Veckans helg

I dagens helgblock kan du läsa receptet på en av mina favoritdesserter. Där hittar du också dagboken, skriven av journaliststudenten Joakim Österberg och min lilla helgkrönika om de klassiska Dr Martens-kängorna.

Fredagsmorgon

Först tror jag det var magsjukan som spökade. Ont i magen, illamående, frossa, feber. Sedan började det släppa ... och något annat tog vid. Jag känner igen symptomen från tiden när jag och Markus träffades. När jag både hade problem med laktosintolerans och sköldkörteln, utan att veta om det. För på den tiden hade jag nästan alltid ont i magen. Ont och svullet. Nu när jag känner igen känslan förstår jag inte att jag orkade. Det är ju dunderjobbigt.

Så nu är det strikt laktosnej. Har redan fyllt en flaska med egen mjölk att ta till jobbet och dricka i teet. Hoppas det hjälper. Hade tänkt ta en bodypump-klass på lunchen men inser att det är inte vad kroppen behöver. Istället cyklar jag hem och gör ett yogapass. Jag försöker lyssna till mig själv, men det är svårt ibland, att höra kroppen tala.

I veckan har jag haft svårt för varm mat. Det har mest blivit mackor, socker och vitt mjöl. Det mår jag inte heller bra av. Trots det visar vågen fortfarande på minus. Jag har till och med passerat den första gränsen där jag tänkt belöna mig själv (inte med mat, dock). Men jag tror jag ger mig själv ett tag att hitta tillbaka till de gamla vanliga gängorna först.

Just nu sitter jag i ett stilla morgonhem. Bara en ljusslinga lyser och håret hänger nytvättat efter ryggen. Det är inte vanligt. Siri valde själv att sova borta igår. När jag åkte ropade hon "Hejdå mamma! Ses mollon!". [Ses imorgon] Å, vad jag älskar den tjejen.

Så istället för att sjunka ner i tv-soffan (eller sy och måla som jag gör mest om kvällarna) så sa jag till Markus att vi skulle hitta på något i går kväll. Därför blev det en chailatte (på laktosfri mjölk) med vänner på Nodo. Tillhör inte heller vanligheterna.

Nu ska jag söka reda på ett recept och cykla till jobbet.

Kram på er!

Jag tittar på tv

Det var på ren vilja jag åkte till Luleå i morse. Tycker jag att kaffet luktar illa på morgonen är något fel*.

Det var skoj att göra tv, en gammal högskoleklasskompis till mig gjorde studiointervjun med mig så det var kul att prata om vad alla andra gör och höra lite om hennes arbetssituation. Intervjun gick bra med tanke på hur jag mådde.

Tog firmabilen direkt hem och tänkte att det skulle bli bättre om jag vilade på lunchen. Men inte. Ontont i magen och illamående och frossa. Det blev ingen sväng till jobbet. Jag mår inte riktigt lika illa längre, men har feber. Nåja, nu ska jag inte grotta ner mig mer i det. Jag stannar dock hemma imorgon.

Har sett inslaget på 24 Norrbotten och det kändes helt ok att se sig själv på tv.


* Efter flera frågor: jag är inte gravid. När eller om jag får äran att ge ett sådant besked ska jag basunera ut det högt och tydligt (efter att först ha berättat för familj och nära vänner, naturligtvis) till er och inte låta er grubbla via kaffet-luktar-illa-insinuationer. Promise ; )

När hjärtat inte längre vill + tv

Det har inte varit en av mina topp tre-helger om jag uttrycker mig så. I lördags var Siri lite smått hängig, själv var jag inte sjuksjuk, men kände mig risig, illamående, frusen och trött. Det bästa på dagen var film och godis (!) framför tv:n.

I dag har Siri varit pigg som en nötkärna och även jag har mått bättre. Dock har hon varit på ett uruselt humör dagen igenom, förutom den lilla stunden vi var på barnteater. Efter teatern gick vi på bibblan, Siri hamnade i bokhimlen och blev skogstokig när de stängde. Jag har tappat tålamodet 25 gånger och känner mig såklart sådär dålig som man gör.
Medan vi var på teater med Hanna, Molly, Jill och Agnes förbarmade sig Markus över byrån vi köpte på Ikea förra helgen. Tre timmar tog den att montera. Men fint och rymligt blir det!

