* * *
Vardagen är fin och fullt upp. Det känns som om jag inte hinner med
många av de ting som ger min tillvaro en guldkant. Att fotografera,
att skriva, att sy och pyssla. Att flytta om saker hemma. Klura på att måla
om en tavelram eller ljusstake. Men det är okej, för jag har mina dagar
fyllda av människor jag tycker om och mina kvällar fyllda av de jag älskar.
Ler för mig själv när jag byter ut en webbflik med tjusiga örhängen mot att googla
efter bakteriedödande tvätt för hundar. Så glamouröst är livet, ungefär.
I veckan har jag bytt plats på jobbet för att hoppa in som nyhetschef under
några dagar. Det är roligt men jag är hjärntrött på kvällarna och efter
utvecklingssamtal på skolan och läxförhör är det enda jag vill att ta
en varm dusch eller kura ihop mig i soffan och se något skönt som
inte kräver särskilt mycket tankeverksamhet.
Men nu är det lördag och jag och mina flickor har varit ute på
en förmiddagspromenad där kopparsol sken över oss.
Solen har gått ner och det är mörk lördagseftermiddag. Siri har feber
och jag har behov av stillhet, så vi lyssnar på julmusik och håller
oss hemma. Hon sitter med sin bullet journal och textar medan jag
stryker tvätt och ska laga något trasigt plagg.
Den stillheten, den är mjukhet för själen. Musiken, tystnad av ord.
Vetskap om att brasan brinner i kaminen, att middagen är påbörjad
~ och att vi bara ska vara hemma ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar