Tur i spel

På en ingivelse köpte jag en Triss i går när vi handlade till kalaset och gav till Markus.
Ibland har man tur!

Fikapass på sju timmar

Nu är kalasdagen slut. Fikagästerna har avlöst varandra sedan 14.30 och den sista åkte för tio minuter sedan. Så jag har alltså suttit på en stol och pratat och fikat i sju timmar. Markus har åkt iväg för att handla skräpmat åt oss, för ätit har vi ju inte gjort. Vill inte ens ha hamburgare, men det är väl bättre än ingenting.

Sedan blir det nog en hundpromenad för att få lite frisk luft. Och så sängen, eftersom jag inte hunnit med min middagslur i dag. Just nu lever jag som värsta pensionären: noga med att sova middag och den längsta promenaden sträcker sig ungefär två kvarter bort och hur jag ser ut när jag ska kliva upp ur sängen om morgnarna innan ryggen blivit varm ska vi inte tala om. Snacka om pensionärsliv-preview!

Magen i dag

Fikat är klart

Tårtan är dekorerad, kaffet bryggt, muffinsen upplagda. Nu väntar vi bara på gästerna.

Snapshot: mage

Födelsedagskalas

Checklista
Svullen näsa: Japp
Svullen överläpp: Yes
Svullna fötter: Visst
Vader som stockar: Jajjemän

Nu ska jag åka och handla och baka en tårta, för Mackan fyller 32!

Sommarens sista bröllopsfest

Nu är Emma Johansson istället Emma Mårtensson. Och sommarens sista bröllopsfest (för vår del) pågår fortfarande, men vi är redan hemma. Jag är på bättre humör i dag och hade tyckt det var kul att stanna ett tag till, men Hemi har varit ensam hemma i nästan sex timmar och det är smärtgränsen tycker vi.

Så nu blir det hundompyssling för hela slanten.

Dessutom är jag hyfsat less på kommentarer som vissa (män) verkar tycka det är så roligt att klämma ur sig:

• Har du prövat att hoppa upp och ner?! Kom igen nu. Hoppa då, så jag får se.
• Bastubad ska tydligen vara bra!
• Står du där och ska föda?
• Åk hem och testa färdknäppen (ha, ha, ha).
• Och så vidare, och så vidare ...

Det är skillnad på kön i den frågan. Ingen kvinna har uttryckt sig på liknande sätt.

Love

Tänk, nu har Jill och Johans bebis och Agnes lillebror kommit till världen.

Här kan ni spana in fina Love (eller Ove, som Agnes säger).

Hundkväll

Jag tror att Hemi var den i familjen som hade roligast i går.

Fem hundar att busa med.
Barn som höll chips i lagom hund-höjd.
Massor med sand att springa och ligga i.
Den där halva hamburgaren som någon hade "glömt" på en bänk.
Grannen som hade ytterdörren öppen och en massa kattmat i en skål i köket.

Klockan är snart tolv och Hemi ligger fortfarande kvar i dubbelsängen.

En annorlunda Mari

Jag har känt mig annorlunda i dag. Olik mig själv. Som att jag varit irriterad och samtidigt gråtmild hela dagen, inte så att jag har gråtit eller varit arg på någon. Men det är som sagt, annorlunda.

Vi är nu hemma efter bröllopsfesten. Det känns skönt. Jag känner mig väldigt osocial. Umgås gärna med de jag känner och vill mest ha Markus nära hela hela tiden, men orkade inte prata med alla okända på festen. Behovet att sluta sig i en bubbla och rikta fokus inåt känns allt mer.

Dagen BF

I dag är det dagen då Elisabeth som gjorde ultraljudet där någon gång i februari tror att vår bebis ska födas. Men bara fem procent av alla förlossningar sker på beräknat datum. Så vi får nog vackert fortsätta vänta.

I dag är det bröllopsfest i Kvarnbäcken som gäller. Och orkar vi så kanske vi lyssnar på Håkan Hellström utanför staketet till festivalen i natt.