Nu har jag och Hemi varit ute på en språngtur. Känner av ryggen och tror jag ska boka naprapat-tid.

Och så till rubriken. I gårdagens PT fanns den här artikeln om 36-åriga Kurt Nordström, som drabbades både av hjärtstillestånd och hjärtinfarkt och var en hårsmån från döden.

När vi gjorde reportaget följde tv-reportern Jenny med och filmade. Jag gjorde först min traditionella intervju och sedan gjorde jag en filmad version som ska sändas i tv under rubriken "Tidningskrönikan". Därför åker jag till Luleå och 24 Norrbottens tv-studio för att prata kring mitt jobb imorgon bitti. Äntligen får jag användning för de där högskolepoängen rörlig bild jag läste ; )

Bad och säng

Siri är frisk, jag lätt illamående. Har så varit hela dagen, vi får se om jag klarar mig. Visar en bild från vårt två kvadratmeter lilla badrum. Skåpet köpte vi när vi var på Ikea förra helgen. Nu ryms det verkligen inget mer därinne (tittar man i spegeln på bilden ser man motsatta väggen). Skåpet är mest i väntan på det nya badrummet! Men fint är det med sina blomgirlanger.

Varje år när La Redoute har sin årliga vinterrea brukar jag klicka hem nya påslakan till dubbelsängen. De är sådär superduperlyxigt dyrhärliga. Perfekta att handla på 75 procents rabatt. I år "sparade" jag 947,70 och handlade för 555 kr. Gillar!

Sjuk

Trött Siri satt i morfars knä medan jag diskade efter middagen.

Så kräks hon. På sig själv och på morfar. På mig som bär henne in i duschen. Total sanering och en jätteledsen flicka. Nu ligger hon på sin pappa och vilar i soffan efter att ha kräkts ytterligare en gång. Vit i ansiktet, med Jojje i famnen.

Det är bara magsjuka, men jag får så ont i hjärtat. Fina fina flickan.

Kära kloka läsare

Jag har pratat om det förut. Att ge ut en bok. Samlade krönikor. Och kanske ett häfte, med texterna från Bryggargatan-utställningen.

Det hela har fallit i någon slags glömska. Men i dag när jag hämtade Siri på förskolan fick jag en fin kommentar av en ur personalen. Och jag började fantisera och drömma igen.

Print on demand-tekniken verkar ha hunnit utvecklas en del. Vet att jag läste ett test av olika företag. Vart kan jag ha läst det?! Kanske skulle man satsa lite själv och hoppas på att sälja.

Men frågorna är många. Kan inte, kära, kloka som läser tycka till lite!

Hur många böcker ska man göra? 50? Är det för mycket. Hur ska man lansera? Någon slags vernissage någonstans. Hur och var? Uppläsning? Hur ska jag välja ut krönikor. Första året, best of ...

Nej, alltså jag vet inte. Jag vill.

Tankar?

Trycksvärta

Vi har haft en jättemysig kväll. Vänner på middag mitt i veckan är ett bra sätt att göra vardagen roligare. Dessutom kunde jag hämta Siri lite tidigare på förskolan och vi bakade en lingonkaka innan Markus kom hem från jobbet.

Det blev nämligen en tung dag, på ett oväntat sätt. Först skrev jag på ett reportage som berör mig mycket och som handlar om liv och nästan död. Gripen av mina anteckningar surfade jag på lite fakta och annat som jag skrivit/ska skriva om.

En vimmelreporter vid namn Lotta Grey skriver under bloggnamnet Vimmelmamman om sitt liv med familjen, jobbet - och om livet som cancerpatient. Hur det är att få behandlingar och framförallt - oron och ångesten över att kanske missa sonens uppväxt. I dag läste jag om att hon sagt till sin man att hon vill att sonen ska ha en fototapet på sig själv och henne tillsammans i sitt rum - om hon inte får finnas kvar.

