Söta familj

Igår var en dålig dag. Förkyld, halsbränna, ont i ryggen och en missnöjd känsla i kroppen som aldrig ville ge med sig.

Idag har varit en fin dag. Kaffe, prat, en brasa och lunch hos Sara, en fantastisk cykeltur med Hemi, middag hos svärmor och ett badkarsbad. Och så tända ljus och en timmas tv.

Nu ska jag ta en slurk stark hostmedicin och drömma om när jag och Humlan susade fram över vägen som heter Sandängesstranden. Hon är så vacker när hon springer, min vän. Min familjemedlem.

Känner ni kakmonstret?

Spåren började med en aluminiumfoliebit på köksgolvet. Fortsatte med en ovanligt glad och välkomnande hund, ökade med en sönderbiten tvålitersplastpåse i biabädden och kulminerade med en tom plastform på köksbänken.

Jajjemänsan, när husse och matte var på Bryggargatan några timmar igår kalasade Hemi upp tre hallonmuffins (i påsen) och cirka 25 småkakor med socker och kanel på (i plastburken).

Så idag har hon hjälpt till att baka nytt, därav bilden.

Om vecka 32

Barnets vikt ca 2 kg

Om mamman
Din barnmorska gör vid varje undersökning en bedömning av barnets tillväxttakt och lyssnar på dess hjärta. På vissa håll görs en ultraljudsundersökning den här veckan. Du ökar nu i vikt, snabbare än i något annat skede av graviditeten. Kanske förvånas du över hur stor din mage kan bli. Snart har livmodern intagit det högsta läget som den kommer att ha, ungefär 12 cm ovanför din navel.

Om barnet
Skulle barnet födas nu kan det klara sig i kuvös. Kuvös behövs bland annat för att underhudsfettet ännu inte är utvecklat. Nu fungerar barnets fem sinnen och hon eller han kan också vrida på huvudet. Alla inre organ fortsätter att mogna, tånaglarna är färdiga och huvudhåret fortsätter att växa. Barnet sover ca 90-95% av tiden – men under de vakna perioderna tränar den på att öppna och stänga sina ögon. Andningslektioner pågår hela tiden för att stärka lungorna och få dem att mogna. Många barn har lagt sig till rätta med huvudet neråt. Du kommer förmodligen också att känna att barnet sparkar eller bökar mer på ena sidan av magen. Andra barn dröjer några veckor till med att vända sig. Har inte barnet vänt sig till vecka 37 kan det bli tal om att göra ett vändningsförsök.

Anrop

Jag känner oro för att jag inte längre kan uttrycka mig i skrift.
Att det var allt för länge sedan jag skrev något som tog andan ur mig
- även bara för en kort sekund.
Att nyanserna försvunnit.
Till förmån för praktiska vardagsbeskrivningar.
Och fotbollsreferat på jobbet.

Att ord och tankar nästan bara går ut på att försöka förstå.
Att jag bär ett barn i min mage.
Förberedelsen. Som jag ibland blir väldigt trött på.
Som nästan inte går att beskriva utan att låta självgod, tråkig eller klyschig.
Eller allt i ett.

Så snälla - ge mig ett inspirerande lästips som väcker mitt språk till liv.

På kärleksstigen

Det var länge sedan vi besökte Kärleksstigen på Furunäset för en promenad. Men idag tog jag och Humlan tillfället i akt, när vi ändå var i närheten.

På bilden ser det ut som att Humlan är på väg mot Finland eller något, men jag kan meddela att hon bara friskade upp svalget innan hon återvände upp på stigen.

Med tanke på vintern

Idag har vi tagit hand om ett antal fällda träd, som ska bli kaminmat någon vinter här framöver. Markus yxade och sågade och fixade, medan jag samlade ratade kvistar i högar och släpade ihop virket som vi ska ha på ett och samma ställe.

En hel del barn cyklade i kvarteret och vi bevittnade bland annat följande ord:
"Sprolla roll!" (En revival för uttrycket?)
"Håll käften!" (En storebror till sin lillasyster som tokgrät efter att han skjutsat henne på pakethållaren och jappat upp på bakhjulet så hon trillade av på rumpan)

Efter några timmars arbete blev min rygg och mage ganska trötta, så vi åkte hem och åt soppa och fikade systerkakor till fotbollen innan vi både slumrade en stund i soffan.

Imponerade kagge

Kvällen på jobbet

Klockan 16-22: Kolla lite idéer, ringa något telefonsamtal, äta lite gröt. Läsa något dokument. Tra la la.

Klockan 22.30: Hetsringa in fotbollsmatcher och skriva två referat (mina första). Så var den lugna kvällen slut. Sista texten klar tio minuter innan sidan ska vara i Luleå.

But I love it.

Illbatting

Bebisen i magen har senaste veckan envisas med att pressa något uppåt, mot revbenen. Enligt min gissning är det huvudet. Känslan kan liknas med att någon korkar upp en flaska vin - och bebisens huvud är korken.

Detta innebär att det är svårt att sitta framåtlutad, ja till och med rakryggad. Så en hyfsat tillbakalutad ställning är numera ett måste. Det är lite långt till tangentbordet på jobbet. Och texten på skärmen har helt plötsligt hamnat långt bort.

Nattamat

När jag kliver upp för att gå på toa där vid fyra, fem, sexsnåret på morgnarna sista tiden är jag så vansinnigt hungrig. Så det slutar med att jag sitter och äter frukost, mitt i natten.

Och tänker på gamla som inte kan sova. Och på småbarnsmammor som inte får sova.
Skillnaden är att jag går och lägger mig igen.