Dryga tre kilo bebis

Ultraljudet var mer spännande i vecka 17 än vecka 40. Då kunde jag tänka att jag kanske inbillat mig att jag var gravid, men så är ju inte fallet längre. Dessutom såg man bebisen bättre när den var mindre.

Flödet i navelsträngen och mängden fostervatten var fint. Och bebisen väger cirka 3,2-3,3 kilo - helt okej. Det var lite mysigt att åka dit och kika in på pyret i magen.

Nu har vi hunnit dricka förmiddagskaffe och Markus är ute på promenad med Humlan. Jag ska åka ner på stan och strosa lite innan vi äter thai-lunch med mamma.

Det är helt okej att vara ledig, faktiskt!

Inga karuseller i år

Imorgon bitti blir det ultraljud.

Nu blir det dusch och sedan cyklar jag och Mackan ner en sväng på stan och kollar in Piteå dansar och ler. Min och Sannas årliga karuselltur som vi brukar göra på onsdagen blir det nog tyvärr inte så mycket av ... magen ryms väl inte innanför säkerhetsanordningarna.

Ultraljud

Stella anlände vid halv åtta imorse, så det har varit fullt ös sedan dess. Nu är det dags för lunch.

Har varit hos barnmorskan och allt var bra, förutom att magen inte växt något på tre gånger så jag måste fara på extra ultraljud. Jag är inte orolig - för bebisen lever ju, dessutom är det nog så att bebisen är så långt nersjunken att magen inte har växt fast bebisen blivit större.

Jag hade en ny barnmorska idag och jag önskar att jag fått ha henne hela tiden. Vissa människor tycker man så mycket om på en gång.

Cirkusartisteri

Hanna fyndade en bok på loppis som jag avverkade igår. "Att föda barn - hur det verkligen känns" heter den. Jag gillar att det är en massa olika kvinnor (och några män) som berättar sina förlossningsminnen.

Samtidigt är det en tidsresa med andra former av smärtlindring, vandringar till rökrummet mellan värkarna, dubbelsängar med kuddar i ett vilorum och trapetsringar att hänga i när krystvärkarna kom!

Visserligen drömde jag under en period av mitt liv om att bli cirkusartist och hade både trapets och ringar att svinga mig i. Men under en förlossning ... nja, skulle inte tro det.

Hundvakteri II

För övrigt avslutade Stella sin visit här med att pinka på köksgolvet. Gull-hund!

Storhandling och bb-väska

Tack för att lönen kommer imorgon. Har nu 14,76 på kontot. Det är sällan det är så knapert i slutet på månaden, men senast Markus fick några pengar var i slutet på maj och då betalar CSN ut typ 3 000 kronor in alles. Så pengarna är välkomna.

Storhandling, inköp av gräsfrön till det som ska bli gräsmatta och skurmedel till köksgolvet väntar.

För övrigt har det börja ringa här hemma nu. När man svarar väntar folk lite andäktig och säger bara "Hej ..." och då vet man vad telefoneraren vill. Nej, det är kav lugnt ännu. Ingen bebis på väg.

Dock har vi halvpackat bb-väskan nu.

Frukost med publik

men Hemi tycker fortfarande det är lite tidigt ...

Hundvakteri

Tjugo över sju i morse anlände hon. Stella, 6 månader.

Vi hade hunnit se morgon-tv, busa inomhus, vila, tigga, vara på promenad, busa ute och äta innan klockan tio. Vi kommer nog att ha två trötta damer innan dagen är slut (och två trötta hundskötare). Hemi är redan less på att Stella biter henne i frambenen med sina små valptänder.

Nu är det lunchdags och sedan kanske vi går och hälsar på svärmor.

Möhippa numero deux

Nu har vi haft möhippa för Emma. Solig dag med uppdrag, bubbelbad, mat och mys. Vi får se om vi är med på bröllopet nästa helg. Jag har mina aningar ... om att vi kommer att vara där, med barnet I magen fortfarande.

Det ska bli intressant att vara med på en borgelig vigsel, i rent studiesyfte. Och fint såklart, att få se Emma och Fredde gifta sig.

6 dagar kvar, om v 40

Barnets vikt ca 3,6 kg
Barnets längd ca 50 cm

Nu är du inne i den vecka då du förväntas föda, men i själva verket är det bara ca 5 procent av alla barn som föds på den beräknade nedkomstdagen. Du får räkna med plus/minus två veckor och de flesta föder efter det beräknade datumet.

Lite ful

Vaknar och och känner att ena foten är svullen. Och kanske är överläppen lite större än vanligt? Känner mig inte riktigt på topp denna lördag, men dagens aktiviteter utanför huset kommer nog att få upp humöret igen.

Vi ses ikväll.

Mat- och sovklockan Mari

Vilken semesterdag! Sov till halv tio, åt fil och frukt och polymasade (gjorde mest ingenting) till Markus vaknade vid elva. Låg och pratade med honom en stund innan vi båda somnade om till tolv.

Lunch med svärmor på Bryggargatans uteservering och sedan kaffe och fika hos mamma med både svärmor och svärfar innan vi åkte hem och jag sov middag.

Nu har Markus åkt till sin sista arbetsnatt denna sommar. Jag planerar att fördriva tiden med en stilla prommis med min halta hund (i dag har hon delvis hoppat på tre ben, gissa om det gör ont i mammahjärtat), lite yoga och så en alkoholfri raspberry daiquiri och min Stieg Larsson-bok.

Samma datum

Natten som var har min svärmor förlöst två bebisar som var beräknade att födas den 28 juli, samma dag som vår bebis.

Det närmar sig. Men här känns ingen förändring.

På väg hem i natten

Angående konserter: sist jag var på spelning (Lise och Gertrud) irriterade jag mig på kvinnan bredvid mig. Hon sjöng med, klappade och trummade i otakt och vid varje lugn låts början sa hon "Ååhhhh den häääär!".

Lise och Gertrud var vad jag skulle kalla en intim konsert med bara två röster och en cello där alla hostningar och viskningar hörs och där man stör och överröstar när man sjunger med. Jag hörde alltså min stolsgrannes röst mer än Lise ibland.

Nu stör jag mig lite lagom åt andra hållet. Hur kan man betala 350 spänn och sedan stå och snacka med sina polare med ryggen vänd mot scenen hela konserten? Well, på en spelning med ståplatser kan man i alla fall flytta på sig.

Ingen soldat

Omgiven och ensam på en livekonsert.
Det är då musiken känns som mest.

När Winnerbäck är riktigt bra är hela konserten som "Hugger i sten". En blandning mellan stök, tyngt och larm på ena sidan och det stillsamma, vackra på andra sidan. Kvällens två timmar är inte de bästa jag sett, men det var en fin högsommarspelning där solen sakta blir svalare. Där myggorna tar vid. Där himlen fortfarande är ljus vid midnatt.

Som Winnerbäck sa "Det är den ljustaste himmel vi spelar den sista låten under på vår turné."
Förövrigt har han riktigt snygga backdrops.

Och så "Ingen soldat". Och Idde Schultz och Anna Stadlings röster ...

Winnerbäck ikväll

Ikväll tar jag cykeln till badhusparken och ser Christian Kjellvander och Lars Winnerbäck tillsammans med nygifta paret Lidströms.

Markus missar Winnerbäck även denna sommar, han jobbar precis som förra året. Om jag bara kunnat byta med honom så skulle jag ha gjort det. Men nu kan jag inte tryckarkonsten, så jag får istället njuta i fulla drag.

3 nätter. Så länge har Markus kvar att jobba. Och absolut inga förvarningar om att bebisen är på väg. Vi får se vad en riktig konsert kan göra åt saken ...

Förändring

Ingen hundvakt = inget cafébesök. Istället hämtade mamma oss och vi spenderade kvällen där. Vi har fikat jordgubbar och kaka och kollat på barnkläder från när vi var små, vilket genererade en hel del skratt. När vi skulle åka hem ringde Markus och berättade att vi fått bilder på lägenheten i Umeå, så vi kollade tillsammans, jag, mamma och syrran. Det såg helt okej ut. Varken mer eller mindre.

Direkt jag kom hem öppnade jag mejlet med bilderna igen. Har suttit och scrollat upp och ner, ner och upp ... försöker se mig vid den där diskbänken, med bebisen i famnen tittandes ut från hörnfönstret ... och helt plötsligt känner jag mig ledsen.

Det är svårt att sätta ord på varför. Kanske blev det så verkligt. Att vi ska lämna vårt hus och vänner och släkt. Det är självvalt och jag tror fortfarande att det kommer att bli bra. Jag ångrar mig inte men känslan av förändring och något annat blev bara så övermäktig.

Grannar i Umeå

Syrran har tackat ja till en lägenhet på Gluntens väg 7. Vi ska bo på nr 13. Det känns bra, att ha syster så nära i Umeå.

Vi ska gå på café ikväll jag, syrran och mamma. Det var länge sedan vi träffades, så det ska bli fint. Bara jag hittar någon hundvakt till Slicky (Hemi). Medan tassarna läker kan vi inte lämna henne själv. När jag dessutom inte har någon bil på kvällarna ska hundvakten helst vilja komma hit och hämta och lämna henne dessutom. Inte helt lätt ...

Höstbarnet vaknar

Sitter på övervåningen och hör hur regnet studsar mot taket.

Det går inte att komma ifrån det. Jag är ett sant höstbarn.

Genast börjar det klia i fingrarna. Vill tända ljus och var är det där fina skimrande tyget jag skulle göra till halsband ... och kjolen jag skulle sy om till linne ... kanske blir det gjort idag.

Tränar på lugnet

Nu har två av våra bästa kompispar gift sig.
Det känns fint att ha fått vara delaktig.

Jag är nu helt ledig och ska bara känna lugnet. Har tränat med att lyssna på Sommar i P1. Bara lyssna, inte pyssla med något annat samtidigt. Det var svårt och jag är långt ifrån fullärd.

Nu ska jag rasta min halta vovve och sedan göra gravidyoga-dvd:n innan jag lägger mig och läser en bok.

Om vecka 39

Barnets vikt ca 3,5 kilo
Barnets längd ca 50 cm

Om mamman
Livmoderhalsen mognar för förlossningen. Livmodern tar nu upp all plats i bäckenet och en stor del av buken.
Förmodligen börjar din vikt plana ut och vissa kvinnor går till och med ned i vikt den sista veckan före förlossningen.

Om barnet
I lungorna ökar produktionen av ytaktivt medel ytterligare, samt lungmognaden. Navelsträngen är omkring 51cm lång och är ungefär lika lång som ditt barn från topp till tå.

Brudens blommor

Jag tar mig friheten att visa en del av brudens bukett, som jag och Sara (inte så mycket jag) fixat. Jag tycker att den blev väldigt fin.

Bara timmar kvar

Sista kvällen på jobbet på (om allt går som det ska) tio månader.

En sådan här dag när jag bara varit hemma före jobbet, tagit det lugnt och ätit bra så känns det faktiskt tråkigt att inte fortsätta. Det känns som om jag orkar, i alla fall vecka 39 ut.

Drar mig för att städa ur min hylla, rensa mejlen och göra lönerapporten. Det känns sorgligt.

Men av avskedsfikat återstår bara smulor. Det är bara någon timme kvar nu ...

Botad - med sömn

Back on track efter elva timmars sömn (endast avbruten av ett nattmål mjölk och flingor när Markus kom hem från jobbet). Ja, och sedan vaknade jag visst en gång i morse av att det blåste hemskt och bad Markus stänga fönstret. Javisst, sa han och stängde istället sovrumsdörren ...

Mötte "min frisörska" på väg till jobbet. Hon var ute och promenerade med sin sambo och deras jättenya bebis. De var så fina allihopa och jag blev så varm i hjärtat. Det går inte att låta bli att tänka - att snart är det kanske vi.

Det har ordnat sig, del I

En lägenhet mellan stan och universitetet, på Tunnelbacken, väntar på oss från den 1 augusti.

