När det regnar

* * *

När Lyckoslanten delades ut i början av lektionen. Högtidsstunden när
jag fick bläddra i tidningen med mina mellanstadiefingrar. Serien
"Spara och Slösa". Klart jag förstod redan då, att man borde agera som
Spara men det var ju Slösa jag identifierade mig med. Även om jag visste,
att det inte var lika fint.

Så gick livet vidare, från veckopeng, vidare till ansvar för barnbidraget
och flytta hemifrån som 17-åring. Studielån och sommarjobb.
Timlön och tillslut månadslön.

I den bästa av världar har alla minst en månadslön på banken.

I den bästa av världar har alla ett pensionssparande.

En långsiktig plan.

Och om det ändå verkligen skulle krisa ihop sig, så finns ofta
föräldrar i bakgrunden. Som stöd, som snabba (och räntefria) långivare.

I den bästa av världar skulle vi inte behöva låna pengar, men ofta är
inte allt det-bästa-av. Det är så mycket annat, så mycket mer.

Alla har inte mamma-pappa att snabblåna den där femhundringen
av tills lönen kommer. Eller förmår sig inte fråga.

Meddelandelån, som jag skriver ihop med, erbjuder
faktiskt just det. Den där femhundringen (klick), räntefritt,
om du betalar tillbaka inom fjorton dagar.

Om summan är större, eller återbetalningstiden är längre,
då kostar det att låna, såklart.

Det är inte vad man drömmer om. Men ibland finns kanske
inget annat. Ingen tecknad, förnuftig Spara, ingen reservplan.

Vi är inte perfekta, vi behöver hjälp, det är en del av livet.
Även om det kostar på olika sätt.

Ibland regnar det helt enkelt.

Tur att det finns paraply.