Jag är så glad att jag läser Eva Dahlgrens "Hur man närmar sig ett träd" just nu, när luften svalkar och bär på regndroppar.Hon hade bestämt sig för att resa i sin grå hatt och i det disiga solljuset som letar sig igenom det dammiga glastaket på Paddington Station var hon som hämtad ur ett sådant där svartvitt 40-talsfotografi som man kan köpa. De med de svarta ramarna. En kyss i Paris. New York-taxi i regn. Inglasat ögonblick av lycka och vemod. Hon är det vackraste jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar