I skåpet

* * *

Det är tidig torsdag morgon och jag öppnar glasdörren
till det lilla vita skåpet på övervåningen. Tar ut en
parfym jag sällan använder. Doften omsluter mig med
minnen och det är precis vad jag vill. Jag vill försjunka
i en svunnen tid, mina sena tonår och tidiga vuxenår.

Jag vill tänka på henne. Min fina vän genom de åren.
Hennes glittrande ögon, hennes glädje och lättsamma
sätt. Hur jag tuperade hennes hår innan vi gick ut och
dansade. Jeans, partytopp och en tröja knuten kring
midjan så man inte skulle se hennes rumpa.

Hur vi lagade smördegsinbakad kassler och slötittade
på hennes sköldpaddor i akvariet. Hur vi delade
vardag och helg, glädje och svåra saker. 

~ hur omtyckt och fin hon var i alla lägen.

Jag minns små och stora händelser. Ju mer jag tänker, desto
fler minnen kommer fram. Dofter, skratt, ironiska kommentarer.

Men Jennie finns inte längre. Min fina vän har tagit sitt
sista andetag. Efter sig lämnar hon sin familj, släkt och
vänner. Människor som behöver henne, som älskar henne.

Jennies bästa vän Mia har skrivit så fint om
deras vänskap och att hon ska göra sitt bästa
för att sprida hennes glädje och kärlek vidare.

Det tar jag också med mig. För är det något jag
förknippar med Jennie är det glädje och kärlek.

Jag ska omsluta mig i ett lätt moln av parfymen från förr
och för alltid låta den stå för just det. Kärlek. Glädje.

Liv.