Tack för att det löste sig. Då har vi också lite tid i augusti att spela på med möbelfix och sådant.

Det är en tvåa på våning 1 (hiss finns), nyrenoverad med ljusa tapeter och öppen planlösning mellan vardagsrum och kök. Balkong i söderläge. Fräsch tvättstuga i källaren. Hyran är överkomlig och i den ingår också bilplats.
Efter helgen får vi se bilder på bostaden.

Det har ordnat sig, del II kommer när vi förhoppningsvis hyrt ut vårt hus.

Trött sömnig och matt

I dag känns det som att simma i sirap. Jag vet, det är en utnött liknelse men jag orkar inte hitta på något bättre.

Trött, trött, trött. Vill bara åka hem och sova i min säng. Eller okej, det skulle kunna få regna och vara kallt och Markus skulle elda i kaminen och jag skulle sova på soffan.

Tur att jag skrev klart morgondagens huvudartikel redan igår, för som det känns nu skulle vara svårt att få ihop en text.

Förövrigt har jag ringt på en lägenhet som vi så så så gärna vill hyra. Han skulle höra av sig ikväll, men det var sju som ringt före oss ... det skulle bara vara otroligt skönt att få bostadssituationen löst.

Jag hör att jag till och med andas sömnigt.

Tankar om att föda

Barnmorskan frågade mig om smärtlindring i dag. Sådär nu-ska-vi-prata-djupt-och-jag-ser-in-i-ditt-innersta.

Jag har läst mycket och funderat och pratat. Men jag kan inte skriva något förlossningsbrev. Direkt jag tittar på det förtryckta papperet slår det om i huvudet och jag får lust att skriva "ge den blivande pappan en pizzaslice varannan timme". Eller "pappan har lite lågt blodtryck, så se till att han dricker ordentligt och inte svimmar".

Jag är inte rädd för smärta, men hur ska jag veta vad jag orkar när jag aldrig fött barn förut? Jag kan definitivt tänka mig ryggbedövning, men låter hellre bli, till exempel. Jag känner mig öppen och hoppas att förlossningen ska ske i en dialog mellan mig och barnmorskan.
"Men" säger mvc-kvinnan i dag "du kan ju ha för ont för att prata."

Ja det kan jag. Men jag kan fortfarande inte bestämma smärtlindring nu. Markus vet ju vad jag tycker så han får väl hjälpa mig att föra min talan i så fall.

Jag tror på något sätt att vi är så kontrollerade i dagens samhälle så många har svårt att acceptera att inte veta vilket kön barnet har, när det ska komma, hur det ska komma, om det är friskt och så vidare. Jag tycker att det är skönt att inte veta. De problem som uppstår på vägen får vi väl lösa då, även om det så klart är bra att vara medveten om vad som kan hända.

Det kändes som barnmorskan tyckte att jag hade en nonchalant och omogen attityd. Men det handlar inte om det enligt mig.

Barnmorska och jobb

Besiktning hos barnmorskan med sammanfattning av graviditeten i dag. Ingrid var sjuk, så vi fick träffa en annan barnmorska. Det gick fint det med.

Bebisen är fixerad, hjärtljuden något lägre (132), magen har inte växt något (35 cm) och allt annat var som vanligt. Jag har gått upp tio kilo.

Det har varit en virrig dag, utan mellanlandningar. Men efter idag är det bara två arbetsdagar kvar.

Shit. Jag känner mig inte less. Jag kommer att sakna jobbet, tror jag.

Att klättra i stegar

Hör ni talas om
a) en höggravid inbrottstjuv
b) en mentalsjuk kvinna som klättrar i stegar på Djupviken ...

... så kan ni andas ut nu.
Det är mig det handlar om.

Upptäckte nämligen att jag var utelåst. Klockan tolv på natten. Cyklade hem och klättrade uppför brandstegen till den pyttelilla "balkongen" utanför sovrumsfönstret på andra våningen. Bad att avsatsen skulle hålla för en kvinna gravid i nionde månaden, fick upp vädringsspärren, drog upp persiennerna, flyttade blomman och fläkten - och klättrade in.

Vakthunden? Nej henne fick jag ropa på efter att jag öppnat sovrumsdörren. Hon var fortfarande kvar nere i hallen ...

Vart tog dagen vägen?

En blandning av fika, hundbus, mat, grus och jord, layout, intervjuer och jag vet inte vad.

Mest är det nog tankarna som är tjorviga.

Nu ska jag cykla hem till Humlan och landa.

Men innan jag somnar dröjer det nog, för när dagen varit virrig blir bebisen väldigt aktiv när jag väl lägger mig ner.

Bröllop i tankarna

I morgon lägger jag och Hanna sista handen vid bröllopets grafiska profil. Sedan är det klädseln kvar. Har inhandlat min outfit, den måste bara "justeras" litegrann. Okej då - jag måste sprätta upp linnet i sömmarna för att rymma magen.

Nu återstår den världsviktiga frågan - genomskinligt, svart eller mörkrött nagellack? Och når jag ner till tånaglarna, eller ska Markus sättas på målningsprov?

Att närma sig ett träd

Jag är så glad att jag läser Eva Dahlgrens "Hur man närmar sig ett träd" just nu, när luften svalkar och bär på regndroppar.

Hon hade bestämt sig för att resa i sin grå hatt och i det disiga solljuset som letar sig igenom det dammiga glastaket på Paddington Station var hon som hämtad ur ett sådant där svartvitt 40-talsfotografi som man kan köpa. De med de svarta ramarna. En kyss i Paris. New York-taxi i regn. Inglasat ögonblick av lycka och vemod. Hon är det vackraste jag vet.

Hannas dag i urval

Helgens eskapader

Just de här veckorna har jag tänkt på många gånger senaste halvåret. Sista tiden på jobbet, sista tiden med bebisen i magen, möhippan för Hanna, de tre bröllopen ...

Nu är jag där och det har gått så fort!

I går hade vi möhippa för Hanna (bilder kommer senare). Det var en dag med uppdrag, drejning, mat, wakeboardåkning (inte för mig), kaffe, sol, bad, bastu, jordgubbar och skratt. Och så lite drinkar till den blivande bruden såklart. Fantastisk dag, tyckte jag i alla fall!

Har badat fyra gånger i helgen och det har varit så skönt. I dag skedde doppet med vovvarna Hemi och Stella. Alltid kul att simma med hundarna, bara de håller klorna borta från en.

19 dagar kvar

Barnets vikt: ca 3,2 kg.

Om barnet och mamman
Barnet vikt ökar snabbt. Det kan växa med upp till 28 gram om dagen. Barnet rör sig mindre nu. De stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän.
Nytt fostervatten bildas var tredje timme. Det innebär att det inte är någon fara att det ska bli torrt i livmodern om fostervattnet skulle gå, däremot är det viktigt att det kontrolleras om så skulle vara fallet så att inte infektioner tränger in.

Det här med oro

Ibland vet man bara.

Jag minns senast jag visste, men valde att inte förstå.
Det var vinter och jag var på väg hem från mamma.
Jag minns vilken låt det var på radion.
Efteråt har jag raderat den från min mp3-spelare.

Jag visste att min morbror aldrig skulle överleva.
Att hans barn skulle få växa upp utan hans kramar.

Ibland tycker jag att jag blivit för bra på att skjuta upp oro.

Ibland förstår jag precis varför jag gör det.

Boendeproblem

Vi har just fått veta att vi inte kan hyra lägenheten som var vår säkerhet i Umeå. Eftersom hon som har förstahandskontraktet redan hyrt ut den en gång har hon tydligen förverkat sin rätt att hyra ut den igen.

Så nu står vi på ruta ett igen.

Ingen att hyra ut huset till och ingenstans att bo.
Men jag orkar inte bekymra mig. Det får lov att ordna sig.

Barnafödande och skrock

Min svärmor som är barnmorska har någon gång berättat för mig att när extra många mammor ringer till bb en natt brukar alltid någon av de som jobbar titta ut och konstatera: "Det är fullmåne."

Enligt almanackan här på jobbet är nästa fullmåne den 25 juli. Många frågar och det är omöjligt att inte börja spekulera. När kommer egentligen pyret?

I alla fall har vi bestämt att Markus har med sig mobilen på jobbet så att jag kan få tag i honom. Även om han inte hör att det ringer kan han ju kolla den då och då.

Kvällskonsert

Har varit på Lise och Gertrud-konsert.
Stå upp-humor blandat med Cornelis Vreeswijk.
Subtila, knäppa scen-gester blandat med en lång man i publiken som gråter till en Eva Dahlgren-text.

Tack vare ironin blir det aldrig för finstämt, trots att båda är skolade musiker med vackra vackra röster.
Men nej, jag är ledig nu. Jag ska inte skriva någon recension.

Hur som helst är det svårt att sätta ord på upplevelsen.
Men jag tyckte om det. Mycket.

Svalka

Det är första kvällen på länge som det är svalt inomhus. Och det är så gudomligt skönt.

Vi har spenderat dagen på Jonas och Anjas nyköpta ställe vid Långnäs. Som en blandning av hus och stuga med en massa uthus på gården och nära vattnet. Massor med plats för hundarna att springa lösa, utan en enda granne att förarga. Helt underbart.

Fikade eftermiddagsfika under björken och blev även inbjudna till middagen. Vad fantastiskt det är när ens vänner blir i alla fall något sånär bofasta i Piteå. När man har någonstans att åka och hälsa på.

Hundbad i Grönan

Allvarligt ... angelsounds

En gång sökte jag på nätet efter knasiga teknikprylar till husdjur (till ett reportage), men det jag hittade i dag slår det mesta.

Definitivt över listan "måste införskaffas" ... ehe.

Med Angelsounds ultraljudsutrustning kan man i hemmet lyssna till "underbara ljud från din bebis i magen i din egen hemmiljö. Med den medföljande kabeln kan du ansluta Angelsounds till din bandspelare och spela in hjärtslagen. Koppla den till din dator och spela in ljudet med ett ljudredigeringsprogram där du även kan se pulsslagen som ljudvågor. Spela in din bebis olika ljud, hjärtljud, hicka, sparkar mm."

Pris, endast runt tusenlappen.

Löneförhandling

Det var så enkelt att få den lön jag hade tänkt mig att jag känner mig lite snopen efter löneförhandlingen. Jag hann inte dra ett enda av mina argument.

Nåväl. Det blir bra ändå. Och en del retroaktivt.

Längtar efter Markus. I morgon är vi lediga tillsammans, då ska vi åka och hälsa på vänner som köpt hus! Och se fotboll.

Bludder

Var hos barnmorskan i torsdags. Bebisen är fixerad och allt annat var som förut. Det vill säga bra. När jag skulle åka sa barnmorskan till och med att det är väldigt sällan hon möter en kvinna som har en så bra graviditet, både fysiskt och psykiskt.

Det kändes först som att jag klarat av en bedrift, typ skrivit bra på en tenta men nu känner jag mer att jag haft väldigt tur. Samtidigt vet jag inte om jag är tillräckligt "förberedd". På att vi faktiskt ska bli föräldrar. Eftersom det har varit så okomplicerat har jag nästan kunnat ånga på som vanligt och kanske inte tagit mig tid för eftertanke. Jag vet inte.

Tisdag och onsdag är jag och Markus lediga tillsammans. Kanske vore det en bra idé att åka till stugan. För att hinna umgås. Hemma blir det alltid en massa fixande med huset och trädgården.

Nu har den lilla människan i mig hicka.

Vecka 37

Barnets vikt ca 3 kilo

Om barnet
Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem.

Om mamman
Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.

Till skroten med oss

Jag med mina svullna fötter och brända rygg som fortfarande smärtar.

Markus med munsår och allergi.

Hemi som fått en allergisk reaktion av ett knottbett så att det ser ut som hon har en golfboll modell större till mungipa.

Det är bara att köra hela familjen på skroten.