En kommentar tar mig vidare. Daniel skriver om sin vän Elin, som tog livet av sig för två dagar sedan. "Hon hade cancer. Mådde dåligt. Orkade inte leva."

Och så Carina Byströms beskrivning av sig själv som berör mig starkt. Hon frontalkrockade för sju år sedan och blev fastklämd. Precis när de skulle lyfta ut henne ur bilen kom ytterligare en bil och frontakrockade med henne. Hon slungades ut ur bilen, blev medsläpad i 35 meter. Överlevde. Ryggen isärdragen, höll ihop med ca 2 mm. Hon var skalperad, ögongloben och käken av, samt revbenen och högerarmen.
Hon kom tillbaka. Omskolade sig. Fick besked om bröstcancer. Övervann den. Har nu fått besked om att den är tillbaka i levern och skelettet.

Ja, ni förstår. När jag skulle cykla hem på lunch var jag nerslagen.

Hade fått en ny (för mig) branschtidning i brevlådan som jag tänkte läsa till lunchintaget. Redaktören puffade för ett jobb där en bildchef på en tidning väljer en publicerad bild och en opublicerad bild och berättar hur resonemanget gick. Intressant, tänker jag. Bläddrar fram till uppslaget. Och möts av ett barnlik som sticker upp ur en rasmassa.

Jag tror sällan eller aldrig att jag slagit ihop en tidning direkt. Jag tror inte att jag kan läsa den. Aldrig. Jag fixar det inte.

Så. En brakväll med tankar på annat behövdes.

Morgontanke

Är hem en sväng och hämtar lite grejer jag ska ta med till jobbet.

I går kväll var jag och gjorde ett rep, som egentligen inte har med saken att göra, men som fick mig att börja längta efter en middag på tu man hand med maken. Jag fick en sådan knäpp när man vaknar upp och inser att man ser varandra i mjukisbrallor mest hela tiden. I samma gamla vanliga invanda, bekväma situationer.

I måndags var Markus borta med jobbet på kvällen, i går jobbade jag kväll och i morgon ska Markus bort en sväng. Det är inga problem, jag tycker vi växeldrar bra - men det är just det där att komma ihåg varandra som är svårt. När Siri var liten plutt och vi bodde i Umeå var vi mycket bättre på att köpa tapas och äta när hon lagt sig. Och då var hennes kvällssömn oändligt mycket osäkrare än nu. Då satt vi säkert med henne vid bordet hälften av gångerna ändå, nu är det sällan hon vaknar till. Hur kan man glömma?

Nä, det måste snart bli bättring. Spetslinne och sammetskavaj och fördrink och middag på en restaurang. Kanske får vi se till att fira sex månader som gifta.

Livets väsentligheter

Först, bada medan mamma duschar. Oj vad vi (jag) längtväntar efter badkaret, för hur gärna jag än vill ryms jag inte i detta ...

Sedan, somna mitt i boken, bokstavligt talat.

Resultat

Drygt en vecka sedan jag bestämde mig.

Frukost, lunch och middag. En frukt på dagen och en stor kopp te på kvällen.

Motion, gå med hunden, cykla till jobbet, springturar på kvällarna.

Sunt och välavvägt.

Jag vet att det ger resultat, vissa veckor mer, vissa märks det inget alls på vågen - men i det långa loppet det enda som fungerar.

I veckan - förvåning. Minus 1,4 kilo på sju dagar.

Hos mig

Skön kväll med dottern (Markus är borta på jobbmiddag). Vi har ätit middag, bakat bröd och duschat. Ska hämta kameran och tanka in en bild på hennes "badkar" strax. Sedan måla lite och te i soffan.

Skickade present till ny liten tjej nyss, har fixat egna lappar att sätta på när jag sytt själv. Och så har pärlhyacinterna flyttat in hos oss. De gjorde entré samtidigt som nya vardagsrumsblommorna - myrten på stam. Tillsammans med årstidslamporna från Ikea blev det jättefint.

