När jag körde genom en hällregnig lördagskväll fastnade jag vid en fantastisk dokumentär på P1, vid namn "När Anna blev sjuk" av journalisten Anna Hammarén.
Den handlade om Anna och hennes familj. På ett sätt outhärdlig, på ett sätt så nära och varm.
När Annas pappa säger att han skulle betala vad som helst för att ett jämnårigt barn skulle komma och leka med henne en halvtimme varje dag, den sista sommaren. Eller när han berättar att han går till hennes grav och skriker rakt ut.
"Tina är med sin 6-åriga dotter Anna på en vanlig kontroll hos skolhälsovården. Anna har sluddrat på sista tiden och haft lite svårt att tala, men det är förmodligen bara den lösa tanden som ställer till det. Men skolsköterskan reagerar och vill att familjen direkt åker till Östra sjukhuset i Göteborg.
Tre dagar senare konstateras det att Anna har en hjärntumör. Familjen är chockad men vet ju att den svenska sjukvården är god så det ska nog gå bra hoppas dom.
När Anna blev sjuk är en dokumentär om familjen Stener och om den outhärdliga kampen när ens älskade barn får cancer."
3 kommentarer:
Det berör hjärtat.
Verkligen, Malin. Så är det.
Ämnets inneboende fasa gör att det berör, men jag tycker samtidigt att dokumentären gav så mycket mer. Mitt i all outhärdlighet blev det på något sätt fattbart korta stunder. Fint och ömsint gjort!
Skicka en kommentar