ett enda av de mötena har varit bortkastade pengar.
De har alla hjälpt mig på något sätt. För att utkristallisera mina egna behov
har jag fått leta. Testa olika. Men inget har varit bortkastat.

I dag har jag flera människor som hjälper mig. Jag ser dem som mitt
välvilliga team. Flera av dem känner inte varandra, men på olika sätt
finns de där, för att hjälpa mig att ha mindre ont. Att må bättre.

Jag har en stark tro i att allt hänger samman, grunden för mig är kanske
sköldkörteln. För att själv förstå och bena ur, delar jag upp i tre delar:
Sköldkörteln, hormonerna och ryggen. Även om allt egentligen hänger ihop.

Det rör sig på samtliga plan nu, även om jag också stöter på fallgropar.

~ Mer ljus, mer positivitet och mindre ont.

Äntligen!