Tillägg igen

Jag måste förresten göra en till ändring gällande min årsbästa 2008 (igen).

Det gäller kategorin ÅRETS PLAGG.

Naturligtvis måste min brudklänning nämnas där. Först provning på stadens bröllopsbutik, där jag kände mig lite utklädd och inte hemma. Det fanns ingenting om man som jag inte ville bära axelbandslöst eller djup halterneck. Så jag återgick till en klänning jag fann i ett moderep i en årsgammal Amelia. Pratade med agentur, men klänningen gick inte att få tag på. Sydde upp en variant på den, med lite personliga ändringar.

Sommarlätt bomull med vita broderier och virkad spets. Lite gammeldags lantromantiskt och hippieängel på samma gång, enligt mig. Den dög fint att dansa i hela natten. När vi byggt om ska den få en egen galge med porslinsknopp att hänga på.

ljuset

Jag ska alldeles strax börja dagens arbete, tänkte bara sammanfatta helgen lite kort. Lördag spenderade Siri hos mormor och Janne och Hemi hos farmor och farfar. Jag och Markus styrde kosan mot Haparandaland.

Vi hade en jättefin dag, stopp i Kalix där jag köpte en spegel och kaffe att ta med i bilen. En lyckad runda på Ikea där i stort sett allt vi ville handla fanns. Sallad på Max och sedan hemfärd med några ärendestopp. På kvällen: P3 Guld-galan på tv och te.

Söndag gjorde vi inget speciellt, Markus var på Valls några timmar och jag och Siri ägnade en bra stund till att läsa böcker i soffan. Men sedan händer något. Jag vet inte om jag övertolkar, men jag tycker alltid att hon blir disharmonisk på söndag eftermiddag.

I morse grät hon sedan strax efter sju. Vill inte till dagis. Det känns litegrann som att jag också går sönder där i kapprummet, men jag vet att hon trivs. När Markus kommer vill hon sällan åka hem. Kanske är det den stora tröttheten. Jag känner också av den. Är som lyckligast när jag får måla eller springa just nu. Vill bona in mig och stanna hemma. Siri kanske känner likadant. Jag tror nästan det. Men vi går mot ljusare tider. Det blir ljusare. Snart.

Birro

Dagens tänkvärda.

Mot Ikea

Det har varit en tung dag, det har nog sin förklaring i den trevliga tillställning jag var på igår kväll. När jag cyklat hem vid tolvsnåret insåg jag att jag nog var mer berusad än jag trott, så jag tog en kanna vatten och satte mig framför tv:n en kvart. Lagom för att hinna se Sylvia Plath gasa ihjäl sig i filmen om hennes liv.

Imorgon leasar jag och maken ut hund och barn och åker på en dagstur till Ikea. Vi stannar också till här. Jag vet inte om det beror på alla Umeåresor vi gjort tillsammans, men jag tycker så mycket om att åka bil med Markus. Det känns som frihet. En mugg bensinmackskaffe, radio, något ord här och där. Tystnad.

Solen i ögonen

Jag och Siri är (peppar, peppar) fortfarande på benen. Ikväll bänkar jag mig med en kopp te framför tv:n klockan nio.

Saxat från SVT:s hemsida: "Lars Winnerbäck är 32 år gammal och en av Sveriges populäraste rockartister. De senaste fem åren har han sålt 750 000 album. Trots detta medverkar han sällan i media. I kvällens dokumentär träder Lars Winnerbäck för första gången fram och berättar om sin musik och relationen till sina fans."

Patinera

Har man inte tålamod att vänta på tidens patinering kan man hjälpa till själv. När jag "patinerade" några lerkrukor häromkvällen sänkte jag även ner min fina ljusstake/blomlåda och duttade på vit grundfärg när jag tagit upp den ur vattenbadet. När den torkat sandpapprade jag lite för att få en naturligare känsla.

Kupanfynd

Handtaget i köket är på plats. Några småprojekt är i faggorna och till helgen är en Ikearesa planerad. Vi får dock se om den blir av. Maken ligger indisponibel och jag känner hur illamåendet kommer smygande (eller är det bara psykiskt, hoppas!). Sedan jag lagt Siri har jag varit på en joggingtur med Hemi och handlat Cola och blåbärssoppa till den behövande.

I går hade vi en härlig ladda-energi-dag, det kändes nästan som vårvinter när vi först åkte bob i en backe, gick och mötte Marcus L och handlade och tillredde våfflor i vårt kök (jag åt tomatsoppa och en våffla som efterrätt, jag har bestämt mig). Mysigt!

Nu ska jag ta en dusch och koka te.

Friday I'm in love

I dag fredag är dagen då vi efter maten blev inbjudna till Siris kafferep på golvet. Vi skålade i ploppvatten, sjöng "Ja må hon leva" och andra Sirivalda sånger. Sedan klättrade min 2,5-åring upp i min famn, lindade en arm kring min hals och sa "Min älskling!". Första gången!

Uppdatering

Jag uppdaterar min årslista 2008.

ÅRETS FILM: "Maria Larssons eviga ögonblick" var väldigt vacker. Tyckte också mycket om filmatiseringen av "Flyga drake", en av de bästa filmatiseringar jag sett. "Sex and the city" var efterlängtad.

ÅRETS BOK: Författaren Khaled Hosseini som skrivit "Flyga drake" har även skrivit "Tusen strålande solar" som jag läste förra året och blev oerhört berörd av. Det får nog räknas som årets bok 2008.

I love Hugh Jackman

Den som sett Moulin Rouge vet att regissören Baz Luhrmann målar med breda penseldrag. Men den som älskar att bli swept away på ett storslaget, episkt, romantiskt, vackert, dramatiskt, nagelbitande och magiskt sätt ... gillar hans nya film "Australia". 2 timmar och 45 minuter med passion, natur, separation och krig bara flöt iväg och jag har sällan eller aldrig gråtit så många tårar på bio.

Journalistik

"Samir Terzic hann vara pappa i ett och ett halvt år och äkta man i en vecka. Han hann leva femton år i Bosnien och femton år i Sverige. Han hann bli fotbollslegend i Vårgårda IK och göra 37 mål under en säsong. Men Samir Terzic hann inte se sitt andra barn födas eller åka med sin fru på bröllopsresa. Inte heller spela klart säsongen."

I senaste numret av Dagens Arbete har man tagit ett lysande grepp på ämnet Sveriges farligaste företag. Bland annat handlar det om Samir, som klämdes ihjäl i en arbetsplatsolycka.

Journalistik, när den är riktigt bra.

Australia

Jag har pallrat mig upp ur sängen i dag med, snorig och därmed smått trögtänkt som jag är. Är hemma för snabb lunch och ställer lite bilder hemifrån som jag behöver i jobbet.

I dag firar jag och Markus nio år tillsammans. Jag har köpt en liten nostalgisk present till honom och så har Siri fått ett litet paket (nya trosor). Vi firar med hämt-thai till middag och sedan åker jag och Sarah på bio för att se "Australia". Om vi nu tar oss iväg, det har varit en lång räcka sjukdomar och olyckor mellan oss och filmen ... Känns i alla fall som ett perfekt torsdagsnöje.

Just nu

När Siri var i runda slängar tio månader började jag jobba heltid. Jag jobbade heltid under sommaren och under hösten, när Markus var i Umeå, jobbade jag cirka 60 procent. Eftersom vi inte hade sökt förskoleplats, men jag fick ett längre vikariat, ställde Siris farmor upp och skötte henne alla dagar hon inte jobbade. Genom att pussla kunde jag jobba en hel del och även om det bitvis var tufft att få ihop den vardagen som ensam förälder tyckte jag att det var värt det. Jag hade längtat så länge efter vuxen kontakt, att få vara något annat än förälder. Kanske blev det extra tydligt efter Umeåtiden, då jag hade en minimal umgängeskrets.

