Det ljusnar

* * *

Väckaren ringer och innan jag vet om att jag är vaken har jag mjukiskläderna på. Fötter i tjocksockar nedför trätrappen som jag själv skrapade och slipade för många år sedan.

När jag kommer nedanför böjen tittar jag ut genom fönstret ovanför köksbänken, precis som vanligt.

Det är ljust ute och himlen är rosafärgad mot aprikos. Det är så fint att mötas av de färgerna varje morgon nu. En snäll syn för nyvakna ögon.

På lunchrasten tar jag en promenad genom min lilla stad. De har börjat sopa upp vinterns sand och grus och jag älskar det vårtecknet.

När jag cyklar till bokklubbsträff om kvällen behöver jag inga täckbyxor. Jeansen räcker som skydd mot kylan även kvällstid och det känns så fint i hjärtat när jag trampar hem mot min familj, utan att frysa.

~ även om det är svåra tider nu, så känner
jag i hela mig, att det ljusnar.