Med vingar på löparskorna

* * *

Jag är uppvuxen med rörelse och träning. 

Både mamma och pappa har alltid rört på dig.

Först var det sökandefasen. Vad vill jag?

Inte spela fotboll, det visste jag direkt. 

Testade simning via en klasskompis, höll på ett tag
men kände mig dålig och fastnade aldrig riktigt. 

Genom pappa hittade jag landsvägscyklingen och älskade.
Tränade, tävlade, åkte på läger. Hann nosa lite på MTB innan
mitt knä satte stopp för idrotten ett tag framöver.

Efter tonårsperioden på annat än träning lockade
kom träna-på-anläggning-perioden.

Aerobic, step up, styrkepass med hantlar.

Spinning.

Body pump.

Kombinationspass.

Sedan började jag springa lite på löpband.
Träna i gymmet med tyngre vikter.

Och sedan dess har jag blivit min egen.

Utan lag, utan klubb, utan anläggning, utan tider att passa.

Jag går helt efter vad jag är nyfiken på.

En period tränade jag nästan bara ashtanga yoga,
en period styrkesatsade jag. Inför mitt maratonlopp
gick träningen ut på att ... springa, ja.

Sedan var jag mätt på löpning och tränade korta,
hårda pass via en hemsida på nätet.

Och nu är jag mer sugen på att springa igen,
efter höstens dubbla trailäventyr.

Just nu är jag på vecka fyra i mitt bli-snabbare-på-milen program.

Bilden här ovan fotade jag efter förra veckans
mellanpass. Det när jag springer längre intervaller.

Jag hade gruvat för det passet, känt mig högst osäker
på om jag skulle fixa farterna.

Och det är precis det jag gillar för tillfället.

Att träningen bjuder lite motstånd, att jag får jobba mentalt,
att jag måste förbereda mig och utvärdera.

Att jag vet varför jag gör ett pass,
vart jag vill att det ska ta mig.

Det har varit skönt att träna bara för att röra på mig,
men nu känns det rätt med en annan typ av pass.

Och det är exakt det som gör att lusten finns kvar.

Att träningen förändras i det lilla.

Finjusteringar, fokusbyte.

Det jag älskar mest med löpningen
är hur den får mig att må efteråt.

Svidet i benen, den mentala stillheten.
Hur härligt jag mår i soffan om kvällen.

Allt som lägger sig till ro.

Jag orkade inte genomföra detta pass rakt av.

Den intensiva fasen är enbart tjugo minuter, sammanlagt fyra intervaller på
3 minuter och 30 sekunder med 1 minut och 30 sekunders springvila mellan.

I sista intervallen fick jag hoppa av löpbandet mitt i. Vila tio sekunder.
Samla ny kraft och springa färdigt. Jobba med att vara
nöjd för att jag gjorde det. Fokusera på avklarat pass, inte de där
tio sekundernas vila.

Och så har mina skor fått vingar.

Både vid höger och vänster lilltå har tyget lossnat
till små vingliknande formationer.

Kanske precis just det som behövs.

Vingar på springskorna.