När jag väl är på jobbet älskar jag det jag gör, även om det blivit en skillnad sedan Extra lades ner. Rent utseendemässigt och hur jag kan jobba med sidorna känns bättre nu än med "min" egen tidning, faktiskt. Men jag känner också att jag hamnar mer i ingenmansland. Förut jobbade jag på för mig själv, det blir ju så eftersom jag inte deltar i redaktionens morgonmöten eller har någon chef som jag behöver uppdatera på mina jobb, men varje månad när Extra landat fick jag alltid mycket beröm. Nu är det jag gör på ett annat sätt en del i helheten, och det är ju bra. Men jag känner mig ännu mer ensam och osynlig.

Å andra sidan är jag väldigt synlig. Jag ser att hyfsat många läser mina ord här och det jag skriver här hjälper mig faktiskt mycket i mitt övriga skrivande. Men ibland känner jag att jag ska hämta så mycket från mig själv. Den del reportage och artiklar jag skriver är hyfsat liten motför allt jag skriver och tycker från mig. Krönikan om mammalivet, ingångskrönikan på Helgsidorna, tips - och så skivrecensionerna. Jag kan bli rätt less på det och det gör även att jag måste tänka idéer nästan hela tiden, vart jag än är - typ. Samtidigt tror jag inte att jag vill ha det annorlunda.

Det jag känner nu, att jag tvärt emot hur det tidigare varit både efter föräldraledighet och semester - att jag längtat tillbaka till jobb och rutiner, att jag vill stanna hemma förvånar mig egentligen inte när jag tänker närmare på saken.

Först visste jag att vi skulle mellanlanda i Umeå, därför stod hemmafixet ganska stilla. Det var liksom ingen idé. Sedan bodde vi i Umeå och där fick min kreativitet inte vidare utrymme, i en andrahandstvåa med lånade möbler. Sedan flyttade vi hem, men vi visste inte hur vi skulle göra. Bo kvar, flytta? Därför stod tankarna på fixa och dona tillbaka även fortsättningsvis. Men nu, nu när det känns som om våra planer kan gå vägen är det som att en sovande del av mig vaknat på riktigt. Jag gör planer, ser vad jag vill förbättra, ändra.

Därför känner jag också behov att vara hemma. Jag vill måla, sy, arbeta med boendet!

En annan anledning till hemmavara-känslan är också att Siri varit mycket mer harmonisk i jul än under hösten. Hon trivs hemma. Naturligtvis vet jag att hon har det bra och utvecklas på förskolan, men det är så skönt att se henne fixa på förmiddagarna. Hon är i en period då hon helst är hemma. Hon roar sig bra långa, långa stunder och jag kan pyssla på med mitt. Hon har sovit länge på morgnarna och jag har sluppit morgonkonflikter och vi har inte haft trötta-efter-jobbet-göra-mat-fixa-allt-stunder.

Jag skulle gott kunna vara hemma. Länge (säger jag nu).

Jag tänker också lite på vad som händer med mina sidor på jobbet om jag är sjuk. Tankarna kom rätt naturligt med tanke på att jag känner mig risig nu. Vad händer då? Det är något jag måste kolla upp och säkra, men det är inte så lätt för någon annan att bara ta över, inbillar jag mig i alla fall.

Med alla dessa ord har jag nog inte kommit fram till något speciellt. Mer än att min starka känsla för att vilja vara hemma har flera förklaringar. Men det hjälper inte. Och imorgon kommer jag att vara glad för att jobba igen - men jag kommer också att känna mig sliten och hjärnockuperad med tankar på hemma.

Familjen kverulant

Hunden har öronproblem. Siri hostar och hostar och snorar. Jag hostar också och känner mig hurvig och sedan har jag av och till så jäkulskt ont i svanskotan. Maken har nackspärr.

Tur att jag hittat lite mörk choklad i skåpet.

Pyssel

Badkarsdrömmer

Vi var hembjudna till Sara, Mats och pojkarna på lunch idag. Som vanligt var det trevligt och gott. Vi pratade utbyggnad och jag blev smått förälskad i deras fina sittbadkar. Kanske skulle man satsa på ett sådant ändå. Då kan man bada oftare! De har Blocketfyndat sitt, så min plan är att hålla ögonen öppna. Så länge kan jag drömma om det på bilden, från finabadkar.se, för närmare 14 000 kr.