La familia

Familjen på kvällsrunda igår. Ikväll lämnade vi cykeln hemma och tog bilen till Fårön, där vi tog en ny stig in i "urskogen". Bus, kramar och så Hemi som åt en del hästbajs.

Efter en lång dag med besök och besökande, färginhandlande, blomjordsinköp, plantering, tvättning, magfotografering och ett vattenpaus vid en kallkälla är det dags att knoppa in. Mätt, nöjd och lite solbränd.

Monstermönster

Begreppet "mönster" har fått en ny innebörd!

Om vecka 31

Barnets vikt ca 1,8 kg
Barnets längd 42 cm

Om mamman
På en del håll gör man ett extra ultraljud så här dags i graviditeten. Hur många ultraljud man gör kan variera mellan olika orter. Ibland kan det behövas extra ultraljud av speciella skäl, t.ex. om man misstänker att barnet växer för snabbt eller för långsamt.

Om barnet
Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist. Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.

Det farliga med dragkedjor

Jag har ett nytt märke på magen. Jag drog fast en dragkedja i magen i förrgår.

Märket tronar så fint bredvid den halvt utploppade naveln.

Förälskelse i ett dike

Det blev inget tupperware för mig, Markus skulle hämtas på busstationen ... nedrans. Spinner i alla fall vidare på tant-temat. Jag brukar tänka att jag blivit tant när jag ser tonåringar i lite kläder och tänka "Oj oj vad det måste vara kallt om magen/öronen/benen" - istället för "Shit vilka snygga kläder".

En annan tantvarning är när jag körde från Sara häromdagen och givetvis höll hastighetsbegränsningen på 30 km/h genom byn - och blev omkörd av en vespa. Just det av en vespa.

Och på allvar hånglar en tjej och en kille i diket utanför vårt hus, i korsningen Ankarskatavägen och Kolmilavägen. Just nu rullar de runt i gräset. De har legat där dryga halvtimmen. Jag ser dem från syrummet.

De verkar väldigt kära. De är så fina.

The new me

Konsten att vara tant

Saken har skjutit upp vår mag-fotosession.

Varför?

Hon ska ha tupperware-party.

Tupperware-party!

Och jag är bjuden.

Tillbakablick och framtid

Jag är försiktigt lycklig över att jag blivit långhårig igen. När jag tittar ner mot min tröja ser jag vackra, svarta artificiella lockar. Och en hyfsat stor mage lite längre ner såklart.

Jag tror att håret är fint. Ska hem och spegla mig efter jobbet.

Markus gör praktiskt tenta i veckan. Den sista prövningen innan sommarlovet. Sista salstentan är avklarad och godkänd. Så efter denna vecka är det bara två veckor kvar innan vi får bo med varandra på heltid igen.

När jag tänker tillbaka på förra sommaren, när det började gå upp för mig att vi skulle bli särbos, känns det långt bort. Men jag minns min ångest. Hur fruktansvärt dåligt jag mådde under några veckor. Jag såg ingen ljusning. Jag såg bara flera år borta från varandra.

Nu vet jag att det "bara" blev ett skolår isär, och trots att det varit jobbigt ibland tycker jag att vi klarat det fantastiskt bra. Och när beslutet där på senhösten - att vi skulle försöka göra en bebis - var taget kändes allt mycket lättare. Och så blev det ju faktiskt en bebis, nästan på en gång och efter det har vi vetat att det blir ett år ifrån varandra. Ett år, inte mer. Ett år som är till ända om två veckor.

Snart dags att ta bort "gräsänka"-rubriken från bloggen. Det gör jag så gärna.

Om vecka 30

Barnets vikt 1,6-1,7 kilo

Om barnet
Håret på huvudet blir tjockare och barnet öppnar och sluter sina ögonlock. Benmärgen har till uppgift att producera röda blodkroppar och tar nu över detta från levern. Skelettet hårdnar och lungorna, hjärna och muskler mognar ytterligare. En del barn börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången. Det är den vanligaste och enklaste födelsepositionen. Hårda sparkar upp mot bröstkorgen och ett ökat tryck mot bäckenbotten, där barnets huvud pressar på, kan bli kännbart. Barnet är mycket medvetet om förvärkarna även om du inte märker dem.

Om mamman
Nu börjar det bli viktigt att tänka på hållningen. Barnets tyngd kan kännas som den försvårar balansen och frestar på ryggen. Många kvinnor känner sig andfådda oftare, eftersom det helt enkelt är jobbigare att förflytta sig. Dina lungor måste ta upp ca 20 procent mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn.

Fina tjejer

Hanna och Molly en fantastiskt varm försommardag i Stockholm. Det har varit så fint att få umgås med tjejerna så intensivt, för när de är i Piteå måste man ju dela tiden med så många fler.

Sedan jag kom hem har jag i stort fikat, sovit och varit hos barnmorskan. Allt är bra, magen har växt två centimeter sedan sist och jag har gått upp sju kilo sammanlagt. Hjärtljuden var fortfarande 140 och pyret ligger med rumpan neråt, något som inte gått mig förbi för det sparkas neråt mest hela tiden. Fast nu har den en knuten näve eller armbåge konstant riktad uppåt mot revbenen också.

Nu ska jag tillverka fetaost/gräddfil/citronoliv/gurk-röra samt lite fruktsallad marinerad i mortlad kardemumma och citron+sockersås till grillpartyt ikväll. Så vänta bara Djupviken, snart ger jag mig ut i kvällen med en alkoholfri öl i cykelkorgen.