Ytterligare två kalas har vi varit på idag, en väldigt fin umgås dag. Nu sitter jag med Helly Hansen på och ska gå ner och måla lite i köket.

Publicerad

Jag får nyhetsbrev från Bonniers, men eftersom bilderna är spärrade ser de konstiga ut och jag brukar inte bry mig om att läsa. Det sista har dock dröjt kvar i inkorgen och av en händelse klickade jag mig vidare för att så nyhetsbrevet med bildern och allt. Direkt möter mig ett ansikte jag känner igen.

När jag läste vid skrivarlinjen på Bollnäs folkhögskola gick jag i samma klass som en liten, späd, ung, skygg tjej. Det var hennes ögon jag mötte i nyhetsbrevet. Katja Timgren. Hon ger nu ut sin andra bok.

Mig veterligt är det enbart hon som hittills blivit publicerad författare ur kvinnorna i vår klass. Jag blir så glad i hjärtat. Och jag minns året där. Kreativiteten, snöänglarna, galenskapen, ensamheten i sammanhållningen. Allt kommer till mig igen.

Den sedvanliga listan

ÅRETS PROJEKT: Erbjudandet att starta en gratistidning. Utformning, redaktörsskap, journalistik och redigering ihopkokat till min tjänst. Spända axlar, utmaning, glädje, övertid. Ilska och frustration när Extra las ner efter enbart sex nummer. Jag har gått vidare och tycker jag utveckats oceaner – och att jag kommit ett steg närmare det jag verkligen vill göra just nu faktiskt.

ÅRETS HÄNDELSE: Alla trevliga fester. Min fantastiska möhippa och framför allt bröllopet. Fullkomlig lycka över att få bli Markus fru och för att få dela det med så många vackra vänner!

ÅRETS RESA: De små resornas år, igen. Med två heltidslöner planerar vi för någon tripp 2009 – Spanien och Stockholm står på agendan.

ÅRETS HURRA: Att Markus tog kandidatexamen och att han sedan fick jobb, som lön för mödan. Årets hurra är annars inte så hejdundrande känner jag, mer ett stilla, tacksamt hurra för att livet är vackert, för det mesta. Jag är också mycket tacksam för en ny vän, som jag hoppas få dela många upplevelser med.

ÅRETS SLIT: Det berömda livspusslet. Jobb, familj, vänner, kreativitet och hälsa.

ÅRETS PLAGG: Klänning, min djupgröna hemmasydda är jag smått kär i. Annars nötte jag upp mina stuprörsjeans i år. Årets plagg kan också vara högklackat. Att jag inte förstått vilka underverk de gör för både ben och hållning förrän nu.

ÅRETS KÖP: Kanske våra nya cyklar. Eller bröllopsfesten för den delen!

ÅRETS BOK: Svårt, borde föra anteckningar. Blev väldigt berörd av ”Ge aldrig upp”. Just nu läser jag och tycker om ”SOS till mänskligheten”.

ÅRETS FILM: Vet inte. Vackra romantiska dramafilmer är min grej.

ÅRETS MUSIK: Frida Hyvönen.

ÅRETS SORG: Jag klistrar direkt från förra årets sammanfattning: ”Nej, jag tror inte det har varit några stora sorger i år. Förtränger jag eller ska jag vara tacksam?”

ÅRETS MÅL: Att bestämma hur vårt boende ska se ut i framtiden. Innan jul, var mitt mål Och trots det ljuvliga fantastiska huset på Strömnäs, där jag kände att jag skulle bli ett bättre jag, har vi bestämt oss. Går allt vägen bor vi kvar. Och bygger ut.

TANKAR INFÖR NÄSTA ÅR: Jag vill yoga mer, springa mer. Jag vill hitta bra balans mellan jobb och hemmavaro. Jag tror att 2009 blir ett ganska slitigt år om våra byggnadsplaner blir verklighet. Alla beslut – samt att vi inte kommer att kunna bo hemma hela tiden. Men jag hoppas och tror på ett gott 2009.

******

Uppdaterat 090108: Jag uppdaterar min årslista 2008.ÅRETS FILM: "Maria Larssons eviga ögonblick" var väldigt vacker. Tyckte också mycket om filmatiseringen av "Flyga drake", en av de bästa filmatiseringar jag sett. "Sex and the city" var efterlängtad.ÅRETS BOK: Författaren Khaled Hosseini som skrivit "Flyga drake" har även skrivit "Tusen strålande solar" som jag läste förra året och blev oerhört berörd av. Det får nog räknas som årets bok 2008.

Uppdaterat 090119: Jag måste förresten göra en till ändring gällande min årsbästa 2008 (igen).

Det gäller kategorin ÅRETS PLAGG.

Naturligtvis måste min brudklänning nämnas där. Först provning på stadens bröllopsbutik, där jag kände mig lite utklädd och inte hemma. Det fanns ingenting om man som jag inte ville bära axelbandslöst eller djup halterneck. Så jag återgick till en klänning jag fann i ett moderep i en årsgammal Amelia. Pratade med agentur, men klänningen gick inte att få tag på. Sydde upp en variant på den, med lite personliga ändringar.

Sommarlätt bomull med vita broderier och virkad spets. Lite gammeldags lantromantiskt och hippieängel på samma gång, enligt mig. Den dög fint att dansa i hela natten. När vi byggt om ska den få en egen galge med porslinsknopp att hänga på.

2008 - bilder i urval

Provar brudklänningar inför vårt sensommarbröllop. Blev smått förälskad

i den högra, framför allt fick jag den midja jag aldrig haft, men kände mig inte

som ett vackrare jag - mer som ett utklätt jag och jakten på klänningen inleddes.

Hämtade ut ritningar på vårt hus och vi tillbringade timmar med att surfa på Hemnet
och fundera på utbyggnad. I kaminens glas speglas vardagsrummets alla fönster.

Alla utflykter med barn och hund. Fåröberget, stugan, kaffe
i ryggsäcken ... aldrig är livet så enkelt och så vackert som då.

Delar av 2008 har symaskinen gått varm. Här syns ett exempel
av mina alster. Sytt och virkat och broderat till lilla Aron. Siri står modell.

Klädmärkning inför förskolestart och sjuk liten i höstblåsor - också delar av 2008.

Fin sommardag hos min morfar i Stockbäcken.



Siri gjorde en hel del lek- och glassutflykter med morfar och Angela under sommaren. Mina pioner blommade vackert i kvällssolen,
jag hade gärna burit dem i min brudbukett om de inte hunnit blomma ut.

Jag har jobbmöte med mig själv under Extra-tiden. 2008 fann

jag också flera goda vänner på jobbet. Det är jag väldigt glad för!

Bröllopet såklart. Snart firar vi nio år tillsammans.

Efterlängtade vänskapsresan till Stockholm blev verklighet.
Lika viktigt som hemmavaro med Siri.

Festprinsessa

Amanda var snäll och skickade över lite bilder från igår.

Att vi orsakade en brandkårsutryckning (helt i onödan)

är en annan historia ...

Vi hade en jättefin nyårsafton igår. Jag sydde färdigt min sammetsklänning och bar den under kvällen. Vi åt fantastiskt och då menar jag FANTASTISKT god mat, pratade, skrattade och såg hundar och barn virvla runt i huset hos Sarah och Jon Oskar.

Siri hängde ut med Judith hela kvällen. Drack saft, klädde ut sig och tittade på Pippi. Hon tog en stödvila över tolvslaget på 20 minuter, sedan höll hon igång till vi traskade hem någon gång före fyra. Idag tog det dock ut sin rätt, hon sov till efter elva, sov i vagnen på promenaden och somnade i soffan före sju ikväll.

Imorgon ska jag jobba en sväng, usch jag har fått smak för det här med ledighet. Men först, en film i soffan.